Jag har helt enkelt inte haft energi eller tid att skriva. Mitt dåliga samvete har malt att jag inte hunnit vara här för att besvara era frågor eller skriva nya inlägg  . De förstår nog har min man tröstat när jag somnat vid sju flera kvällar.

Mitt nya jobb är otroligt bra, men det blev ett sjukt högt tempo min första tid. Jag började tro att jag utsatts för något sorts test för att de skulle se om jag skulle palla  Vi producerade en reklamfilm och sedan skulle det beställas nya broschyrer med mera. Filmen optimeras för webben och spridas. Dagen efter att allt var klart packade jag väskorna till elva på kvällen och åkte till Visby och Almedalsveckan, puh. Det var en sådan häftig upplevelse och jag stortrivdes i händelsernas centrum. Första nätterna bodde jag utanför ringmuren, ca tre kilometer. Jag gick och gick på de obekväma kullerstenarna. Jag gick fel och jag gick omvägar. Dagen efter fick jag låna en cykel och det var tur för jisses vad ont jag fick i höften, eller rättare sagt musklerna runt ända ner i foten. För att kunna somna när det bultade som värst låg jag på en tennisboll, ont ska med ont fördrivas tänkte jag. Sista dagen gled den där j-lva knäskålen igen, inte helt ur led som tur var men arg blir jag. Jag har i alla fall fortsatt göra 10 squats varje gång jag går på toaletten på jobbet. Det kan bli en 60 squats per dag, alltid något.

Jag fick beröm för mitt höga tempo och för att jag var en god organisatör och så glad hela tiden. Jag tänkte många gånger varje dygn...om ni bara visste, tänk om ni skulle veta min historia. Tänk hur mitt liv såg ut för ett år sedan eller för bara ett halv år sedan  Jag önskade att jag hade fått berätta om detta med bäckensmärtor, om hur många som lider i onödan när de får fel diagnos eller ingen diagnos alls...Jag glömmer er aldrig eller mitt liv och lidande jag haft!

Våra seminarier i Almedalen blev i alla fall lyckade och efter fyra dagar flög jag hem, jobbade en dag, då kom nacksmärtan med migrän och jag kände mig helt matt. Hade som tur inbokad massage hos sjukgymnasten som lyckades behandla bort de värsta kramperna   Och sedan var det dags att bjuda in till makens 40-års fest! Jag fick läsa inbjudan igen och upptäckte att vi lovade frukost, lunch och middag och övernattning för 20 personer. Oj, kul, okej lika bra att köra vidare i samma hårda tempo. Festen blev mycket lyckad och vi höll till i vår sommarstuga och badade, bastade åt och sjöng karaoke och dansade. Sedan sov jag, oj, vad jag sov, 13 timmar i sträck + att jag somnade på dagen flera gånger. lite urladdning tror jag. I går åkte vi till havsbadet och lade oss på poolområdet. Jag hade platta tygskor (rena bäckendöden) och gick en del på de håra plattorna och i sanden. När vi kom hem och jag skulle laga middag kunde jag inte stödja på höger ben. Det kändes som det var något trasigt inuti och som om det blödde. Jag haltade och blev rädd, vad var nu detta? 

Maken lugnade mig och sa att jag inte hunnit återhämta mig sedan Visby ännu. Somnade gott och idag känns det mycket bättre. Ska vila en dag till men sedan vill jag köra igång med mitt träningsschema. Ska bli så kul.

Men hur har ni det? Vem väntar på operation? Vem läker efter operation? Vem testar rehabträningsschema? Osv. Berätta, nu har jag semester i fyra veckor och äntligen internetuppkoppling i stugan så jag kan bevaka bloggen  

Kärlek och styrka
Pansen