Nu har vi flyttat hem ifrån skogen och stugan igen och det känns så skönt det med. Så nu kan jag skriva här igen. Är så glad och förvånad att jag fått kommentarer och besök trots att jag knappt uppdaterat, tack tack, det får mig att fortsätta! Senaste veckorna har jag vilat lite från vissa rehabövningar, men nu har jag tagit nya tag igen!

När jag vaknade idag hade jag lite mer kramp i ländryggen än vanligt så en promenad kändes lockande nästan direkt för då kan musklerna släppa efter lite. Jag satte på shortsen och tog en promenad på 35 minuter i rask takt, egentligen gick jag nog fortare än vad jag tänkt men eftersom jag är en gammal hårdrockare som fortfarande lyssnar till Metallicas tidigare album och anpassar takten efter musiken blev det sanbb takt. Jag gick en massa gångvägar bland villor och hyreshus som jag inte gjort på flera år och det var så kul och nostaligiskt. Den värsta krampen släppte i alla fall  Även om jag är så otroligt mycket bättre och kan göra så mycket mer så har jag ändå alltid molande värk i ländryggen och höger höft. Min naprapat säger att det bara är mjukdelarna/musklerna som inte anpassat sig ännu. Han säger precis så som jag trott själv att mina muskler i många år krampat i hop och varit spända för att försäka hålla det instabila bäckenet på plats, så musklerna har liksom inte fattat att det nu är stabilt med sex Titanstag  

Häromdagen tetade jag min älskade Piltates-DVD som jag använde under flera år tid men som jag tillslut inte kunde utföra. Jag var mycket medveten och tog det lugnt, men det var en otrolig känsla när jag så väl kunde känna min muskler igen, särskilt magmusklerna! Det var flera övningar som jag titigare inte alls kunnat göra t.ex ligga på mage och med hjälp av sätesmusklerna lyfta upp benet, tidigare kändes det som ryggen skulle gå av och sätesmusklen funkade heller inte riktigt. Nu kände jag tydligt att det var den som lyfte mitt ben. Träningen i sommar har gett resultat  I går körde jag ett 20 minutersn Pilates-pass igen och valde t.o.m några av de tyngre övningarna och det funkade (alltså det var väl iofs därför min rygg krampar lite mer i dag men ändå). Jag får så många lyckorusningar nu mera, det är allt flera och flera saker jag känner att jag åter kan ta tillbaka i mitt liv, precis som jag kämpat för! Tänker på det jag skrev om den "Förbannade djävulen smärtan" haha, nu får den igen! Länk till texten: http://admin.bloggplatsen.se/blogga/inlagg/redigera-inlagg/ar-2012/inlagg-9140142/manad-december/typ-1/kontrollsumma-7186ac30a1b10b4bb815d8de7d3bac96/  

När jag är ute och promenerar låser sig inte benen eller ryggen krampar inte av smärta så jag måste lägga mig ner. i bland känner jag bara att jag går lite väl fort och då kan det börja smärta mer i höften, men slår jag bara ner på takten går det bra den accelerar inte som förut. Det som sporrar mig mest nu när jag ska rehabträna är tanken på att börja rida igen, att jag måste göra alla benböj för att kunna styra hästen. Jag får faktiskt rida nu så jag ska försöka muta min ridlärare att låna en häst för en skrittur jag kommer nog börja gråta av lycka när jag åter får sitta den fina ponnyns rygg. Varje vecka har jag hälsat på honom och bjudit på morötter och gjort mina pussljud så han måste niga för att få smaka, med mera. Men det har varit bra för nu minns han mig trots att han står på en ridskola med en massa folk.  

Nästa måndag ska jag börja den efterlängtade sex veckor långa smärtkursen på sjukhuset. Jag längtar att får träna mer. Hoppas få höra några rader ifrån er alla hur det är med er hur sommaren varit osv. Kram kram

Styrka och kärlek till er alla  

Pansen