Hej hej därute. Så otroligt glad jag är för era inlägg när jag vet att någon läser ger det mig kraft att skriva mer. Jag tro jag ska fortsätta publicera lite med dagboksanteckningar från tidigare för det känns som att just nu går jag inte igenom den tyngsta perioden av mitt liv. Vad tycker ni?

Visst, alla kunniga påpekar att rehabiliteringen efter steloperationera är mycket tuff och att man ska vara beredd på framsteg och bakslag och ha en enorm uthållighet. Men som sagt det har varit så mkt tyngre de andra dagarna i mitt liv än vad det är nu. Jag känner ingen stor förändring nu efter operationerna: det hugger som knivar i ländryggen, konstant smärta i höftkulan, hugg och värk i ljumskarna, men det är faktiskt mindre smärta i skenbenen. Sturesson sa att det var helt i sin ordning eftersom läkningstiden är 6 månader så kan man inte förvänta sig att man blir bra som genom ett trollslag. Min högra sida är värst och den opererades 29 nov, den gör mest ont nu. Det känns helt fel att belasta den, den säger verkligen ifrån, men det är den jag ska belasta ytterligare 3 veckor.

I förrgår fick jag väldigt ont på vänster "framben" haha, till vänster om själva skenbenet. Jag kunde inte sträcka ut benet och fick linda det hårt. Ett tag funderade jag på om jag fått en blodpropp, så ont gjorde det. Men jag kanske bara hade klivit snett med kryckorna utomhus för vi har fått hur mkt snö som helst och det har inte varit skottat hela tiden, så jag har fått "plumsa" i snön, och halkat med kryckorna som sjunkit ner i snön på olika sidor osv, maken har dessutom varit bortrest så det har även påverkat snöskottningen.

Det är en sak som är så konstigt med mitt bäcken och dess låsningar som jag brukar ha, förresten nu låser det sig inte längre, det bara hugger och drar och känns som att det ska låsa sig men det händer inget mer, det är en förändring!:-) I alla fall jag har ju sagt att inte kan dansa men t.ex i somras när vi var på bröllop så var det en tjej som inte visste om mina problem som drog upp mig på dansgolvet. Så jag dansade lite, väldigt medvetet med spända magmuskler och små steg osv;-) Men då liksom skakade låsningarna bort, så den saken blev ortoligt bra, sedan fick jag ju ont på andra sätt säkerligen mest i mina muskler (de som inte finns längre). Samma sak har hänt när jag tränat hästhoppning, det ger enorm träningsvärk i ryggen för man står lite upp (fältssits) när man hoppar och mer än vanligt, samma sak där, mina låsningar skakar bort! Jag har kunnat börja lektionen på hästryggen med låsningar som gjort att jag inte kunnat sitta ned i galoppen för då har det huggt som knivar i ländryggen. Men efter lektionen är jag alldeles mjuk och huggen har försvunnit, det är mysko, har ni varit med om något liknande? Jag längtar i alla fall till i sommar eller senvåren beronde på hur långt jag kommit i rehab och hur mkt muskler jag lyckats kunna bygga upp och stärka. Jag har en DVD med Zumbadans som jag så gärna vill kunna göra. Testade lite med dottern när jag fick DVDn och det var hur kul som helst och skitjobbigt, haha. Men jag vet inte om jag får förstås, det är lite svårt att veta vad jag kan göra innan jag är läkt om ett halvår.

- Bowla kan jag väl göra, det känns "light" sa jag till Dr Sturesson sist.

- Nej, boxling är inte "light" du använder hela ryggen, magen, armar, knän det är tungt det kan du inte göra de första 6 månaderna. Badminton och vollyboll som du berättat att du gillar det går ju däremot attt göra som "lightvarianter" stå på gräsmattan utan nät och vollyboll i vattent osv.

- Okej, men jag har en underbar massagefåtölj, han kan jag väl använda?

- Nej, nej det är inte lämpligt dessutom kallar du den för han och det brukar kvinnor göra om dåliga ting, haha.

Jag försökte försvara min älskade massagefåtölj och jag minsann inte alls tycker illa om "han". Jag fick tillåtelse att använda massagefåtöljen, men inte på ländryggen  Vet inte om jag skrivit det tidigare men min son blev ivrig att hjälpa mig att komma på saker jag skulle kunna längta till och han kom på pingis, det var en jättebra idé tycker jag. Jag har spelat lite och vet att det måste gå lugnt till för det gör lätt ont i ländryggen och sträcker jag mig för mkt kan det börja hugga. Men jag ska samla ihop lite frågor och sedan ringa och fråga sjukgymnasten i Ängelholm, men om några veckor, så jag har många frågor för jag kan ju inte hålla på ringa flera gånger;-)

I julas köpte vi även en mini-dammsugare som även går att dela på till en bordsdammsugare, vi skulle ha den till köket. men jag har upptäckt så många användningsområden, den är liten och lätt så jag orkar bära den och jag dammsuger lite överallt med den. Vår trapp till övervåningen t.ex den blir lätt skräpig, nu tar jag bara loss den lilla bordenheten och vips är hela trappen ren igen, eller runt katternas matskålar, de äter bara torrfoder så det blir mkt "smulor" av tre katter likså runt kattlådan, ja, den lilla vägrar gå ut, hon vill bara vara inne som en renrasig förnäm perser;-) Så en liten dammsugare vill jag gärna tipsa om:-)

