Alla inlägg under juni 2013

Av Pansen - 28 juni 2013 11:47

Hej kära vänner. Jag är så frustrerad o ledsen att inte kunna blogga när jag är i stugan. Att använda telefonen är inte smidigt o uppkopplingen är så seg och för tankarna tillbaka till tiden med modem o ADSL. Maken har nu semester i sju veckor så vi kommer vara mycket här i stugan. Försäkringskassan avslog min överklagan o läkarintyget för fler sjukdagar. Men det har löst sig jättebra så jag mår mycket bättre😄Jag hade ett möte med mina handläggare på F-kassan och Arbetsförmedlingen och ingår nu i ngt som heter Arbetslivsintroduktion. Jag var rädd att de skulle tvinga ut mig i jobb men dessa handläggare har bra koll på min situation o hur jag är som människa. Jag kommer ha några samtal med handläggaren på AF, det är allt. Den 26 augusti återgår jag i sjukskrivning för att delta i den efterlängtade smärtkursen. Min sjukgymnast Thomas ringde i förrgår och jag ska fortsätta enligt min senaste träning inte öka fort utan ta det försiktigt. Jag har fått lårmuskler igen, haha inte visste jag att det behövdes så mycket lårmuskler för att kunna gå riktigt. Jag gör 40 knäböj varje dag o har konstant träningsvärk i dem, känns toppen. Nacken är bättre, peppar peppar😉 det är så mycket som har hänt och nu kommer det upp mycket tankar. I natt somnade jag 04.30 Men nu har jag tid att fundera. Häromdagen fick en granne nån slags kramp och föll ihop, hans fru blev hysterisk o vi guidade fram ambulansen o maken skjutsade in frun till sjukhuset. Att se ambulansen och känna traumakänslan var obehagligt och så snart grannen mådde bättre startade min tankar om de två ggr jag vårdats på s-hus med fruktansvärda huvudsmärtor. Jag reagerar likadant varje gång jag ser en ambulans eftersom jag inte blev omhändertagen på bästa sätt, de trodde att det bara var migrän vilket det inte var (bloodpatch). Nu hoppas jag att jag slipper s-hus o misstroddhet framöver😄jag reagerade ialla fall bra med grannarna och var så lugn och metodisk😄Flera av er läsare har mejlat mig för att berätta och ställa frågor, det är så roligt och stärkande. Jag har lättare att läsa mejl än att logga in här men jag funderar att prata med våra grannar här som har ett bra internetnät och fråga om jag får låna så jag kan fortsätta blogga oftare. Jag känner att mitt bäcken är stabilare men ofta hugger det ändå i ländryggen men jag gissar att det är mina ryggmuskler som är helt slut efter alla år med 'trasigt bäcken'. Så för att jag ska klara mig bäst så ska jag hålla mig till träningen och tyvärr inte göra ngt annat för det klarar inte kroppen av. Men det har varit många år av smärta och det är länge sedan egentligen jag var normal så det kommer ta år innan jag är stabilare i kroppen 2-5 år skulle jag räkna med sa sjukgymnasten. Kram kramPansenMejl: pansen76@gmail.com

ANNONS
Av Pansen - 17 juni 2013 16:03

Hej hej därute. I dag har jag åter drabbats av nackspärr så att jag ens kan sitta här en kort, kort stund har jag morfinet att tacka för. Men tråkigt att jag måste ta extra morfin för jag tog ju inget på hela förra veckan. Eftersom ni är så många som peppat och tröstat mig gällande Försäkringskassan och min utförsäkring vill jag ju berätta hur det gått trots att min nacksmärta är gräslig. Kan knappt röra huvudet, men jag har bokat naprapattid i morgon och det brukar hjälpa  Så jag klistar in mitt mejl som jag skickade till min sjukgymnast i fredags för jag kan inte skriva mer just nu.


Nu har min handläggare på F-kassan ringt, de kommer besluta att inte förlänga min sjukpenning. Men det känns inte så jobbigt just nu för hon förklarade hur det kommer att bli. Nu har jag iaf någonting att förhålla mig till. Att andra ska besluta och jag inte kan påverka det klarar jag nästan inte av. Jag är van och vill själv driva och ta beslut  

 

Båda min handläggare på F-kassan och AF tycks vara vettiga människor som säger att jag är en kämpe av rang, att de förstår hur jag har haft det osv.

