Direktlänk till inlägg 12 april 2013

Tackar...ny plan igen!

Av Pansen - 12 april 2013 23:47

Haha, vilken hjärndimma jag har! Jag var tvungen att själv läsa vad jag skrev här i går för jag kunde inte minnas...usch, många stavfel och missade ord var det i alla fall. Men det går snart över. I torsdags var jag på sjukhuset för ett besök hos den ortoped som skickade remissen till Ängelholm. Han ville kolla till operationsområdena och se hur det läkt, skönt att inte behöva åka till Ängelholm för det.

 

Han frågade om jag kände någon förbättring trots att det var så nyligen sedan jag opererat mig (12 veckor på dagen). Jo, jag har lite mindre smärta. Det var skönt att höra ännu en kompetent person säga att det bara är halvvägs läkt ännu och att det inte förväntas att allt ska vara toppen just nu. Då berättade jag om min oro och att jag blir utförsäkrad innan läkningstiden. Men han trodde inte det skulle vara några problem, det lät snarare som om han tyckte att det t.o.m var längre återhämtningstid för bäckenfusion samt det faktum att jag haft besvär så många, många år. Ja, det är ju en sak när någon frågar hur länge jag haft ont...vad ska jag svara? Brukar bli lite olika ibland svarar jag 15-20 år sedan, men det blev allt sämre för varje barn och efter att dottern föddes för 8 år sedan hämtade jag mig aldrig...Jag berättade också för ortopeden att allt kändes bra för två veckor seda men att jag då åkte på ett bakslag med överansträngning och han poängterade (skönt det också att höra) att jag måste ha tålamod och ta det lugnt så kroppen hinner läka. Toppen, jag börjar äntligen fatta det själv nu måste bara Försäkringskassan förstå det också  Besöket hos ortopeden tog ca 15 minuter och jag hade vilat hela dagen och mest lyssnat på radio för ögonen gjorde för ont för att se på TV. efter besöket åkte jag hem och somnade genast...Snacka om att min energinivå är lite low...Men ändå känner jag att det sakta blir bättre. Det där viruset eller influensan på Gran Canaria blev liksom droppen som fick min bägare att rinna över...

 

Min svägerska som också var med på resan höll på svimma på flygplanet hem, men som tur är fanns läkare där och flygvärdinnorna var snabba att agera. Det knäppa är att jag också varit ytterst nära att svimma dagen innan och vi misstänker att det var viruset som orsakade detta för svägerskan berättade om ytterligare en resenär som också hade drabbats och blev hastigt och mycket sjuk och sedan höll på svimma, verkligen helt sjukt  Endera så blev det blodtrycksfall eller så var det blodsockerfall, men läskigt var det. Jag är mycket tacksam att det inte hände mig på flygplanet i alla fall. Jag var istället ensam i lägenheten och kände att börja må dåligt, hörde hur det började susa i huvudet samtidigt som jag kraftigt började kallsvettas och bli kraftig illamående och hulka...Visste inte hur jag skulle bete mig, skulle jag springa ut ur lägenheten i underkläderna och försöka hitta familjen? Jag var tvungen att sätta mig på golvet och då lättade det lite. Så jag lyckades dra på mig en kjol och ett linne och snabbt gick jag till snack-baren och drack fort ett glas juice och tog en macka på stående fot. Sedan kom min man och fann mig skakande vid ett bord. Hela det där obehagliga tog bara några minuter och bara en gång som tur är  

 

I fredags ringde sjukgymnasten Thomas igen, han och kuratorn hade gjort bedömningen att jag inte var redo för smärtkursen, vilken himla lättnad! De har ju dessutom inte vetat om hur dålig jag var senaste två veckorna. Jag har ju varit så slut att jag inte ens fattat att min smärtkurs skulle ha börjat nu på måndag annars! Ja, tur för jag hade inte kunnat tillgodogöra mig den nu precis. Men jag berättade för Thomas om hur jag varit att jag åkt på en mindre "krasch" igen att jag kände igen symptomen, svårt att se koncentrera sig, köra bil, träffa folk osv. Jag sa att det var många saker som lett till "krasch", mycket oro för utförsäkran, fuderingar kring min framtid med smärtkurs, arbetsträning och oron om jag någonsin kommer få ett jobb igen? Kommer någon våga anställa mig? Vad ska jag säga på en anställningsintervju? Kommer jag orka jobba full tid? Gjorde jag fel som tillät mig sjukskrivas när jag gjorde? Skulle jag hållit ut ännu längre? Skulle jag sjukskrivit mig tidigare? Så otroligt måga olika jobbiga saker har flugit runt...Sedan såklart bakslaget med ökad smärta som ledde till träningsförbud=misslyckande, influensan, lite småtjafs på hemmaplan, det blev för mycket negativt. Sedan säkert också detta med att nattsömnen blev så störd, jag vaknade hela tiden, kallsvettades och drömde oroligt veckan eller veckorna innan vi åkte, det borde jag också tagit på större allvar för när jag blir så är det inte helt bra...

 

I alla fall så blev det som vanligt jag mådde så otroligt mycket bättre efter Thomas samtal kände att jag hade en ny plan och riktlinjer att gå efter. Jag känner hans stöd och nu även kuratorn för hon måste också har läst mellan raderna hur jag var/är ibland kan jag säga annat än hur det verkligen är...

 

Min nya plan som jag fick:
- Återuppta hela träningsprogrammet, men på 50% i en vecka och känna att kroppen hänger med igen. OBS! till mig själv VERKLIGEN känna efter vad kroppen visar och inte "straffa" den  

- Få ett svar från Försäkringskassan

- Meddela arbetsplatsen att arbetsträning blir framflyttad

När jag fick träningsförbudet under tre dagar så försvann min knä-, fot- och handledssmärta, jag snabbläkte och kunde redan dagen efter ta bort alla stödbandage och nu har jag inte alls ot, så himla skönt!


Jag skickar lite extra kramar och styrka till er två läsare som är nyopererade och till den läsare som fått sin remiss beviljad och kanske snart är på väg till Ängelholm för bäckenfusion  

 

Avslutningsvis vill jag självklart skicka

stryka och kärlek till er alla!

 

Kram Pansen

 
ANNONS
 
Ingen bild

Catarina

13 april 2013 12:43

Åh, inte konstigt att du hamnat i en svacka med tanke på allt som hopat sig för dig sista tiden! Det är bra att du är så klok som kan bena ut vad det beror på. Och klok som gör en handlingsplan. Skönt att du har bra folk omkring dig! Det betyder mycket! :)
När jag själv hamnar i svacka brukar jag ibland tänka på dig och blir inspirerad att kämpa vidare, att inte låta mig uppslukas av negativa tankar. Du är verkligen en fighter av rang! :)
Kram!

Pansen

14 april 2013 15:05

Tack, tack snälla Catarina! Inga dåliga ord om mig...blir nästan generad...Tror minsann jag ska skriva upp dina ord och sätta vid sängen så jag stärks och kan fortsätta vara en fighter av rang!!

Svara om du vill: Är det du som är Skelleftebo?

Tack, tack
Kram

 
Maria

Maria

13 april 2013 14:30

Hallå!
Skönt för dig att det läker som det ska och att du får vänta med smärtkursen. Vilken lättnad!
Jag är nu hemma sedan onsdag kväll. Har idag ännu inte tagit smärtstillande och det känns bra. Däremot är det svårt att klara sig själv i vardagen. Har verkligen inte fått in tekniken.
Däremot ser förbandet fortfarande fint ut, inget läckage eller blåmärke än.

Däremot är jag bra förvirrad över min kommande operation då jag inte verka tåla smärtlindringen. Inte heller verkar de veta om jag ska vänta 6 veckor eller 3 månader till nästa op eller hur många titanflärpar jag får. Det är nya bud hela tiden. Inte heller får jag något sjukskrivning Ängelholm verkar inte vilja ge mig än och min vårdcentral vägrar då jag inte behandlas på hemmaplan.

Blir så ledsen och förvirrad, vet inte vad jag ska tänka. Känner mig inte jätte trygg just nu.

Ha en underbar dag.
Kram ❤❤❤❤

http://www.frugnu.blogg.se

Pansen

14 april 2013 15:02

Nä, det är ju helt sjukt det där med sjukskrivningen förstår Sturesson på ett sätt men då kan jag å andra sidan inte förstå VC åsikt...

Om det bara kunde fatta hur jobbigt det är med sånt att tänka på istället för att försöka vardagen och läka!
Kanske vi kan höras till veckan?

Massa kramar igen

 
Maria

Maria

14 april 2013 15:33

Nja, jag förstår i för sig min vårdcentral, då de inte är behandlande läkare och inte kompetensen att bedöma hur min pågående behandling förväntas gå så kan de ju inte ta ansvar för sjukskrivningen. Enligt socialstyrelsen är det behandlande instans som ska utföra en sjukskrivning.
Problemet blir att jag som patient hamnar mellan stolarna och riskerar att få sämre hjälp eller kanske tom bortglömd då ingen vill ta sitt ansvar.

Absolut kan vi höras i veckan! Kram ❤

http://www.frugnu.blogg.se

Pansen

14 april 2013 19:40

Jo, jag vet det är samma för mig. Min husläkare vet inget om opereationen, rehab osv. Nu när jag blir utförsäkrad och kanske måste in med ett mycket tydligt och intyg så kan ju liksom inte husläkaren göra det...Är själv orolig att Sturesson inte ska förstå hur viktigt det är för min fortsatta väg...

Så kram kram
❤❤❤

 
Ingen bild

Catarina

14 april 2013 15:58

Ja, det är jag som är från Skellefte! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pansen - Tisdag 20 feb 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Av Pansen - Torsdag 15 feb 12:15

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Av Pansen - Onsdag 14 feb 08:29

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Av Pansen - 13 december 2017 16:17

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...

Av Pansen - 12 juli 2017 11:50

Jag startade gruppen på Facebook och blir så glad när ni skriver o tackar mig och är jag så glad över all aktivitet när alla delar med sig av erfarenheter och tips. Jag tycker det häftigt att vi nu är över 60 medlemmar i gruppen. Känner nu att jag vi...

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se