Alla har vi problem, stora eller sm&aring;

5 december 2012 14:01

Hej från ett tok snöigt Stockholm.

Som vanligt beskriver du mitt liv 😃, känner igen det där med att vänner inte vågar fråga hur jag mår och vågar ännu mindre klaga över sina bekymmer och besvär.
Om de mot förmodan frågar så avslutar de alltid med - jag ska verkligen inte klaga, mina problem är inget mot dig.
Men jag är trött på det. Jag är den som brukar stötta och lyssna på dom. Nu vill ingen säga något till mig för jag har ont i bäcken....
Känner mig halv och värdelös.
Som du även skriver så är även jag tacksam över att varken jag eller min familj lider av en dödlig sjukdom, för visso fick min svärmor en massiv hjärnblödning på min födelsedag i augusti och de knäcke både barn och släkt. Då ville ingen heller belasta mig på grund av mitt bäcken.
Börjar tro att jorden inte alls kretsar runt solen utan att allas liv kretsar kring mitt bäcken!

Men du vilken fin skruv du har i din kropp, den är värd en skål, en fyverkerfest eller bara ett jätte grattis. Tänk den kan vara vägen tillbaka till ett normalare liv. Ett liv där dina fina drömmar om att springa och leka med barnen faktiskt är sann. Där vännerna inte är rädda för att fråga hur dun dag varit och ett liv utan morfinhuttar morgon, middag, kväll...

Som alltid håller jag tummar och tår för din förbättring och ser fram emot nya uppdateringar i din blogg.

Kramar ❤ från Maria/ frugnu

5 december 2012 14:26

Yes, äntligen en kommentar från dig:-) Ja, knepigt är det hur vi människor tänker. Samtidigt tror jag att det finns sådana människor som inte vill höra om andra för de har så mkt med sitt egna, men våra vänner borde väl känna oss och veta att vi inte är så:-)

Skruven är ju uttagen, det var bara testskruven som jag hade 4 veckor;-) Nu är det inte ens skruvar som är inopererade utan tre fasta järnstag, som trekanter ser de ut, nästan 1 dm vardera:-)

Vi håller tummarna, ber och allt vad som krävs för att du också så få sådana vackra järnstag, haha.

Men jag förstår inte hur kan du bli utförsäkrad från f-kassan? Det är din läkares fel, denne måste skriva bättre intyg!! F-n vad less och ledsen jag blir när jag läste det.

Jag har inte haft några som helst problem med f-kassan och har varit sjukskriven över 2 år!! Min handläggare har skickat gulliga mejl om att hon aldrig tidigare mött en sådan kämpe som mig osv...Sådana mejl, det stärker och sådana mejl är såklart även DU värd!

Så ha en bra dag min fighting vän!

5 december 2012 14:46

Hej!!!

Jag verkar ha maximal otur med allt, min handläggare var jätte bra i början men visade sig vara empatilös 😞.
Jag har bett min läkare skicka in ett nytt intyg som är mer detaljerat och hoppas att det kan hjälpa. Men nu är jag inställd på att söka jobb och hoppas att jag håller ett tag till eller att jag kommer in på utbildningen i januari...

Jag förstod inte att det var en tillfälligt skruv 😃, är något trög nu mera, hahahaha.

5 december 2012 14:54

Haha, inte är du trög, ibland skriver jag så fort att min hjärna inte hänger med och då kan det bli lite otydligt;-) Ska du läsa vidare till någon specialist SSK? Hur är det med dina övriga leder är det också instabila? Har du fått göra Beighton Score-test? Själv drar jag in en full pott med 9/9 poäng, haha.

Min bäckensmärta beror på min grundsjukdom Ehlers-Danlos (EDS) en okänd sjukdom med stort mörkertal. Men för mig var diagnosen en stor befrielse då alla mina åkommor genom åren förklarades och stämde in på EDS.

Jo, en sak till... igår frågade jag lite om din träning och hur den ser ut? Om du kanske ska strunta i vissa övningar som bara ändå gör dig sämre?

Kram kram

5 december 2012 15:36

Hallå!

Nä jag har inte hört talas om Beightonskalan, så jag Googlade 😋. Jo jag kan säga att genom att bara se bilderna så är jag definitiv en fullpoängare. Även om jag just nu har svårt att komma ner med händerna pga min smärta i ryggen, annars är jag en gummimänniska, har alltid varit. Har fått diagnosen familjär hypermobilitet... Vilket tydligen var en lycka för ortopeden, Gud kände mig som ett cirkusdjur.
Jag har kunnat gå ner i brygga från stående, slänga upp benet mot väggen, gå ner i splitt och spagat.... Och för att inte tala om mina fingrar 😃

Nu vågar jag inte ens gå ut i halkan för jag är rädd för att ramla...

Nej du skriver inte otydligt, jag är ordblind och slarvar då jag läser 😉.

Har sökt in till barnmorskeutbildningen hoppas att jag kommer in denna gång, konkurrensen är stenhård och jag misstänker att jag är ganska körd...

Kram

5 december 2012 18:21

Sturesson sa att de flesta med bäckensmärta också är överrörliga. Jag tycker du ska läsa lite om EDS gå in på riksförbundet och läs lite och se om det stämmer...Jag har typ 3, överrörlighetstypen efter mina diagnos har vi upptäckt att halva min släkt lider av EDS (det är ärftligt.)

Jag tycker faktiskt inte att du ska plåga dig med de övningar som gör dig sämre. Jag har gått ned 8 kg i vikt och jag gisssar att det är MYCKEt muskelmassa men muskler kan man bygga upp igen:-) När du får ökad smärta tar den sååå mycket energi och den behöver du till din familj istället

5 december 2012 15:43

Just det träningen oxå 😃, jag tränar just nu Vattengympa och styrketränar samt många övningar på gymboll. Får ofta ont så jag ska ligga på rygg och försöka få upp vänster ben, även i vattnet får jag ondare efteråt, samtidigt som det är gudomligt att vara rörlig en halvtimme i veckan.
Har försökt springa( hasa mig fram) det blir oftast värre. Vissa dagar är promenader också ett helvete medan andra dagar går bra. Allt är beroende på dagsformen....

5 december 2012 23:17

Ja, det där med avvägning det är ju så svårt att veta eftersom smärtan ofta kommer EFTERÅT. Vet inte hur många gånger jag suttit och funderat, vad gjorde jag i går, för några timmar sedan, varför fick jag mer smärta nu? Men tyvärr tror jag verkligen du ska skippa din spring/hasning försök nöj dig med prommisar och tar du små steg kanske du kan gå fort ändå? Skit i att ligga på rygg och lyfta benet, kör på dina andra övningar istället, man brukar faktiskt få rådet av sjukgymnasterna att inte göra sådant som ger smärta...Kram kram

5 december 2012 18:52

OJ!!!! Jag läste just om det....😮. Senast jag var på massage så nämde min massör att jag har så knöliga muskler i mina lår, det var vågiga, hon hade aldrig varit med om detta och jag tänkte inte mycket på detta. Som jag skrev tidigare jag är ( var ) som en cirkus gnu, mina fingrar kan böjas ordentligt bakåt kan även få dom till att ligga onaturligt framåt. Kommer lägga ut en bild på min blogg 😃.
Det var flera symtom som stämmer in blåmärken bland annat jag är ofta full, bristningar i huden, stora ärr..... Hjälp, det är ju jag igen.... Har ännu inte läst om hur man ställer diagnos, kanske kan det göras innan fk kör mig i botten?

När det kommer till träning har jag kört som en tok men jag gör inga framsteg alls enligt förra sjukgymnasterna, känns ju lagom peppande. Jag sliter och får ont, dom förslag fick jag att få KBT.... Jag är inte tokig, jag hittar inte på min smärta. Jag är inte arbetsskygg, jag är inte värre än någon annan. Jag har försökt hantera min smärta med TENS, värme och ibland tabletter, försöker köra avslappning och ibland mindfulness och så säger dom att jag bör prata med någon ich få kbt...
Börjar tro på allvar att allt sitter i mitt huvud, kanske borde ligga på psyk eftersom jag lider av någon störd hypokonderi eller nåt.
Men så läser jag allt du skriver och ser att jag är inte knäpp.... Det ger mig styrka att kämpa en stund till.
Tack ❤

5 december 2012 19:11

Åh, vännen så härligt att läsa att jag kan ge dig styrka!! Jag finns här spy gärna ut dig vad som helst eller fråga precis vad du vill!! Jag har också tvivlat på mig själv många gånger..undrat om jag överkänslig mot smärta osv. Fast egentligen tål vi smärta bättre än de flesta eftersom den alltid är med!

Jag har oxå tidigare arbetat inom vården så mitt motstånd till psykolog var enormt stort men i våras gick jag faktiskt till en psykolog och genomgick lite KBT, det hjälpte mig jättemkt, inte med smärtan på något sätt.

Men mitt sätt att hantera smärtan att inte vara så destruktiv mot mig själv, sänka pressen och kraven på mig själv. Förstå att jag är en bra mamma och fru trots min smärta osv. Men sedan jag fick riktig hjälp av min sjukgymnast som kan min sjukdom har det gått så mkt lättare och tack och väl har ingen varit ful mot mig och sagt att jag skulle inbilla mig. Däremot har jag själv varit rädd för den stämpeln, därför tog det många år innan jag vågade säga hur ont jag hade och att jag hade ont "överallt". Jag var tvungen att först ställa min egen diagnos, haha.