Jag måste bara berätta om en annan sak som legat och gnagt lite..hur folk kan säga om de inte tänker sig för vilket tyvärr händer då och då. Julen är min högtid jag älskar att pyssla och har en hög kreativitet. Under julen får jag verkligen utlopp för den, jag gör mängder med arrangemang, ljus och blommor i olika teman som silver och vitt eller tema guld och rött och jag, hur många saker som helst. Runt lucia var en bekant på besök som verkligen vet hur jag har det och att jag var nyopererad då. Hon tittar med stora ögon och berömmer mig så mycket för allt fint och min kreativitet, det värmer så gott för det har ju naturligtvis varit kanske "bökigt" att få till allt med kryckor och saker i väskor osv;-)

- Ja, men det är inte så konstigt att du kunnat pysslat så mycket, jag glömmer, du är ju BARA hemma hela dagarna!

Ugh, snacka att känna som en kniv som sticker hål på en ballong. Jag tappade helt hakan och mitt glada prat och beröm om att hon var ju oxå minsann så duktig på att t.ex baka, det bara tystnade. Jag skulle såklart sagt att de mesta hade jag gjort nattetid när mina smärtor var så bedrövliga att jag tvingats kliva upp eftersom jag inte kunde sova...Men jag fann mig inte, jag blev bara ledsen och sårad och sa inte ett ljud. Tråkigt också att orden fortfarande finns kvar det vore ju bättre om något vettigare hade fastnat istället som alla Rysslands floder eller nåt, haha.

I går när jag var så ledsen kom ett underbart SMS från chefen där jag arbetstränade i höstas.

" Hej! Hur har allt gått? Jag hoppas du mår bra jag brukar titta mot havet i bland och tänka på dig som bor vid vattent. Du är varmt välkommen tillbaka om du skulle vilja, men först ska du ta hand om dig och inte ha för bråttom. Vore roligt att träffa dig när du känner att du orkar. Ta hand om dig, hoppas vi ses snart. Kramar"

Så härligt läsning för mig vilket ortoligt underbart SMS, jag trivdes jättebra på den arbetsplatsen och det känns så skönt att ha en sådan sak ordnat det får mig att slappna av och längta dit. Mina sjukdagar är ju slut 25 maj och jag tro det är fullt möjligt att jag kan börja arbetsträna innan dess. Sista arbetade jag två timmar om dagen mån-fre jag fick mkt mer smärta i bäckenet och mer migrän eftersom jag ansträngde mig så för att kunna göra de där timmarna. Jag ökade morfinet ganska mycket för att kunna genomföra det. Den här gången kommer jag inte kunna använda morfin för att kunna arbeta så det kanske få bli två timmar om dagen två dagar i veckan till att börja med. Trots allt jag gått igenom gick jag ändå ut för hårt, jag jämförde med hur jag arbetade förut och tyckte det där 10 timmarna i veckan var ynkligt. Men jag kan inte jämföra så jag måste jämföra med att jag varit mestadels sängliggande i 2 år....Så jag ska börja lungt det är bättre för mitt jsälvförtroende om jag istället kan öka tiden. Min chef då pratade också om det att det var bättre att gå ut försiktigt och att det kan förstöra så mkt om man går ut för hårt. Hon är betendevetare med inriktning mot rehabiliteringsvetenskap, så då kan ni förstå att det är underbart att han en sådan chef. Dessutom saknar de en informatör/webbansvarig så mina tjänster är mycket efterlängtade och de uppsakattar allt jag gör! Åh, vad jag längtar dit  

Kram och kärlek

Pansen 

 

Catarina

10 februari 2013 12:41

Ja, om du orkar är det väldigt intressant att läsa om hur du upplevde allt i "steget före operationerna". Men bara om du orkar givetvis! :) Det är förstås lika intressant att läsa nutid och följa din utveckling! Hoppingivande!
Kram, C

Pansen

11 februari 2013 12:23

Jag har ju skrivit mkt om de olika stegen tex Bäckenproblemens början...och under Behandlingar t.ex genomgått en studie med kortsioninjektioner, men det kanske inte var det du menade? Menar du typ att jag ska publicera lite fler äldre dagboksanteckningar? Ursäkta om jag är lite trög men jag är så trött idag;-) Kram kram

 

Catarina

11 februari 2013 12:34

Du skrev här längst upp och funderade om du ev skulle skriva fler gamla dagboksanteckningar då du nu inte upplever att du är i tyngsta fasen och undrade vad vi läsare tyckte om det. :) Gissade att du kanske menade hur du emotionellt upplevde allt då. Jag vet inte! :) Skriv precis vad du känner för - vare sig det är dåtid eller nutid är det intressant! :) Kram!

Pansen

12 februari 2013 13:55

Toppen då fattade min trötta hjärna rätt. Då ska jag gräva ned mig lite i dagböckerna och sedan renskriva:-)
Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, Har helt glömt att jag hade en blogg😂 Blev ännu mer förvånad när jag såg att runt 500 personer besöker den i månaden🤗 Jag jobbar i alla fall heltid igen sedan maj 2023. Trivs jättebra. Jag stelopererade en nivå i nacken och en ...

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...