Tack för era fina kommentarer!! De ger mig verkligen kraft i dag! Jag visste redan innan att Ängelholmsresan skulle ta hårt på mig eftersom jag redan var i ett "skov" med många smärtande kroppsdelar. Jag hade liksom schemalagt att bara ligga i sängen i dag ända till 12.00 och sedan bara försöka gå en promenad.

Men ändå när jag vaknar och har så frukatansvärt ont i huvud och nacke och känner krampen och stelheten i hela ryggen ända ut i käkarna, ja blir jag ändå lite panikslagen. Hur ska jag "palla" denna dagen? Hur ska jag kunna ta smärtan varje timme? Vad måste jag göra i dag, när kommer barnen hem? Gissar att många av er har/haft samma tankar? Jag tog iaf mina mediciner och de lindrade det värsta så efter en timme tog jag mig i alla fall ner till köket. När jag lufsat runt lite kom blodcirkulationen igång och mjukade upp lite. Ja, det låter och är ju tufft, men tänk så här såg nästan alla dagar ut innan steloperationen! Nu är skillnaden att jag vet att om jag bara lyssnar inåt och tar det extremt lugnt så kommer jag redan i morgon att må bättre och i helgen kommer jag ha flera "normala" timmar  

Men någon skön promenad i solen blir det tyvärr inte i dag (men i helgen). Jag gick och hämtade posten i brevlådan ca 30 meter, det högg hela tiden i ljumsken så fort jag satte ned foten samt smärta bägge höfterna, skenben bla bla. Jag fick halta på bägge benen igen och det var LÄÄÄnge sedan jag hade dessa symptom, men jag är lugn, det är en rejäl överansträngning bara av flyget och smärtrehab. När jag kom in igen så fick jag åter feber. Så kroppen min bara skriker VARNING. Men nu har jag bara tre dagar kvar på smärtrehabkursen och sedan kan jag återgå till mitt "schema" det som jag analyserar i detalj och värderar varenda sak jag tar mig för. Nu har till exempel många har hört av sig efter artikeln i tidningen, men jag har svarat att jag återkommer om si och så många dagar jag har inte kraft just nu att hjälpa andra. I går kväll skulle jag och sonen egentligen varit på föräldra-elevmöte angående val till gymnasisiet. Men sonen fixade ett eneklit samtal på skolan och fick information och papper om de linjer han var intresserad av, så jag slapp. Vilken himla tur för jag fick inte ned febern i går trots att jag låg still för att inte tala om smärtan som red min kropp! Så jag är mycket tacksam att jag inte behövde gå för då hade jag varit ännu sämre i dag. Som sagt: jag visste att Ängelholmsresan skulle "kosta" mycket på mig men inte så här mycket. Men ni vet ju som jag vid det här laget att jag kan konsten att "snabbläka". Jag funderar på att kolla om jag kan få skritta ponnyn i morgon något annat klarar jag verkligen inte av. Men jag tro det bra för min själ eftersom stallet och hästarna ger läker mig och ger mig energi  

Kram och en massa kärlek till er!!

Pansen