Kram kram

Fortsätt läsa på om EDS. Visst bor du i Stockholm? Det är bra där finns det flera läkare som kan EDS:-) Det gör det inte här:-( Om du tror att du har EDS ska du se till att få remiss till Erik Björk (vet ej stavning) han kan ställa diagnos. Vet att han tittat mkt på leder och "vill" att de ska ha gått ur led. Så dra dig till minnes om något sånt skett. Mina knän har luxurerat 3 ggr lite mer rejält och sedan jättemånga ggr mer. Mina armbågar och handleder låser sig lätt och fotlederna, käkar osv...Får lätt blåmärken och lokalbedövning tar dåligt och måste fyllas på hela tiden mm.

5 december 2012 19:27

Jag vrickar fötter till höger och vänster, hela tiden spelar ingen roll om jag har platta skor jag snubblar runt. Min man vågade knappt ta på mig i början då jag alltid fick blåmärken.
Jag ska läsa på och sen ringa min läkare och se om de inte kan ordna en remiss. Jo jag bor straxt utanför Stockholm, på en ö i skärgården. Fördelen är att jag oftast har mjukt underlag att gå på, gör det lite skonsammare mot min rygg.

Ja, jag har höga krav på mig och jobbar för att sänka dom. Jag hoppas att jag är bra mamma och fru även om jag egentligen inte har energin till det. Jag kämpar på och bakar bröd och kakor åt barnen, även om jag ibland måste sitta och baka. jobbar stenhårt för att se till att all mat är hemlagad så de får bra mat, men känner att det kanske blir lite väl ibland.
Har inte alls lika ont som du verkar ha haft men jag kanske inte har kommit lika långt än, vad vet jag.

Ha en super bra kväll.
Kram Maria

http://tippsaren.bloggplatsen.se

5 december 2012 23:12

"Har inte alls lika ont som du verkar ha haft men jag kanske inte har kommit lika långt än, vad vet jag". Svar: Kanske inte det, men du ska verkligen inte komma så långt heller!:-) Nu ska du få komma till Ängelholm för bedömning och förhoppningsvis operation.

Steloperationen är inget att gruva sig för, vi har haft mycket mer smärta hemma och haft det besvärligt att få allt att funka som föräldrar och med misstroddhet osv. Man återhämtar sig otroligt fort. Kliver upp och går med kryckorna på en gång:-) Mina 21 år hade kunnat varit betydligt färre om jag fått hjälp istället för att bli stjälpt;-) Har haft en härlig kväll då mannen drog i gång pepperkaksbak då kunde jag också vara med så ikväll var jag en bra mamma;-)
Kram kram

Lisa

5 december 2012 21:17

Hej, kolla in min blogg som senare kommer fyllas med massor av tips! Ha en fortsatt trevlig kväll!

5 december 2012 23:14

Nja, är väl inte så sugen på att göra ansiktsmask just nu, är mycket nöjd om jag orkar duscha och sminka mig;-) Men när alla operationer är klar kanske det passar bättre och jag kan besöka din blogg igen:-) Kram kram

6 december 2012 08:28

Nej, du har rätt man kan inte jämföra smärta och ja jag ska inte behöva gå så långt som du har fått göra. Där emot blir man duktigt knäpp när man funderar fram och tillbaka. Var är vettigt, vad är tokigt, att inte veta hur ont man har nästa dag.
Nu ska jag njuta av ditt nästa inlägg.
Härligt att du kunde baka igår, låter underbart 😃

Kram, kram, kram

6 december 2012 13:11

Ja verkligen snurrigt att hela tiden tänka vad har man gjort nu och sedan och så vidare.

Senaste halvåret har jag dock (nästan) kunnat strunta i det och acceptera att det går i skov. Ska man mota mkt smärta måste man ligga blick stilla i sängen...fast då krampar lätt ländryggsmusklerna och nacken för blodcirkulationen blir så kass dessutom skulle man väl åka på en blodpropp!

Du är bra för mig också:-) Tycker det är kul att skriva svar och samtidigt försöker jag varva laptop i sängen med att sitta fint vid ett skrivbord...sitträning finns det nåt som heter så, haha;-)
Kram

6 december 2012 13:54

Hahahaha det är tur att alla mina galna meddelanden hjälper dig med sitt träning, nu kommer jag skriva oftare mohahahaha 😉.

Det är toppen tycker jag att läsa det du skriver och jag blir glad av dina svar. Känner m

6 december 2012 13:56

Jag blir glad av dina svar. Vet inte vad jag gjorde lyckade posta meddelandet.... Kanske borde använda datorn inte pytteliten I-phone....