Direktlänk till inlägg 23 mars 2013

Äntligen påbörjat min rehab då är mina sjukdagar slut...Rehabiliteringsersättning borde jag väl få...hmrf

Av Pansen - 23 mars 2013 10:45

Ja, då var den här då, den där innebandyhelgen jag gruvat mig för. Gruvar mig också för detta att mina sjukdagar är slut hos Försäkringskassan. Jag borde få rehabiliteringsersättning nu när jag äntligen fått behandling och precis börjat min rehabilitering! När jag känner så mycket oro i kroppen orkar jag inte med smärtan så seanste dagarna har jag tagit morfin igen  

 

Men först lite innebandycup och annat   Nu har min man tagit alla kioskpass på ca 13 timmar och jag agerar chaufför och supporter till sonen. Dock är det ändå en helt smärtfritt för det blir mycket köra bil-sitta still och sedan stå eller sitta som publik under matcherna. Men otroligt skönt att slippa stå och sälja fika för att stå still är fortfarande svårt och ger stark smärta i ländryggen. Det blir som kramp och känns som jag ska få ryggskott så jag måste lägga mig på golvet eller sängen. Det blev så i går eftermiddag också, och det var länge sedan. Så då låg jag på golvet med ett leende på läpparna i alla fall. På kvällen spred sig smärtan och det kändes som någon försökt rycka loss mitt högra ben från kroppen, att ledbanden blivit överansträngda och ja, som en mindre fraktur känns det. Det känns som om höfterna ska sprängas itu. I min kalender skrev jag "smärta som före operationerna", så mycket bra ändå eftersom det var länge sedan smärtan var på det viset  Jaha, då kommer nästa sak,får jag sådär ont så måste jag såklart se över vad jag gjort under dagen. I går hade jag minsann för första gången struntat i att dammsuga, annars brukar det absolut ge ökad smärta och "ryggskottskänslan". Min man har flera gånger sagt att "du ska strunta i att dammsuga och fokusera på träning eller att orka göra något annat i stället". Det är verkligen så gulligt sagt men...låter jag "skiten" ligga i flera dagar blir det så mycket mer stökigare och jag måste plocka undan mer saker (det gör verkligen ont att böja sig ned på golvet upp och ned, upp och ned..). Sedan så är jag ju hemma hela dagarna så jag ser allt stök och damm mycket oftare än de andra i familjen=retar mig mer på "stöket" . Just nu fäller även jag mycket hår och jag har långt hår samt mina tre katter så det jag måste dra av golvet varje dag med en golvmopp. Den däremot är inte påfresatande och mycket bra, från Vileda och långsmal.

 

Jag har ändå forsatt att oroa mig för detta med att dagarna på Försäkringskassan tar slut. Jag känner att jag forcerar i träningen och måste snabbt blir bra, blir samtisigt rädd att gå för fort fram...Jag vill liksom inte känns efter om det ger mer smärta utan bara "köra på", när de tankarna kommer upp ringer numera en stor varningsklocka...det tankesättet har sänkt mig många gånger...Hmm, funderade att skriva ett mejl till min handläggare för jag fick itne tag på henne igår. På eftermiddagen ringde min helt fantastiksa sjukgymnast för att prata om smärtrehabiliteringskursen jag ska gå. Han sa undefär så här:

- Ta inga strider med F-kassan, reta inte upp dig, du måste hushålla med din energi. Be din handläggare leta fram rätt blankett och hänsvisa henne till mig om hon behöver mer om dig och vad du gått igenom. Varför skulle reglerna vara annourlunda för dig, varför ska inte du få vara sjukskriven 6 månader som alla andra som genomgått steloperation?

 

Hans stöd, jag kan inte förklara hur mycket det betyder för mig. I går var hans ord som bedövningssalva på mina svidande sår...Men det är så jag känner att det ska vara rättvist. Så här ser mitt utkast till min handläggare ut:

 


"Nu har jag funderat och känt ett stort obehag och mycket press de senaste dagarna. Både min sjukgymnast och jag tycker det känns fel att jag inte längre kan få rehabiliteringsersättning från Försäkringskassan, det är ju NU jag precis har påbörjat min rehabilitering efter 3 stora steloperationer!? Läkning och återhämtning beräknas av läkarna till 6 månader efter senaste operationsdatum (17/1), min rehabilitering hos sjukgymnast 6-12 månader.


 


Jag har kämpat i år för behandling och fick den så till slut med tre steloperationer varav den sista 17/1 -13.


 


Det är inte mitt fel att hela 2012 gick åt till att stå i olika vårdköer. Jag var sängliggande med höga doser morfin. Jag väntade först i 5 månader bara för att få träffa en ortoped i Sundsvall som kunde skriva remiss till Ängelholms sjukhus, sedan tog det ytterligare 5 månader innan mitt första besök i Ängelholm.  Trots den höga smärtan arbetstränade jag, så min vilja och kämparglöd att bli bra är det inget fel på. Men läkarna i Ängelholm hade inte godkänt min arbetsträning då jag behövde ännu mer morfin för att klara av de få timmarna.  Jag har kämpat och kämpat för att få hjälp och för att få dessa ovanliga operationer, nu när jag äntligen genomgått detta tuffa och ska enligt läkare, sjukgymnaster och arbetsgivare sakta och försiktigt rehabilitera mig.


 


Trots att hela 2012 var ett väntans år var det ett bättre år än 2011 nu fick jag i alla fall åter hoppet om framtiden tillbaka. 2011 fylldes av misslyckade sjukgymnastisk-program, nekande till steloperation i Strängnäs, deltagare i en studie med misslyckat resultat (kortsioninjektioner), en depression, tre dagar på strokeavdelning med misstanke om stroke och sedan utredning hos neurolog om MS-diagnos (negativit). Osv.


