Alla inlägg den 15 november 2012

Av Pansen - 15 november 2012 16:38

 

Kan du verkligen rida? Jag är så less på den frågan! Min son brukar svara åt mig "Mamma får ont av handla på ICA också, men hon har roligare när hon rider. Hon måste göra någon sorts träning och rida är det enda som fungerar" Ja, jag har roligare och på hästryggen känner jag mig helt normal. Hästen kan bära mig ut i skogen, dit jag annars inte kommer. Mina ben ansträngs inte på det sättet som när jag går. Jag rider en fin och mjuk ponny, har fått sluta med de mer heta hästarna, klarar inte av muskelmassan på de stora hästarna, klarar inte av genomföra en hårt dressyrpass. Jag rider som rehabilitering. Min ridinstruktör Birgitta Lindstrand (Gittan) på Sundsvalls Fältrittklubb är något helt utöver det vanliga, hon kan och förstår min kropp och de få muskler jag har kvar bättre än vad jag förstår själv ibland. Hon har hjälpt mig mer än vissa läkare och sjukgymnaster. Sjukgymnasten Torstensson sa till exempel:

- Du ska egentligen inte stretcha överhuvudtaget eftersom du är så överrörlig och vissa av de övningar du tidigare fått av läkare och sjukgymnaster kan göra dig sämre. Glöm alla övningar, men du får behålla de två övningar som din ridlärare Gittan hade visat!



Ja, Gittan och hästarna läker mig, ger mig lugn och harmoni och en avkoppling från det sjuka, jag mår som allra bäst på hästryggen! Några gånger i höst tillexempel har Gittan föreslagit att vi ska ta en skrittur i skogen istället för att rida ett pass i ridhuset (trots att det innbär att hon får gå när jag rider). 

- Jag tror det är vad din kropp behöver nu, lite avkoppling, sa hon.

Det har varit så rätt, för det är inte alltid ridningen i sig som är det viktiga. Att få klappa och borsta ponnyn eller prata med alla vänliga medlemmar på klubben har också hjälpt. Visst, ibland är det en låsning som gör att jag inte kan sitta ned i galoppen, men då står jag upp i lätt sits istället, såklart. Jag skulle ju inte rida om det inte gick, eller hur!? 

 

Sedan kan det väl hända att jag inte t.ex ska dammsuga, men ibland är det värt smärtan. Smärtan finns ändå där jämt i olika intensitet och jag måste ju få känna att jag lever som jag brukar säga;-) Såklart ger sängen bäst avlastning, men prova gärna själv att ligga i sängen timme efter timme i flera dygn...Det är inte kul och inte skönt och bra för övriga kroppen. Jag har ändå mestadels legat i sängen i 2 år så kliver jag upp emellanåt och gör något meningsfullt så är det för jag ska överleva rent mentalt. Att ibland kunna få känna att jag också kan göra bra saker förutom att se på TV;-)

 

Jag kan drömma igen, om framtiden..Jag kanske snart kommer fram till mjölkdisken på stormarknaden, jag kanske kan börja se på TV från soffan och inte sängen. Jag kanske t.ex kan spela vollyboll, badminston och gå på promenader med mina barn och man. Jag vill, vill, vill så gärna kunna arbeta igen, jag älskar mitt yrke! Kanske kan vi skaffa hund, kanske kan jag och dottern hjälpa till att sköta och rida en häst, rida mer på ridskolan, bygga nytt hus. Alla dessa drömmar som jag inte ens kunde ha för 1 år sedan. Drömmar ska man ha och alla drömmar uppfyller man inte men man ska ha dem. Jag kan inte förklara hur tungt det var att inte kunna drömma! För ett år sedan kunde sitta ca 10 min vilket gjorde det omöjligt att gå på bio eller ut och äta på en restaurang. Jag älskar att gå ut och dansa, det kunde jag göra timmar helt oavbrutet och bara dricka vatten, jag har inte dansat på flera år...


Men idag kom kallelsen från Ängelholms sjukhus, den 29 november 2012 ska den stora steloperationen av min bägge bäckenleder påbörjas. De steloperar en bäckenled i taget med 6 veckors mellanrum. I går sa både distriktssköterskan och ridläraren "att de syns på dig att du är glad" och ja, jag är verkligen så glad och lycklig att jag faktiskt kanske har en framtid igen!


Kram och kärlek

Pansen  

ANNONS
Av Pansen - 15 november 2012 14:16

Det finns så många med smärtor som är relaterade till bäckenlederna som lider i onödan. Jag har många gånger trott att det är höften som varit fel, men det är bara en refererad smärta som kommer från bäckenlederna. Jag har trott jag har haft ryggskott, då det huggt och låst sig i ländryggen. Ljumskarna har smärtat och allt kom ifrån överrörliga bäckenleder. Säkert finns det många som mig därute som inte vet själv vad som är fel och deras läkare och sjukgymnaster felbehandlar och ger fel träningstips. Det går inte att träna med kraftiga vikter i benpress om man har inflammationer i ljumskar, höfter och ledband i ryggen till följd av felande bäckenleder! Träning är bra men sådan träning förvärrar...

 

Många skulle kunna bli hjälpta ganska fort med rätt kunskap och behandling. I början hjälpte anti-infammatoriska läkemedel för mig eller akupunktur m ström eller sjukgymnastik. Dessa steg kan hjälpa:

 

  •  Manipulation (max 2 ggr/år) om låsningen är kraftig som ryggskott eller djup massagebehandling.
  •  Kur med anti-inflammatorisk medicin (kan funka med receptfri, viktigt att äta flera gånger per dag under ca 14 dagar). Kontakta läkare.
  • Avlasta bäcken, genom sängläge, minskad aktivitet och kanske kryckor under 1-2 veckor. 
  • Använd stödbälte när du står och går (ej sitter eller ligger det kan leda till kramp i ryggmusklerna). Det absolut bästa bältet enligt mig är Serola bältet. (jag har använt MÅNGA bälten och stödskydd under åren)
  • Sitt inte i skräddarställning eller liknande, de påfrestar på ledernas ytterlägen. Stå balanserat på bägge benen, korsa inte benen när du sitter. Gå korta steg och gå sakta.
  • Efter vila som första punkterna, kontakta en sjukgymnast och påbörja sjukgymnastik med lågintensiv träning och stabiliseringsövningar såsom spänna bäckenbotten, sätesmuskler, sitta på pilatesboll osv. Kontakta en sjukgymnast!


Jag vet även om en del som blivit hjälpta av en behandling med kortisontabletter, jag blev bättre. Men kortsion är inte det första man provar. Steloperation är sista utvägen. Jag har provat allt under 21 års tid och är så lycklig nu för idag kom brevet med kallelse inför den stora steloperationen av bägge min bäckenleder den 29 november!!

 

Åh, jag vill så gärna kunna stötta, hjälpa och ge tips till andra med bäckensmärtor. Jag vill inte att alla ska behöva gå igenom alla steg, år och felhandlingar som jag gjort. Det finns hjälp att få. Hur ska jag nå ut? 

 

Kram och kärlek

Pansen  

ANNONS
Av Pansen - 15 november 2012 11:33

Filmen visar steloperation ena sidan av bäckenlederna. Jag kommer stelopereras på bägge. Det är denna metod som används vid Ängelholms sjukhus av Bengt Sturesson.


https://www.youtube.com/watch?v=ak0Qdb7Qa7M


Filmen nedan visar också hur en steloperation av bäckenlederna går till men med en annan metod. Denna metod har utförts som en studie på St Görans i Stockholm. Det finns läsare här som genomgått denna metod med samma postiva resultat som mig  Vill ni komma i kontakt med henne så mejla mig: pansen76@gmail.com 


http://www.youtube.com/watch?v=QklvxXa96Lk 


Av Pansen - 15 november 2012 11:31

Önskar jag hittat det här klippet för typ 15 år sedan. Beskriver tydligt och bra hur bäcken är uppbyggt hur vanligt det är med fel diagnos samt vilka olika behandlingar det finns  


