Direktlänk till inlägg 13 maj 2013

Fått större förståelse av min smärta sedan maken fick ryggskott

Av Pansen - 13 maj 2013 15:00

  Ja, förra fredagen åkte ju maken och jag ensamma till stugan för att koppla av och mysa. Han hade ont i ryggen sedan två lindrigare fall av rygskott. Jag försökte få honom att lyssna på mig om att inte lyfta osv men han är lika tjurig som mig  .

 

På kvällen gick han till en av våra andra stugor för att hämta en mindre TV. Så irriterande att vara den som står bredvid och vet men får inget gehör för råden. Alltså ombytta roller för oss  Hör honom ropa på mig utanför stugan och där står han framåtböjd med TVn nedsatt på ett trappsteg. Jag är specialist på lyftteknik så jag bar med lätthet bort den (det var en mindre TV). Han stod kvar, ryggen smärtade kraftigt och han hade svårt att ta sig därfirån. På lördagen var det så mycket värre han kom knappt in i bilen. Men på tisdagen fick jag med honom till "min" naprapat och då blev han otroligt mycket bättre och kunde återgå till jobbet dagen efter. Vi lärde oss en del bägge två om hur det är att ha smärta och hur det är att vara den som är bredvid.


I dag har jag varit hos husläkaren för ett nytt sjukintyg som "överklagan" till försäkringskassan, jag har även skickat en kopior från sjukgymnasten en bilaga på tre sidor, samt journal från Ängelholm och röntgenbilden med med mina fina titanstag.

 

Jag tycker min rehabilitering går så enormt sakta att jag bloir orolig, jag får fortfarande smärta så fort "jag gör något". Jag ville ha tyngre övningar typ steg 2 av sjukgymnasten men han ger mig inga först jag drar ned på tempot så smärtan minskar. Klok man det där  Den här rehabiliteringen tar otroligt mycket på psyket och det hade jag inte räknat med. Bara jag får operationen så blir allt bra, jovisst men att det skulle gå så sakta hade jag inte räknat med.

 

Min iver att blir frisk och slippa morfin var också förhastad enligt husläkaren som återinsatt Deoplan som jag själv slutat med. Men har har rätt för jag tar starka doser av det flytande morfinet istället och det är svårare att sluta med sedan. Så det är bättre att äta långtidsverkande och jag ska anstränga mig att inte ta flytande morfin.

 

Har fortfarande låg kraftnivå känns ofta som jag går i sirap, alla måsten är enorma berg som jag kämpar att bestiga men jag får ingen ny kraft eller energi när jag gjort det utan ibland bara än mer kraftlös. Vissa dagar känner jag inte alls igen mig själv jag försöker komma på saker som ska göra mig själv glad men då är den ju där sirapen som gör att allt känns jobbigt och segt och klibbigt. Men självklart har jag ljusa stunder också och då vill jag så mycket men vet att kraften inte räcker eller att det då kommer ge mer smärta så tja, jag får väl fortsätta att gilla sängen ett tag till helt enkelt. Har bestämt att jag måste fixa någon bra TV-serie som jag kan kolla på dagarna 




Hur har ni det? Jag vill så gärna höra!

 

Kram & kärlek

Pansen

 
ANNONS
 
Ingen bild

Jessica

14 maj 2013 10:12

Hm....och jag som tycker det går sakta för mig! Inser att jag trots allt har en bra bit kvar nu när jag läser om dig. Varför har man så bråttom?? Måste vara något med våra personligheter :-)
Jag gick också och halverade medicinerna på eget bevåg....hm...funkade inte alls....märktes framför allt kvälls och nattetid....usch. Nä, detta blev mer jobbigt än man kanske räknat med....men så tänker man efter lite hur det var innan operation....så inser man lite lättare varför det kanske tar tid. Sedan har jag insett att man kanske inte blir hundra bra trots allt...men det är oerhört svårt att säga hur bra det blir sedan. Så mycket muskler och annat som skall tränas upp igen, kan ju ta minst ett år till innan man märker av effekterna av operationen. Man får hålla tummarna och göra så gott man kan för att bli så bra det går. Jag kommer definitivt vara tillbaks i jobb sedan utan problem, tack vare att jag är kontorsmänniska....det är väl allt det andra med hästeriet som kanske är mer oroande....Men vi har börjar ordna med praktiska lösningar i stallet nu inför framtiden, så det skall bli så minimalt med tunga lyft det går. Man får testa sig fram så man kan få det så bra det bara går. Känns lite segt att jag fick förlängt en månad med kryckor och inte får belasta alls. Så nu är det 10/6 som gäller ( minst) Ska då göra ny DT...och hoppas verkligen allt ser schysst ut då. F-kassan är ju verkligen en instans som kan göra en på dåligt humör....förstår att det tar enormt mycket energi för dig. Jag har problem med en väldigt otrevlig handläggare rent allmänt, så jag har bestämt mig för att kräva byte av handläggare. Jag gillar inte människor som sitter på telefon och uppmuntrar folk att strunta i läkarnas order och börja jobba i förtid....trots att man fått veta ( och har intyg) att om man belastar så blir man inte bra och att det inte går att reparera. Jag ser helt enkelt ner på sådana okompetenta individer och anser inte att man blivit bemött med respekt någonstans. Ja, diskussionen uppstod alltså för mig i samband med att jag fick förlängd tid på kryckor, och således ändring på heltidssjukskrivningen pga det. Alltså inte mitt krav, utan läkarens ordination. Då ska det tjafsas trots att jag inte ens haft en sjukskrivningsdag före min operation. Så de hittar helt enkelt alltid nåt att starta en diskussion om. Jag hoppas verkligen det löser sig för dig utan mera krångligheter, håller tummarna hårt! :-)

Kram! <3

Pansen

14 maj 2013 13:47

Tack snälla du för ditt inlägg. Ja, vi är nog väldigt lika som personer;-) So du sa en gång denna rehab och operation tar verkligen på psyket och det kan jag säga att jag inte var beredd på. Bara operationen skulle vara gjord så skulle det vara full fart framåt liksom inga gupp i vägen;-)

Jag har också kontorsjobb som tur är och älskar mitt yrke så det är en himla tur:-)

Jag tycker det är bra att du blev ord längre på kryckor jag är rädd att jag släppte ina för tidigt eftersom så många "gamla" smärtor kommit tillbaka:-(

Tack och stora kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pansen - Tisdag 20 feb 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Av Pansen - Torsdag 15 feb 12:15

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Av Pansen - Onsdag 14 feb 08:29

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Av Pansen - 13 december 2017 16:17

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...

Av Pansen - 12 juli 2017 11:50

Jag startade gruppen på Facebook och blir så glad när ni skriver o tackar mig och är jag så glad över all aktivitet när alla delar med sig av erfarenheter och tips. Jag tycker det häftigt att vi nu är över 60 medlemmar i gruppen. Känner nu att jag vi...

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se