 


Senaste dagarna har jag känt sådan stress att snabbt bli bra, jag har lagt undan kryckorna (vilka jag ska ha i 1 månad till) men jag måste ju bli bra! Jag tränar och ökar på minuter och tyngder och kan/får inte känna efter om det ger ökad smärta eller om kroppen säger ifrån. Jag känner bara att jag måste skynda mig att bli bra…Jag är mycket rädd för att bakslag och att denna press att snabbt bli bra ska försämra mig. Samtidigt är jag sådan som person att säger någon ett datum jag ska vara frisk kommer jag låtsas både för mig och andra att så är fallet.


 


Det känns helt fel att mina a-kasse dagar ska försvinna medans jag nu äntligen kan rehabilitera mig. OM det inte skulle finnas något arbete till mig om några månader när jag är fullt arbetsför behöver jag ha min a-kassaersättning.


 


Jag behöver hjälp att hitta en blankett. Jag har letat och laddat ned mängder av blanketter från er hemsida, men inte hittat rätt blankett hur jag ska ansöka om att få ”sjukpenning innan 87 dagar gått” alltså förlängd rehabiliteringsersättning under min rehabilitering:-)"



Så med min sjukgymnst som stöd kommer jag söka min handläggare igen på måndag och når jag inte henne ska jag skicka något liknande mejl absolut inte lika långt jag ska korta och styrka massor!

 

I går tränade jag ökade på cyklingen från 9 till 11 minuter. Bjorde en benövning där jag sitter på en stol och sedan lyfter samlben och knä upp, i den övningen satte jag fast en 1 kg hantel på foten...Vet inte om den var den som gjorde mig sämre, jag vet att den övningen varit svår förut. Sedan tog jag en prommis på 10 minuter. Sedan var det dags att åka till Apoteket, hämta rulltårtor till innebandycupen på ett bageri och slutligen handla för godare fredagsmiddag. När jag kom hem hade det gått 2 timmar och jag ställde mig direkt för att fixa med maten. då fick jag den där hemska smärtan, att ryggen vill vika sig, jag kan inte hjälpa det men varje gång jag känt så känner jag tårarna spränga bakom ögonlocken. Jag känner mig maktlös och vet att inget hjälper förutom att ligga still i sängen. efter middagen var det att skjutsa sonen till innebandymatch, ytterligare nästan 1 timme i bilen. Hem lade mig ca 40 minuter, sedan biltur igen för att se sonen spela match. Jag stod på läktaren under 1 timme...ja, det blev tydligen för mycket. Fredag och allt klart jag hade velat haft lite vuxenmys...Det hade gått, men då visste jag att risken fanns att jag inte skulle hämta igen mig tills i dag. Jag valde alltså att inte ha en mysig stund. Känslorna som kommer då är ju inte så roliga. Det dåliga samvetet knackar på axeln och de dunna tankefällorna pockar på...det vill säga tankarna "jag kan inget", "jag förstör för min man", "jag är en värdelös fru"...Försöka få fram verktygen jag fick under KBT-terapin...minns dem inte riktigt, somnar ändå och sover otroligt oroligt och vaknar som det känns 100 gånger.

 

Oj, oj nu måste jag åka och se sonen spela match.

 

 Kämpa på ni, styrka till er

Kram och kärlek

Pansen  

 

 
 
Ingen bild

Jessica

23 mars 2013 15:05

Men kära vän! Att du ens kan tänka sådana tankar om att du är en värdelös fru, inte kan något och förstör för din man. Titta istället vad du skrivit om allt du faktiskt klarat och gjort bara under gårdagen! Att du fixat det måste ju krävt enormt mycket av dig! Och ändå känner du dig värdelös?? Nej, jag blir ledsen för din skull... Tycker att omgivningens krav på dig är orimliga... Och sådant kan verkligen knäcka en till slut. Du kan inte jämföra dina prestationer med vad du utfört som frisk en gång i tiden! Du ska bara tänka på vad du kan gentemot 3 veckor sedan. Och att ett till synes litet steg för någon annan ( som inte förstår bättre) är ett väldigt stort framsteg för just dig <3. Du gör så gott du kan och gör bara dig själv en otjänst genom att försöka prestera mer än kroppen . Du måste värna mer om dig själv och vara mer rädd om din enda kropp du har. Styrkekramar i massor!!!<3

Pansen

25 mars 2013 09:25

Ja du har så rätt i det skriver, men ändå kommer de där tankarna titt som tätt...Det är skört, någon liten kommentar ifrån någon och jag blir sårad...Jag är väl bara så himla less att så mkt ska kretsa runt min kropp hela tiden...vill gärna förtränga den ibland;-)
Men tack så mkt för din kommentar, ska läsa den några gånger så orden fastnar och sedan börja tänka så oxå:-)

Tack, tack och KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pansen - 26 december 2023 19:12

Hej, Har helt glömt att jag hade en blogg😂 Blev ännu mer förvånad när jag såg att runt 500 personer besöker den i månaden🤗 Jag jobbar i alla fall heltid igen sedan maj 2023. Trivs jättebra. Jag stelopererade en nivå i nacken och en ...

Av Pansen - 20 februari 2018 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Av Pansen - 15 februari 2018 12:15

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Av Pansen - 14 februari 2018 08:29

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Av Pansen - 13 december 2017 16:17

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20 21
22
23 24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards