Håller på samla ihop den energi igen den som F-kassan fullständigt tog förra veckan av mig...Men nu har jag iaf gjort vad jag kan. Jag skrev ett brev och lämnade på vårdcentralen till min läkare.

Dagen efter ringde en sköterska och sade att läkaren hade skickat in ett nytt läkarintyg till F-kassan. Sedan har jag funderat och ord och fraser har snurrat i min hjärna vad jag vill säga till den grupp som beslutar om mig hos F-kassan. I bland har jag skrivt av mig på flera A4 och det har känts bra en stund...Precis när jag ska somna dyker mina försvarstal upp och jag har blivit vaken i timmar för jag så frusterad. Men så igår kunde jag äntligen skriva ned vad jag helst ville ha sagt och jag mejlade min handläggare. Så nu har jag gjort vad jag kan i alla fall. Så här skrev jag till handläggaren på Försäkringskassan:

Jag hoppas du kan vidarebefordra detta brev till ”övriga” som beslutar om mitt liv!

Mitt personnummer tycker det känns som en domstol, ni ska döma om mitt liv, hur min läkning är efter operationen trots att kontrollröntgen inte är gjord trots att det sker först efter att 6 månader har gått sedan senaste steloperationen. Hur det ser ut nu med de 6 titanstagen just nu vet vi inte och inte ni heller! I en domstol får man kalla vittnen och försvarare fast jag får inte ta med mig försvarare (sjukgymnast) utan riskerar att bli oskyldigt dömd. Min röst är inget värd, tydligen inte min sjukgymnast heller trots att det är han som fått direktiv från opererande läkare att sköta min rehabilitering (eftersom det är 93 mil enkel resa till kirurgen).

Jag vill bara följa specialisternas ordination och följa rehabiliteringsplanen och läkningstiden som är 6 månader. Vilket innebär en förlängning med tre månader av sjukdagar!! Ska ni äventyra om operationerna kommer anses läkta och lyckade eller inte?

Mitt personnummer är faktiskt en människa, en kvinna som bara är 36 år och som kämpat och kämpar varje dag för att komma tillbaka till livet, både arbetslivet men även livet som mamma och fru!! Jag kunde inte påverka att mina sjukdagar minskade drastiskt medan jag stod i vårdköer inför operationerna under 1 år! Det är inga rutinoperationer jag genomgått såsom nya höftleder. För att få träffa en specialist fick jag resa  93 mil och blev sedan opererad av en av världens främsta kirurger på bäckenområdet, ska ni gå emot även honom?

Jag har äntligen fått behandling och kan bli återställd, men då behöver jag fler sjukdagar så jag hinner läka de 6 månader som det tar. Dessa operationer har kostat mer än vad hela min sjukperiod gjort, vi ska väl inte riskera att förstöra det långsiktiga resultatet?

Nytt läkaintyg skickat
Jag sade till min husläkare att han råkat kryssat fel i en ruta och enligt en SSK har han skickat er ett nytt läkarintyg. Jag bifogade även min rehabiliteringsträning, men JAG som patient får inte skriva läkarintyg så jag vet inte hur han formulerade sig.

Undersökningar av mig
När det gäller min rehabilitering och eventuella undersökningar eller hur det går med min rehabilitering ber jag er snälla, ta kontakt med min sjukgymnast och ledare av smärtteamet på Sundsvalls sjukhus för jag kan inte förklara och försvara hans arbete, jag är ju patienten och har inte heller den speciella komptensen! 

Rehabiliteringsträning
Men för att ni kanske ska förstå vad för storts rehabiliteringsträning jag gör kan jag beskriva några övningar: spänna sätesmusklerna 10x10 sek, spänna bäckenbotten 10x10 sek, spänna lårmuskel och säte på höger sida och sedan samtidigt spänna vänster ländryggsmusklen (detta är en mycket svår övning då musklerna och hjärnans signaler ännu inte hittat varandra) Jag gångtränar 15 minuter varje dag och det är jättesvårt att göra på det rätta normala sättet som ni gör hela dagarna! För mig är det på vingliga fötter som jag måste tejpa till dess jag tränat upp musklerna för jag har gått fel i flera år när bäckenet varit trasigt. Det är alltså mest stabilisering och funktionsträning jag försöker få till, ingen tung styrketräning eller konditionspass.

26 aug kommer jag börja smärtkursen på Sundsvalls sjukhus innan dess är jag inte läkt. Jag skulle gärna vilja vara läkt, frisk och kunna återgå till livet, jag har verkligen försökt förneka min invalidiserande smärta många gånger men det har inte gått utan istället lett till depressioner och ökade morfindoser. NU om bara några månader finns möjligheten för mig att slippa morfin, depressioner, smärta och allt annat som varit ett helvete senaste åren och jag kan bli fullt återställd om läkningen lyckas!! Det är en helt fantastiskt prognos så snälla ta inte detta ifrån mig.

Hälsningar

Så nu känns det mycket lättare att andas och jag ska försöka släppa ned mina axlar och bara andas så min nackspärr och huvudvärk också försvinner. Här i Norrland har vi sol och värme så nu ska jag ut och göra mina övningar på en solstol och med fågelkvitter. Snälla, jag hoppas ni håller tummanra för rättvisan så jag inte blir utförsäkrad utan får estra sjukdagar.

Kramar, kärlek och styrka

Pansen