Kommer precis från en anställningsintervju som varade 1,5 timme. Min känsla är att det gick bra men jag är så rädd för jag var ju tvungen att säga att jag varit sjukskriven och genomgått en lyckad steloperation av bäckenet. Är så rädd att jag aldrig ska få chansen igen på arbetsmarknaden. Tänk om de bara visste hur bra jag är  Jag skulle verkligen passa för jobbet och känner mig så sjukt passande på arbetsbekrivningen och bekväm med arbetsuppgifterna. Snälla, snälla ge mig chansen och revanschen tillbaka till arbetslivet.

I morgon ska jag äntligen rida igen efter påsklov och uppehåll, längtar så. I går hoppade dottern på stor häst, dessutom trots att mitt hjärta satt i halsgropen var det en helt otrolig känsla. Hon kämpade med hästen som först sprang på sidan av hindret några gånger. Men då kunde inte mamma på läktaren vara tyst längre, "Byt plats på spöet och använd det!". Min duktiga 9-åring tog kommando över den flera hundra kilo hästen och galopperade och hoppade högt över de två hindren. Jag var så stolt och kände hennes adrenalinkick ända till mig. Bra att det funkar så nu när jag själv inte ska hoppa mer.

Åh, hoppas verkligen att det hjälper med alla människor som tänkt på mig och hållit sina tummar för mig och jobbet. Mitt bäcken mår fortsatt bra och känns stabilt, haha.

Kram, kärlek och styrka 

Pansen    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, Har helt glömt att jag hade en blogg😂 Blev ännu mer förvånad när jag såg att runt 500 personer besöker den i månaden🤗 Jag jobbar i alla fall heltid igen sedan maj 2023. Trivs jättebra. Jag stelopererade en nivå i nacken och en ...

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...