Direktlänk till inlägg 22 januari 2014

Lyckodag

Av Pansen - 22 januari 2014 11:42

Ja, underbart, känns som en lyckodag. Men det var inte lika muntert ivid 07-tiden i morse. Stel och mycket öm och spänd i nackmusklerna och med dunkande huvudvärk. Skulle jag avboka mitt morgonpass till häst? Nä, det kan vara bra att rida, det lösgör mig (och hästen) det vill säga, det kan fungera som avslappnande på krampande muskler.


Så jag tog muskelavslappnande och två Treo Comp och for till stallet i god tid. Mådde bättre, hade tid att gå runt och prata med de som jobbar och de andra som skulle rida och ändå ha mycket tid till borsta och gos med hästen. Hade nu fått en massa energi och kände mig glad. Erkände för ridläraren att jag var mer spänd idag än sist men att det inte berodde på ridningen.

- Då får du bara skritta och låta hästen vara massagebänk!

- Men, men alltså det var inte efter ridningen jag blev stel...(det är efter nya nackövningar)
-Nu gör du som jag säger, fungerar avspänningen kommer du att få rida i slutet av passet, okej?


Mmm, hon har ju rätt, men jag ville så gärna få rida lite som sist...Jag lyssnade och rättade mig hela tiden på det hon anmärkte och tydligen lyckades jag bra för när det andra travade fick jag också göra det!

- Det ser ut som din kropp klarar att galoppera idag också så kör på, sa ridläraren.


Sedan följde ett hårt pass, jag har inte ridit och kämpat så hårt på säkert 2 år!! Det blev som ett riktigt träningspass och svetten bara rann av mig. När jag kom hem var hela jag mjuk och varm ingen stelhet alls och dessutom med lyckokänslor. Äntligen, jag kämpade och jag kände mig nöjd för en gång skull. Klart att hästen inte gick perfekt eller att jag satt perfekt, men jag kämpade och gjorde allt vad jag kunde i alla fall  Sedan tyckte jag det var mycket inspirerande och häftigt att en dam i gruppen var ca 70 år och red för första gången på 9 år. Hon hade för många år sedan opererat sig och fått en ny höftled och doktorn hade varit emot att hon skulle fortsätta rida då.

- Det beror nog också lite på om läkaren är hästrädd eller ej, sa jag ocj skrattade och fortsatt; läkaren Bengt Sturesson som stelopererade mitt bäcken är själv hästägare så han ser definitivt fördelarna med att rida, sa jag.

Jag såg hela damen lysa upp och hon frågat intresserat vad läkaren hette, varför jag opererat mig och hur det kändes nu osv. Det är så coolt jag kommer kanske kunna utöva min "sport" och stora intresse tills jag är över 70 år . 

 

Nu har två timmar gått och då börjar genast träningsvärken komma krypande och så även huvudvärken. Jag ska lägga mig på värmemadrassen nu och i kväll blir det en kvart i massagefåtöljen. 

 

I går kväll var nacken sämre igen, kunde inte ligga på kudde och öm och spänd i nackmusklerna. Jag har fått en ny övning som ska aktivera de små musklerna bak i nacken. Jag ligger på golvet och har spänt fast två gummiband (träningsband) snett bakom mig, sedan ska jag ta banden i munnen och sedan vrida på huvudet ca 3 cm och hålla 3 sekunder så det blir ett litet motstånd. Ganska simpel sak, men efter att ha gjort den 5 ggånger/dagar och avvaktat noga vad jag känner kan jag konstatera att den retar kanske för mycket på mina muskler omkring...Men jag ska vänta och se hur det blir i morgon efter ridningen jag tror jag är expert på att känna skillnad på fel smärta och rätt dvs träningsvärk  

 

Hur är det för er, känner ni skillnad på "okej" smärta eller "ond" bäckensmärta?

 

Alltså när ni gjort något som snarare bryter ned och skadar än att bygga upp? Sedan är det en otrolig känsla när jag hoppas av hästen utan bäckensmärta! Jag kan utan smärta i höften gå med hästen till stallet jag har bokstavligen hängt runt hästen hals när vi ska gå tillbaka till stallet efter ridpasset i ett ridhus. Så även om jag har ont i min höft och ländrygg och ibland mer smärta så går det verkligen inte att jämföra med innan steloperationen  Nä, nu ska jag värma och avlasta min kropp innan det är dags att ta dottern till stallet och hennes ridlektion.

 

Kärlek och styrka

Pansen  

 
ANNONS
 
Ingen bild

Annika

22 januari 2014 13:22

Underbart att läsa ditt inlägg. Glädjs med dig när du kan göra det du gillar att göra. Och visst har man blivit smärtexpert hehe. Jag kan också känna skillnad från tränings..överansträngd värk till den icke forcerbara bäckensmärtan. Men jag tycker smärtan som kommer i efterhand är svårast att "kontrollera". Har ju lärt mig ungefär hur mycket jag tål..men toleransen varierar ibland.
Kram Annika

Pansen

23 januari 2014 12:15

Jag tycker som dig att den smärtan som kommer i efterhand är värst...Den som gör att iaf jag ligger och tänker "Förlåt, förlåt jag inser nu att jag överansträngde mig, jag lovar att inte göra om det bara jag slipper smärtan nu" ;-)
Kram

 
Ingen bild

Jessica

22 januari 2014 17:33

Åh, va härligt det låter med ett riktigt ridpass <3 Var rädd om dig bara.....vi hästbrudar har ju en tendens att glömma bort vissa saker när vi är på hästryggen :-)
Jo, jag har lärt mig känna skillnad på ok och ond smärta.....och numera kommer ond bäckensmärta väldigt, väldigt sällan....
Jag halkade riktigt illa TVÅ gånger igår...innan jag stöp i backen hann jag tänka: OH NEJ...mitt bäcken! Men vad tror du jag vred till och slog i? Självklart det jäkla knät båda gångerna...man kan säga att jag var rätt klumpig igår....:-)Men så får man väl skylla sig själv när man tar på sig Foppa tofflor mitt i vintern och tror man ska fixa och gå några meter lugnt o stilla....för man inte orkade kränga på sig vinterdojjorna....Dumhet förtjänar dumt ont! KRAM! <3

Pansen

23 januari 2014 12:13

Men åh, vännen, Foppisar i snön var väl inte det smärtaste du gjort kanske...Eller så är det som min ridlärare sa härom veckan: "Du är den sortens person som bara envist måste köra på ända in i väggen det är ditt sätt att läsa dig på" Känner du igen det kanske? Haha, brodda på skorna nu och vad rädd om HELA din kropp:-) Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pansen - Tisdag 20 feb 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Av Pansen - Torsdag 15 feb 12:15

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Av Pansen - Onsdag 14 feb 08:29

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Av Pansen - 13 december 2017 16:17

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...

Av Pansen - 12 juli 2017 11:50

Jag startade gruppen på Facebook och blir så glad när ni skriver o tackar mig och är jag så glad över all aktivitet när alla delar med sig av erfarenheter och tips. Jag tycker det häftigt att vi nu är över 60 medlemmar i gruppen. Känner nu att jag vi...

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se