Direktlänk till inlägg 3 december 2013

In i minsta detalj

Av Pansen - 3 december 2013 12:33

Haha, det är helt surrealistiskt, helt sjukt. Är detta jag? Själva huvudpersonen? Istället för att boka in strategimöten eller reklamkampanjer så handlar mina dagar om något helt annat. Allt jag gör hela tiden handlar om att jag ska må bättre, att jag ska bli frisk så jag kan jobba igen..."In i minsta detalj" som Charles-Ingvar i Jönssonligan skulle ha sagt.
 
Nu handlar dagarna om att försöka boka läkare, invänta att vårdcentralen ringer upp. Att kolla medicinlistan och förnya recept. Sedan åka till Apoteket och göra nya beställningar och sedan åka tillbaka och hämta ut medicinerna. Min tidtagare på mobilen används flitigt. Varje dag gör jag stabiliseringsövningarna-hålla 10 sekunder och göra 10 stycken av tre olika övningar, klick, klick. Jag går ut på kortare promenader, klick, ta tid, hålla tiden, max 14 minuter i stöten. Skriva i träningsdagboken, vart gör det ont och hur? Vilka övningarn är gjorda för dagen? Skriva in migränanfall i kalender, blödningsschema. Haha, ja tänk trots min situation är det nu som det är så inrutat och planlagt in i minsta detalj. I förrgår bestämde jag mig för att strunta i träningsdagboken, jag har nacksmärta hela tiden och migränanfall varje dag. Domnar i arm, fot och ansikte efter rörelse. Men, tänka sig i går glömde jag flera övningar så jag kanske får återgå till den ändå, det är väl jag att skriva och skriva och planlägga och hålla koll, det är väl mitt sätt.
 
Jag suckar och tycker det är så tråkigt och jobbigt att trycka ut tabletterna ur bilister, att räkna hur många som går åt på en vecka och lägga på rätt tid i dosetten. Ibland får dottern hjälpa mig och hon tycker det är så kul.  Blä, inte jag. Tabletterna hoppar i fel fack och en del är ytteputte små och måste plockas upp med pincett. Jag kan sträcka mig till att jag delar medicin i dosetten till ANDRA. Jag gjorde det som 20-åring och undersköterska och då var detr helt okej. Men de som jag delade till var alla pensionärer och gamla. Jag är inte gammal, nä, det känns liksom helt sjukt och jag skäms för min dosett. 
 
Jag söker luft. Jag har tänkt på vad som är viktigast för mig nu för att jag ska klara detta. I söndags tog jag morfin och höjde min livskvalitet oerhört mycket. Vi handlade lite julklappar och bakade lussebullar tillsammans hela familjen. Kostnad: Vaken många timmar på natten, ökad smärta och värre migrän anfall, såklart...Det känns igen, precis som det var med bäckensmärtorna. I går kväll tog jag morfin igen, gick på julpyssel med dottern på församlingsgården. Det var så himla mysigt, jag älskar att pyssla. Nog kände jag att de tog på nacken med 1 timme. Jag stöttade huvudet i händerna. Jag fick även en pratstund med prästen som både vigt oss och döpt barnen. Prästen frågor var raka, jag kom inte undan så jag bara berättade att jag fortfarande var sjukskriven att något hänt med nacken. Att jag var besviken för det eftersom jag knappt hann njuta av bra resultat av bäcksnoperationerna. Hon frågade en massa saker när jag ville börja fråga henne om hennes liv istället. Men jag lade även till detta att jag verkligen alldeles extra uppskattar alla fina männsikorn som jag också möter osv...Men sedan väl hemma får jag likosm svag ångest, varför berättade jag om min situation? Ih, varför frågade hon, hade jag kunnat unvikit detta på något sätt? Men jag antar att en präst har de där förmågorna att ställa de frågorna som handlar om livet just nu  
 
Så när jag tänker på hur mina dagar ser ut nu så vill jag rymma. Jag vill resa utomlands med familjen bara gosa och mysa och vara. Eller rymma med min man. Han är min kraft och energi. Han är verkligen min klippa, utan bra och tight känsla till honom faller jag. Då blir jag svagare och tappar energi nåt så kapitalt. Sedan är det något magiskt med hästarna. Jag måste bara ta mig upp på ryggen igen. Där får jag hjälp att hitta en hållning som är bättre för nacken också, att andas, att bara vara att tanka kraft. När negativa tankar kommer eller någon runt mig säger något tråkigt tänker jag eller säger: Jag är stark och så otroligt levnadsglad. Det är inte synd om mig och jag har inte otur! Det är mitt mantra liksom  
 
Jag känner mig stark och vis av erfarenhet, visst, ibland känner jag mig ledsen och så otroligt ensam. Men när det händer vet jag att det är både ovanligt och kortvarigt. Jag har haft lite otur ibland i sjukvården, men det är inget som ska fokuseras på. Jag tänker och tackar istället för alla fina och kompetenta människor som jag också mött och möter i sjukvården. Smärtteamet- de är ju hur bra som helst, de är sådana supermäniskor allihopa som verkligen vill förstå min situation och hjälpa mig. De utgår inte från skolboken, de frågar saker så de kan förstå mig utifrån min situation. De vet att jag verkligen både vill och behöver veta vad som händer typ den muskeln är svullen. Önskar jag visste sådant nu för desto mer jag vet desto tryggare känner jag mig. Läkaren på akuten, neurologen och min husläkare har nog tänkt "desto mindre pat vet desto bättre och mindre oro". Men jag är helt tvärtom.
 
Jag vill att läkaren säger du har diagnosen bla bla och behandling är bla bla. Då behöver jag inte lägga kraft på att leta information utan jag nöjer mig så. Men vi är väl olika och de flesta är kanske som min kompis - precis tvärtom. Och det har jag faktiskt lite svårt att förstå. Dessutom läser och tror hon jämt det värsta och stressar upp sig o blir hispig så jag måste lugna henne. Jag är ännu mer emot att läsa bara för att jag inte vill bli som henne. För mig är det en del i mitt tänkande att effektivisera och optimera mitt liv. Om jag söker på nacksmärta kommer jag att få en massa inforamtion som inte har med mig att göra och jag vet inte vem som är rätt resp fel. Men jag tror många inom vården, de tror att jag läser mycket typ min husläkare och kuratorn. Men nä tvärtom. Jag gör allt för att inte bli som kompisen.   Men jag lyssnar nog ganska bra och har en bra analytisk förmåga samt en stor skopa sunt förnuft. Nu är nacken mycket sämre igen efter pysselkväll i går så i dag händer inget mer och dagens utamaning är göra middag.
 
Kärlek och styrka
Pansen 
  

 
 
Ingen bild

Malin

4 december 2013 09:53

Känner så med dig! Ibland tänker jag på hur mkt tid man lägger ner åt smärtan, och tankar. Fan så mkt annat jag skulle vilja göra än å ha ont och fixa med det. Å man planerar ju så mkt just efter hur ont man kan få eller redan har. Men det är ju för ens eget bästa. Men man blir ju så frusterad!
Hoppas du får hjälp med nacken snart! Fattar inte varför man inte som läkare gör mer. Det är ju inte humant! Måste man vara halvdöd får å få hjälp? Blir så arg bara.
Styrkekramar i massor!

Pansen

5 december 2013 10:01

Tack snälla för alla styrkekramar

 
Anna

Anna

10 december 2013 11:32

Vi verkar leva samma liv.. Åh gu nåde om man gör något utanför det inrutade schemat då attans kan man få betala. Keep up the good work! :)

http://ryggresan75.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pansen - 20 februari 2018 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Av Pansen - 15 februari 2018 12:15

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Av Pansen - 14 februari 2018 08:29

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Av Pansen - 13 december 2017 16:17

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...

Av Pansen - 12 juli 2017 11:50

Jag startade gruppen på Facebook och blir så glad när ni skriver o tackar mig och är jag så glad över all aktivitet när alla delar med sig av erfarenheter och tips. Jag tycker det häftigt att vi nu är över 60 medlemmar i gruppen. Känner nu att jag vi...

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se