 

Nu skulle vi träffas på ett möte och sedan ska jag till arbetslivsintroduktion under 3 månader. Jag sa att om jag ska arbetsträna kommer jag inte klara av min rehabträning och psykolog-Livanda. Då sa handläggaren att det bara kommer handla om några möten för min del och jag ska INTE arbetsträna eftersom mediciniska insatser väntar (smärtkursen). Puh, jag sa att jag är anmäld till smärtkursen 26 augusti och det var super sa hon för då har jag åter rätt till sjukpenning och får gå över till F-kassan och rehabersättning igen.

 

Så nu hoppas jag att min kropp slappnar av igen annars finns risk för både ryggskott och nackspärr. Åter igen är jag förvånad hur hårt min kropp reagerat på denna ovisshet med konstiga symtom som muskelkramper, oro, hjärtklappningar, aptitförlust för att inte tala om ett obefintligt tålamod…

 

Men summa: Det ordnar sig. F-kassan tog inget beslut som kommer försämra mig i min återhämtning.

 

Kram Pansen

ANNONS
Av Pansen - 14 juni 2013 10:08

I går var det skolavslutning för 8-åringen och såklart vaknade jag med sämre bäcken är på några dagar. Det högg och högg på ömsom höger ömsom vänter sida av ländryggen/bäckenkanten. Jag panik-stretchade så mycket jag hann på morgonen. Jag har inte tagit något extra vid behovs morfin på hela veckan och hade dessutom slut.


Skolavslutningen var som vanligt så vackert att det gjorde lite ont i själen och kroppen genomsköljdes av alla möjliga känslor och minnen. Jag stod i 45 minuter och såg nog väldigt rastlös ut för det gällde att hela tiden byta ställning så inte den totala krampen skulle komma  Gissar att ni är många som känner igen er med det. Likaså om man sitter på en stol att skruva sig och åka runt på den lilla ytan så man nästan trillar av stolen. Sedan var det lite fika hemma hos oss med mor- och farföräldrar och när de gick var jag helt slut trots att klockan bara vara 11.00 Jag gissar att smärtan tar så mycket kraft särskilt när man dessutom ska le och vara som om inget är fel...

 

Hur som helst blev det en pissdag eftersom bäckensmärta och nacksmärta helt tog mina krafter och på eftermiddagen jag låg och grinade i sängen under kuddar och täcken och tyckte nog synd om mig själv. Så jag kom fram till att jag ändå måste ha "vid-behov-morfin" hemma som jag kan ta om det kommer sådana där särskilda dagar. Min analys till den ökade smärtan tillskriver jag dammsugningen av två rum dagen innan samt att gick min promenad på asfalt istället för spån/träflis. Sedan såklart tär oron om F-kassan på mig och ligger som ett ständigt sordi. Hade hjärtklappning igen i går samt att jag åter tappat aptiten. Dock är väl inte det någon större fara för jag brukar kunna äta typ fil och flingor och skorpa på kvällen. Men det blir ett konstant inte-må-bra-känsla för när jag vaknar mår jag illa och det fortsätter hela dagen. Jag tänker och tänker på vad som jag skulle tänka mig att äta, men jag vill inget ha för jag mår bara dåligt...Svårt faktiskt att känna skillnad på oro/ångest och typ hungerkänslor...Nån som vet vad jag menar? Gårdagen avslutades i alla fall bra då dottern följde mig till eljusspåret och gick med mig i regnet i 20 minuter  

 

Jaja, idag är det en ny dag så det är bara att kämpa vidare  Ska åka på min ganska vanliga shoppingtur och det handlar om att besöka sjukhusets Apotek och hämta medicin, haha. Men snart kan jag banne mig åka till stan och gå i affärer! Nästa vecka ökar jag mina prommisar till 25 minuter så någon affär borde jag hinna på det om jag får en parkering nära.  

 

Kram kram

Pansen

Av Pansen - 12 juni 2013 12:36

Ja, det låter konstigt, men jag har den ständiga oron som gnager, i bland hoppar jag liksom till av nervösa skutt i kroppen...Har inte hört något från F-kassan ännu och vet alltså inte varifrån jag ska få pengar i slutet på månaden.

 

Känns som jag har halsbränna jag har en ständg klump i halsen och har flera gånger drabats av mycket obehagliga och kraftiga hjärtklappningar. Först trodde jag att jag hade fått magkatarr och hjärtklappningarna gjorde mig första gångerna oroliga, hade jag nu fått hjärtproblem? Nä, såklart inte! Jag är konstant spänd och orolig så de fysiska symptomen är nog helt ofarliga och orakas av denna ovissa situationen med F-kassan. Usch, vad det förstör för mig, blä. Men jag förstår verkligen folk som ringer ambulansen och tror de fått en hjärtinfarkt eller nåt när de får hjärtrusningar "panikångestsymtom"?...


Men den nya rehabträningen går iaf mycket bättre än den tidigare   Dessa nya övningar är mer "lighta". Jag går mina "lucia-promenader" varje dag och är nu uppe i 20 minuter och jag anstränger mig för att gå riktigt och sakta. Jag tror jag då har en gångstil lite som en knarkare, armarna far lite ut i sidorna när jag har taskig balans, haha. I dag för första gången på flera år kunde jag gå upp till kiosken som ligger ca 500 m härifrån och sedan lite runt kvarteret, det var underbart  Ser på Facebook hur vänner uppdaterar sin Run-keeper hm, jag säger bara Run-keeper i alla ära här är jag superglad för ett vingligt varv runt kvarteret  Men då är det ju så synd med denna ständiga oro som gnager, tänk om jag kunde få njuta av mina framgångar och träna på...nä, det går inte för den där ångesten sitter där så hårt att jag undrar om den verkligen kommer försvinna sedan  Jag har även börjat med KBT-tarpi över nätet för det ingår i smärtkursen jag ska gå sedan. Så bara mina träning och KBT-datorprogrammet tar ju tid eftersom jag inte kan stiga upp och riva allt samtidigt, det orkar inte min kropp. Men jag har varit mycket, förvånsvärt duktig att inte "hålla på med annat" jag har knappt dammsugit och 15-åringens rum har jag inte rört, jag bara öpnnar hans dörr och sparkar in hans kläder, haha. Dotterns rum däremot börjar se riktigt jobbigt ut med drivor och högar av saker...hennes rum har jag alltid städat och sorterat i, jisses vad den tjejen har saker! Så som ni ser är det inte bara tråkigt som händer runt mig  


Är så tacksam för era kommentarer! Som när jag loggade in i dag och hade 5 nya, tjoho, tack snälla ni 

Nä, nu ska lägga mig i solsängen och göra resten av mina rehabövningar för dagen, spänna höger sida sätet, lår och motsatt ryggmuskel, samt med hjälp av magmusklerna dra upp knäna mot magen och slutligen mina stabiliseringsövningar spänna bäckenbotten och sätet med mera.


Kärlek och styrka

Pansen  

Av Pansen - 5 juni 2013 16:18

Så ledsen o frustrerad att jag inte kunnat skriva, men jag har haft en hemsk nack- och h-värk som slagit ut mig. Har fått fokusera helt på att bara klara av rehabövningarna. Det känns äntligen bra med mitt bäcken som om det börjar läka o musklerna vakna sakta med mer kraft så härligt.


Därför så typiskt att nacken o huvudet skulle 'krascha'. Jag har inte hört ngt från min handläggare på fkassan ännu. Så just nu antar jag att jag räknas som utförsäkrad så varfrån kag ska få pengar vet jag inte. Min sjukgymnast trodde att nackens 'krasch' berodde på att jag varit så spänd o stressad sedan denna cirkus m f-kassan började i mars. Ja, så är det nog för det stämmer verkligen. Jag får inte tänka så, men känner ett stygn av sorg, tänk om jag istället fått vara ifred o läka och kunnat följa läkarna o min sjukgymnast. Det är ändå en lång rehabilitering som är tuff för psyket när man gjort dessa steloperationer av bäckenlederna. Men jag är så tacksam för ert stöd det finns i alla fall många därute som bryr sig och förstår mig. Nu ska vi åka till stugan igen flera dgr, blir skönt med skogspromenader. Kram Pansen

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se