Jag har genomgått flera behandlingar med flera olika anti-inflammatorisk preparat, akupunktur, djup massage, yoga, sjukgymnastik, kortisoninjektioner och kortisontabletter. Steloperation är sista utvägen och många av de andra behandlingarna kan hjälpa och återställa andra drabbade. Men det är viktigt att få rätt hjälp av läkare och sjukgymnast som förstår vad som är fel och problematiken.


http://www.youtube.com/watch?v=1iwmcCw4bAw&feature=related 

Av Pansen - 15 november 2012 11:30

Jag googlar i december 2011 och hittar en hemsida som heter "Vägen tillbaka" den är skriven av Joanna Holmgren, en tjej som lidit av bäckensmärta och inte fått hjälp tills hon tillslut får en steloperation av sina bäckenleder utförda av Bengt Sturesson. Hon genomgår en lyckad operation och åter dansa, gå, sitta och arbeta! Hon har lagt ut telefonnumret till Bengt Sturesson och jag slår numret med darriga händer och bultande hjärta. 

- Ditt önskade nummer går inte längre att nå, svarar en automatisk röst.


Jag lugnar ner mig och söker vidare och får fram telefonnumret till Ängelholm sjukhus.

- Hej, jag skulle vilja komma i kontakt med någon som heter Bengt Sturesson, stammar jag.

Jag blir kopplad till en sjuksköterska som arbetar med Bengt.

- Är du inte Bengts patient har jag svårt att tro att han kommer ringa upp dig, svarar hon

- Men ingen hjälper mig! Ingen vet hur jag ska göra, jag vet inte vad ska göra för att få komma i kontakt med Bengt!, säger jag med lite panik i rösten och kanske hörs det hur min röst liksom bryts av tårarna som stiger i mina ögon.  


Jag är helt slut efter telefonsamtalet och har ont eftersom jag satt en stund vid datorn. Jag lägger mig ner helt utpumpad och somnar direkt. Vid 19-tiden på kvällen ringer telefonen.

- Hej, mitt namn är Bengt Sturesson du hade visst sökt mig.

- Åh, hej, oj, ja, jag har sökt dig jag vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag göra för att få en bedömmning av mitt bäcken av dig? 

Han vill höra lite av min historia och jag håller den mycket kort berättar att jag blir allt sämre och varit sjukskrien ett år.

- Jag känner igen din berättelse, det är precis sådana patienter som dig som jag opererar! Du ska se till att få en remiss från Sundsvalls sjukhus så ska jag ta emot dig för bedömning! Dock är jag lite tveksam till att operera om du har Ehlers-danlos syndrom, eftersom det kan bli stora blödningar och svårt med sårläkningen. Hans röst är varm och det känns som han tror och bekräftar mig. Men jag blir rädd nu har jag kommit så långt och så kanske jag ändå inte får operationen på grund av min bindvävssjukdom! Skit, kan vi glömma den diagnosen på något sätt?


Jag går ner till min familj i vardagsrummet och börjar stamma.

- Det var...alltså det var...alltså det känns som jag pratat med GUD. Det var Bengt Sturesson som ville höra min historia om bäckenet, säger jag.

Vi kramar och är så glada och jag berättar om operationen för barnen.

- Tänk mamma, jag minns när du och jag kunde jogga tillsammans i eljusspåret, tänk om vi kan göra det igen, säger då 13 åriga sonen.

- Va, kunde mamma springa, är det sant?, undrar då 6-åriga dottern förvånat.

Hon tror storebror luras lite som vanligt. Hon har aldrig sett mig springa hon har nog mest hört "nä, jag kan inte eller inte nu, jag måste ligga i sängen nu för jag har ju lagat middag".


Det tar fem månader innan jag blir kallad till ortopedmottagningen. Fem långa månader av sängläge och höga doser av morfin. Men jag känner att min livskvalitet höjts enormt sedan jag började med morfin. Jag vågar röra mig när jag vet att jag har smärtlindring som fungerar, jag kan åter följa med och se barnen utföra sina aktiviteter och gå på bio och middagar.

Fortsättning under Rubriken "Brev till ortopedmötet"

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se