Alla inlägg den 9 november 2012

Av Pansen - 9 november 2012 23:29

Söker läkare på vårdcentralen i december 2009 som inte kan riktigt kan förstå vad felet är. Jag har mest och konstant smärta i höger höft och ljumske sedan 1,5 år tillbaka. Gör slätröntgen som inte påvisar något. Jag blir så förvånad, hur kan jag ha sådan smärta och inget syns?! Jag som trodde att nu skulle läkarna se att jag behövde en ny höftled och sedan skulle allt bli bra. Jag känner mig ledsen och misstrodd. Min läkare säger att han inte vet vad han ska göra då inget syntes på röntgen. Hur ska jag få kunna få hjälp när inget syns?

Jag får börja hos vårdcentralens sjukgymnast. Hon sätter mig på träningsprogram 2 ggr/vecka i deras "gym". Jag gör som jag blir tillsagd, smärtan ökar markant, jag kan knappt sova nattetid. Hon förstår inte vad det är som gjort mig så dålig, men hon blir olycklig när hon ser min smärta och går för att ringa min läkare, jag måste bli smärtlindrad på något sätt. Men att sitta i benpress med vikter osv. vet jag nu är helt fel! Jag blir så dålig att jag måste krypa hemma i villans trappa för att kunna nå vår övervåning. Jag måste börja använda kryckor och det känns fel att sjukgymnastiken gjort mig så mycket sämre. Jag känner mig olycklig, vad är det som är fel, hur ska jag kunna bli bra när sjukvården gjort mig sämre?! Jag slutar hos vårdcentralens sjukgymnast.

Remiss skickas till min tidigare sjukgymnast Thomas Torstensson på Sundsvalls sjukhus som hjälpte mig rehablitera knäet 2007. Jag tycker det känns pinsamt att jag nu kommer "dragandes" med något annat trasigt och ont. Jag hade delat upp mina skador/problem så att olika sjukgymnaster tog hand om olika skador, en för nacken, en för bäcken, en för knäna. Jag tyckte det var pinsamt med så många problem. Men nu berättade jag allt för denna sjukgymnast Thomas Torstensson om min vandrande led- och muskelvärk, om alla inflammationer i leder och luxationer. Jag berättade även om min rädsla att bli klassad som inbillningssjuk och att inte få hjälp. Det kändes så otroligt skönt, så befriande. Han förstod direkt min personlighet, han vet att jag biter ihop och han förstår att jag är osäker inför läkare. Han försöker få mig att lita på sjukvården igen och säger att jag måste hitta en läkare som jag vågar berätta för. Thomas Torstensson är dessutom mycket kompetent på just bäckenbesvär och har följt och genomfört studier på många främst kvinnor med bäckenproblematik. 

Första gången han ska undersöka mitt bäcken/rygg/höft säger jag uppgivet med en suck.

- Du kommer inte hitta något, det är svårt att framkalla smärta vid undersökning, men jag kommer få jätteont och inte kunna gå i kväll.

Det han säger sedan är bland det bästa jag hört, en bekräftelse, en förklaring....

-Åh, då tror jag precis jag vet vad det är för fel! Om du vill och orkar ska du få träfffa min kvinnliga kollega. Hon kan undersöka dig och trycka på de inre ledbanden innifrån slidan, men bara om du orkar med en sådan undersökning?

Självklart, ville jag det. För första gången innan undersökning börjar frågar jag:

- Ska jag säga till även om det bara är ömt eller när det gör väldigt ont?

- Du ska säga till på en gång, har man inga problem med bäcken brukar det inte ömma alls på dessa ledband, säger hon mjukt.

Jag hade ont på de flesta punkterna och även hon bekräftade mig, mina symtombeskrivningar, hela mig bekräftade hon! Jag var så lättad när jag åkte från sjukhuset att jag var tvungen att svänga av vägen och sätta mig på en bänk. Där grät jag av lättnad, av lycka och av förståelse. Alla felbehandlingar och "dumma" kommentarer genom åren dök upp och jag grät och grät. På kvällen var jag så lycklig. Att bli trodd eller misstrodd, det är en ENORM skillnad. 

Sjukgymnasten och jag går igenom min träning. Jag har alltid tränat och känt att det är av yttersta vikt för min kropp och bäcken. Förutom min pilatesträning och ridning så får jag fler övningar för att stärka upp bäckenet och bäckenbotten.

Det blir ett pussel att hitta vilka övningar som funkar och inte. Vissa av mina egna övningar gör mig sämre. Denna sjukgymnast säger att jag aldrig mer ska strecha eftrsom jag är överrörlig. En övnining kan jag behålla om jag tycker om den, det är övningen min RIDLÄRARE visat mig, inte  de övningar som naprapater och andra sjukgymnaster och läkare visat mig, de övningarna kan rent av vara skadliga säger han.

 

Flera sjukgymnaster har nämnt att jag är överrörlig så jag frågar Thomas om han göra ett sådant test på mig. Testet visar att jag är mycket överrörlig/hypermobilitet och det förklarar alla mina problem med fotleder, käkar, knän, nacke och bäcken! Jag får även diagnosen Ehlers-Danlos typ 3 (EDS), det är en bindvävssjukdom som bland annat ger kronisk led- och muskelvärk. Diagnosen EDS fastställs av en annan läkare sedan. Jag upplever nu även att min läkare på vårdcentralen börjar lyssna så jag vågar berätta om flera av mina problem. Så skönt, det finns ett svar som förklarar allt som började redan när jag var mycket liten! Många med överrörlighet eller EDS får dessutom ofta bäckensmärta. (Sambandet hypermobilitet och bäckensmärta berättade även Bengt Sturesson om han som opererade mig i Ängelholm). 


Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards