Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Pansen - 6 november 2013 10:09

I förrgår var jag på ett mycket surrealistiskt möte. Vi var sju stycken som klämde in oss i ett undersökningsrum på vårdcentralen! Det var två sjukgymnaster, en kurator, en handläggare på Försäkringskassan och handläggare från Arbetsförmedlingen, min husläkare, min man och jag!!


När vi stod och väntade i väntrummet fick jag känslan av att bara fly, att detta gäller inte mig. Snälla, låt inte alla har åkt hit bara för att prata om mig! Jag böjde mig fram och viskade till min man:

- Så mycket folk, för min skull! Det hade känts mer okej och natruligt om det var jag som kallat samman en grupp för att planera inför kommande julkampanjer på tv- och tryckpress.

- Va? Han bara stirrade leende på mig. Jag tror inte han förstod ett ord av vad jag sa eller tänkte. Det är första gången jag går till ett läkarbesök utan oro, det var skönt. Jag såg de bekanta ansiktena från "mina" sjukgymnaster och kuratorn och kände att de var på min sida, jag skulle inte behöva försvara eller förklara mig. 

 

- Det är jag som kallat samman till detta möte och jag tänkte att vi tar en runda runt och presenterar oss först, sa kvinnan från Försäkringskassan.

Jag tog ett djupt andetag och tänkte precis öppna munnen. När hon sa.

- Ja, Anna känner vi ju alla till, hon är ju huvudpersonen. Blickarna landande på min man istället. Ja, såklart, vad skulle jag säga? Jag hade iofs gärna sagt att jag är så mycket mer än en sjuklig patient och klient. Jag hade gärna lämnat mitt CV för det visar så tydligt en driftig, engagerad person  Det skulle tydligt visa att jag såklart inte vill vara sjukskriven, att jag hellre vill fortsätta mitt arbetsliv. Sist jag läste mitt eget CV tänkte jag bara WOW, har jag gjort det där? Shit, tänk om jag fattat hur stort det var när jag befann mig där! Men jag är i alla fall mycket stolt över mitt CV och vad jag åstakom på mina olika anställningar med både nya idéer och genomförande.

 

I dag var jag tillbaka på hästryggen, jag tänkte avboka en kvart innan för nacken är i så total kramp jag är så enormt trött i musklerna, jag hittar inget läge där det inte gör ont! Men jag bestämde mig för att åka ändå. Jag kan ju säga ifrån till hjälp och bara sitta och åka och mysa. 

- Anna, det är så synd att du är så otroligt orättvis mot dig själv! Jag ser dig bara glad och nöjd när du står och gosar med hästen. Så fort du kommer upp i sadeln spänner du dig och slutar andas och det bara skriker frustration om dig. Du vet att framrutan i bilen är större än bakrutan därför att vi ska fokusera framåt och inte gräva ned oss i det som varit. Jag vet vad du kunde och vad du gjorde förut, men du kan inte ta vid där och du var så sällan nöjd då heller!

I dag satt jag av hästen med en ro i kroppen och hjärnan. Jag hade bestämt att jag bara skulle skritta på långa tyglar men jag hade fått korta tyglarna samt trava! Jag travade och gjorde det mycket mer avslappnat och bättre än förra veckan! Tjoh, jag har travat.

 

Ibland känns det som alla männsikor runt mig har haft ett hemligt möte där de pratat ihop sig så alla säger samma saker. Men visst, jag är en öppen och känslig person så jag är säkert superenkel att läsa. Men det blir helt sjukt ibland. Som i går när syrran skriver ett SMS

- Passa dig så du inte får någon annans apa på din axel. Alla har sina apor på axlarna och så är det, akta så du inte plockar över apor på dina axlar som du inte behöver! 

Jag bara gapade! Jaså, den också, den om aporna, den har sjukgymnasten Thomas och dragit några gånger. 

 

Men mötet på vårdcentralen gick bra därför att sjukgymnasten Thomas berättade om min "sjukdomshistoria" och den andra sjukgymnasten och kuratorn om hur det inte gick så bra med smärtkursen osv. Även om det kändes jättekonstigt att det var mig de beskrev så var det bra kändes mer trovärdigt än om jag skulle försökt beskriva det där själv. Dock började nacken jävlas ganska omgående och huvudvärken kom insprängande så jag ville bara hem och försvinna under täcket, jag kan inte sitta just nu.

 

Maken tyckte mötet var jättebra och så proffsigt förberett av smärtteamet. Han har själv suttit på sådana möten som arbetsgivare och hade då inte lika bra erfarenhet. Så han sa hej då och åkte till jobbet. Jaha, är det nu jag var glad och lättad att jag min sjukskrivning inte ifrågasattes? Nä, jag känner ingen som helst glädje, bara sorg och en jävulsk krampsmärta i nacken. Just nu är det så jäkla tufft när maken säger hejdå och slår igen ytterdörren. Det blir tyst och jag känner paniken, hur f-an ska jag stå ut med smärtorna och ensamheten i nio timmar? Tidigare har tvn hjälpt mig att stå ut. Men med nackkrampen och sprängande huvudvärk kan jag inte koncentrera mig. Inget är liksom tillräckligt bra. Åh, om jag bara haft en egen naprapat i klädkammaren en som kunde och trycka på mina triggerpunkter en gång varje dag så att krampen aldrig fick ta över. Jag kunde träna och när musklerna drog i hop sig kunde jag bara plinga och då kom min triggerpunktsbehandlare  Det är det alldra bästa för då slappnar musklerna av och jag kan så tydligt känna hur smärtorna kryper tillbaka. Trots att vi verkligen inta har råd har jag bokat en truíggerpunktsbehadnling på nacken på fredag. Jag kan bara inte stå ut mer med detta. Men den välbekanta driftiga kraften kom tillbaka i går kväll. Okej, om nackjäveln har gett upp så ska jag f-n inte ge med mig och komma efter i min bäckenrehab, jag vill inte tappa det jag har fått! Nu ska jag fokusera på att sakta, sakta öka och bli starkare igen i bäcken/rygg/mage. Så 23.30 stod jag och gjorde lite djupare squats och de övningar jag inte kunnat gjort på hela dagen på grund av nacken. Så får jag itne göra enligt "smärtkursen" man ska inte träna på natten det ska man göra på dagen! Jo, absolut gärna för mig men under dagen hade jag så jävligt ont att jag knappt stod ut och då vare sig kan eller vill jag träna. Nä, jag tror inte på att schemalägga min träning, rent realistiskt är det bara att inse att då kommer allt för mycket träning inte bli av och då mår jag ännu sämre och känner mig ännu mer värdelös.

 

Denna vecka håller jag alla tummar och tänker på dig E som ska på din första bedömning hos Bengt Sturesson!! Jag tänker också på J som jag har så mycket gemensamt med. Hennes bäckenoperation med Dianaskruven på St Görans gick enligt plan. Hennes trasiga nacke klarade månaderna på kryckorna. Men när hon äntligen satt till häst igen gav hennes knän upp och nu väntar hon på operation för de Ja, vi har alla apor på våra axlar, vi ska bara se till att de trivs tillsammans och kanske är det så att vissa apor kanske vi ska försöka slänga över på någon annans axel, någon som det inte blir en belastning för, utan en liten söt apa förlite stimulerande utmaning bara  

 

Kärlek och styrka

  

Pansen 

 

ANNONS
Av Pansen - 31 oktober 2013 16:32

I går var jag åter på stallet för att göra ett nytt försök att rida eller sitta till häst i alla fall. Hade en annan ridlärare som är inriktad på dressyr eftersom det är ditåt jag måste kämpa, hoppningen förblir ju nedlagd efter förbud. Ridläraren vet min historia även hon, nja, inte Ehlers-Danlos, men väl bäckensfusion och nackskadan och det är viktigast.

 

Hon frågade om jag bara ville rida själv eller få instruktioner. 
- Jag behöver verkligen hjälp att få till sitsen och min nacke får inte användas fel för då blir jag tvärdålig, blev mitt svar.

- Då vill jag att du skrittar på långa tyglar. I dag ska du se hästen som en massagebänk! Höj blicken och rör på huvudet runt om, läs på alla skyltar vi har i ridhuset. Sträck lite på bröstryggen och lite framåt. Du spänner dina käkar! Öpnna munnen och rör runt tungan i munnen.

Oj, oj tur att det bara var min dotter på läktaren. Det var svårt och jag föll ihop med jämna mellanrum, herregud i skritt! Jag kände mig vilsen att inte få ha kontakt med hästen så jag korade tyglarna. men genast var ridläraren där och förklarde att det klarade jag inte i detta läge. Jag måste nå en avspänning i nackmusklerna.

När de andra två började trava kom den där starka känslan. Jag bara måste trava, nä, jag ska skritta...Tillslut har jag satt av i trav och ropar till ridläraren att jag bara måste få trava!

-Ja, okej, det är ju ditt ansvar med din kropp. Men jag vill bara säga att du är ennormt obalanserad, ojämnt tryck i stigbyglarna. Du börjar röra på händerna för att hitta balansen och det blir bara fel. Jag travade i ca två varv och jag kände precis som ridläraren att jag var helkass. Bröt av och fortsatte skritta. Shit, hur kan detta vara så svårt någto som jag gjort utan att tänka på det tidigare!? Gruppen började galoppera och jag styrde hästen mot dem två gånger men gav mig inte iväg i galopp! Lite stolt är jag idag över det.

 

Mycket bra jobbat berömde ridläraren, men du kommer få ont. Unna dig dessa ridturer, se det som massge och avspänning. Träna hemma på sitsen när du kör bil, cyklar osv.

I dag, träningsvärk i hela ryggen "vingarna" under armarna för att inte tala om sittbenen! Värk i sittbenen är för mig som att få tillbaka bäckensmärtan, den strålar inuti. Jag inser att jag verkligen behöver hästarna och människorna i stallet! Det var så många som kom och pratade med mig, frågade hur det var, att jag var saknad osv. Människor jag inte ens visste hade koll på mig  Jag måste göra detta en gång i veckan, för mig, för min skull det är nog så viktigt att jag ska välja det före allt annat här hemma som disk, tvätt och städ.

 

Men samtidigt som jag är lycklig över "ridturen" är jag också så ledsen och har en tung och djup sorg. Jag ska inte hoppa något mer, jag kommer aldrig mer få känna den kicken varesig innan eller efter banans målgång. Det kommer ta sa otroligt lång tid och mycket smärta och arbete innan jag kan rida ett lyckat dressyrprogram. Jag kommer känna mig som en otroligt dålig ryttare i säkert 1 år framåt om inte mer...Lika bra att näka på det hela tiden. För jag ska bara skritta på långa tyglar och andas och röra huvudet och tungan, haha, det är ett mycket ovanligt ridprogram.

 

Kram kram

Pansen   

ANNONS
Av Pansen - 30 oktober 2013 17:32

För några dagar sedan lade jag upp mina träningsövningar efter att flera läsare efterfrågat. Läsaren M har jag haft mest kontakt med och våra mejl har innehållit mycket bra vill egentligen att ni skulle få läsa allt. I alla fall nu har läsaren M börjat med sitt program och fått lite ont så tänkte jag förklara det här (två flugor i en smäll behövs just nu;)

 

Övningen att "spänna skinkorna" ser så "löjlig" ut på ett papper och 10 st hålla i 10 sekundr, herregud, ingen match...eller? Både läsaren M och jag och många flera med oss fick i alla fall genast träningsvärk. Musklerna omkring våra bäcken försöker "gipsa" in skadan och hamnar lätt och ofta i kramp, tänk mjölksyra i musklerna. När vi då börjar med dessa stabiliseringsövninhgar så aktiveras musklerna på ett annat sätt och vi får äntligen blodcirkulation, vilket man inte har så bra vid  mjölksyra  Men det ömma skinkorna ger med sig, max 2 veckor om ni verkligen gör övningarna varje dag! Har ni en rumpa som ni tycker hänger lite för mycket så ta ett foto på den och göm undan och efter 12 veckor med dessa övningar fotar ni ett nytt kort och jämför, det är mycket möjligt att det ser ut som ni genomgått ett mindre rumplyft. Spänna bäckenbotten de musklerna vaknar till fort, ca 3-4 veckor och sedan kan ni även njuta av bättre sex med förhoppningsvis minskad smärta  Jag tror jag har blivit beronede av stabiliseringsövningarna ändå trots att jag suckar var och varannan dag när jag gör dem  


Övningarna såg ut så här: http://steloperation.bloggplatsen.se/2013/10/21/10282038-traningsprogram-basic-lite-for-hela-kroppen/ 


M skrev och tackade och var peppad- nu skulle hon sätta i gång med "mina" övningar och även prova vattenjympa! Eftersom jag arbetar med att bättra mitt guldfiskminne (min impulsiva del i hjärnan) vilket innebär "inte överprestera vad min hjärna vill, utan inse att min kropp inte klarar av det"  har indiannamet "Fröken aldrig mera bakslag" och innehar någon sorts form av guldmedalj på att "åka berg och dalbana". Så blev mitt svar genast till Malin (hon undrade även hur Squats var):

 

Squats typ knäböj eller benböj Googla på Squats så du inte gör fel. Börja mycket lågt det kan annars lätt ge mer smärta. Tänk uthållighet istället. Och kanon att du är laddad, men börja inte m vattengympa samtidigt. Vore bäst om du körde övningar först hemma så du hunnit bygga o stärka musklerna så du klarar vattengympa det är såååå tråkigt m bakslag o jag är expert på det eftersom jag oxå vill så mycket. 
Ha en trevlig helg. 
Kram kram

 

En del övningar kan se så lätta ut men vara svåra för att musklerna är svåra att hitta eller vill skaka av ansträngningen;-)


 

 


Ett alternativ till Plankan (krävs mycket stabilitet och fräscha muskler) P Den går ju också att reglera svårighet. Du kan stå på alla fyra, spänn mage, stabil, lyft knäna några cm från underlaget o håll 5 SEK. Börja med få antal. Men viktigt att du har stabiliteten o orkar hålla i. Samma här gör den under 'korta' pass, bättre bra och stabil=kvalité än länge o sämre stabilitet;) 

 
 
Pansen  

 

Av Pansen - 28 oktober 2013 12:15

Önskar jag nu kunde säga att det blivit något fel, att jag har fått en hel del jag inte beställt och att jag genast vill säga upp prenumerationerna....på olika diagnoser  . Tur jag i alla fall gillatt att ha många bollar i luften för det är mycket att hålla reda på och vad som kan påverka vad osv. Besöket på kvinnokliniken i onsdags blev inte som jag tänkt mig.

 

Läkarna var mycket snälla och trevliga vilket jag är så tacksam för. De gjorde ultraljud, men tyvärr syntes ingen ofarlig cysta. Utan istället fick jag troligast en ny diagnos- Endometrios. Jag har fasat för det och jag hoppades på att det "bara" skulle vara en cysta som man bara kunde ta bort...Nu blev det samtidigt ännu en pusselbit endometerios skulle kunna förklara mina febertoppar som jag har ofta flera gånger varje månad. När jag haft ont har jag fokuserat och tänkt att det är bäckensmärtorna...men nu förstår jag att det inte bara var så. 

 

Är lite yr i huvudet igen och försöker landa i allt, men jag tror ni förstår varför inlägget blev kort  

Kram kram

Av Pansen - 25 oktober 2013 00:58

Tänkte att jag skulle skriva lite bra saker också eftersom mitt bäcken ibland kommer i skymundan nu när mina andra smärtor fått utrymme och försöker ta över   För ett år sedan hade jag otroligt mycket mer smärta i mitt bäcken än i dag. Morfindoserna var verkligen skyhöga och ändå hade jag smärta!

 

Jag känner att bäckenet är stabilare, det klonkar nästan aldrig i höften numera. Att det smäller har helt upphört. Det kan knäppa (knaka lite bak i lädryggen i bäckenkanten men det är troligast min överrörliga ländrygg). Det uppstår inte den där plötsliga skarpa smärtan som känns som knivar som skär. Det låser sig aldrig i bäckenlederna och det känns inte som benen ska gå ur led eller sluta fungera. Jag kan ju gå korta promenader igen. Kliva i och ur bilen utan låsningar. Sitta på kökstolen utan att det låser sig och skarpa smärtan kommer. Sitta på golvet igen. Ta trappen i tre långa kliv (inte varje dag jag sparar på fyrverkerierna;-)

 

För ett år sedan var jag så spänd av förväntan, skulle jag få steloperationer av bäckenlederna? Skulle jag få tillbaka delar av mitt liv? Jag tänkte att får jag bara bort den hemska bäckensmärtan så står jag lätt ut med allt annat. För ett år sedan var min nacke nästan problemfri jag tränade varje dag 11 olika övningar med 3 kg hantlar. Jagf hade fått hjälp med effektiv medicin moot min migrän. Så jag var inte naiv när jag tänkte att det mesta ordnar sig bara jag får fusionoperationerna av SI-lederna. Men hjärnan och människokroppen är ett mysterium och jag likaså. Så fort bäckensmärtorna började minska uppstod nya svårare problem och smärtor. Det känns som om kroppen/hjärnan tryckte undan dem och jag kände mest bara de smärtorna som var starkast.

 

Mitt bäcken nu är stabilt. Men muskler och ligament är fortfarande mycket påverkade och känsliga blir lätt överansträngda och jag får inflammationer. Men de har ju legat fel och använts fel i många år så det är ju inte så konstigt. Men konstigt att det liksom inte typ ingår att få djupmassage eller behandling på triggerpunkter osv för att få musklerna att sluta krampa och orsaka inflammationer hela tiden. 

 

Undersökningen på kvinnokliniken gjorde ont och det har det nog aldrig gjort förut. Läkarna sa att det var på nerver och ledband som hör till bäckenet och att det säkert var inflammerade eftersom jag haft bäckenproblem. Jaha, då blir det min uppgift att ta tag i detta nu, alltså få bort alla inflammationer så smärta minskar, så jag kan rehabträna, bli starkare och bättre igen. Tyvärr misstänkte de även Endometrios så nu ska jag prova att utestänga menstruationera helt ett tag så det ger vila. Det blir med hormoner inte lockadne då jag inte tål hormoner provat "alla" p-piller som finns och när värkstimulerande dropp har satts 2 gånger vid förlossningarna har min kropp slagit bakut. Dottern födddes på 40 minuter istället för några timmar som planerades  Men jag har liksom inte så många val och jag är ju van att testa saker och hoppas i all fall. Men egentligen hade jag hoppats på en ofarlig cysta som de bara skulle plocka bort och sedan var den lilla detaljen ur världen. Men samtidgt, det är ju liksom inte min väg, min väg är krokig med berg och dalar och jag har egentligen heller aldrig trott något annat och inte uttalat att jag vill ha en raksträcka heller men om jag får önska tar jag gärna en lång raksträcka nu utan minsta lilla gupp eller gruskorn typ 2 år framåt Men jag kan väl inte säga att det blev en bättre dag..Nä, två riktiga skitdagar på raken. Nu inväntar jag de bättre dagarna igen, tack.

 

 

Jag har även djupa envisa inflammationer i sätesmusklerna och de som sitter ihop, de heter Gluteus Medius och Gluteus Minmus. Tror de flesta som har bäckensmärta även har ont i dessa muskler. Vid överansträngd Gluteus Minmus är det mycket, mycket vanligt med fel diagnos. Det är den musklen som ger barnen växtvärk för smärtan strålar ned i smalbenet! Min naprapat har visat hur jag kan behandla dess triggerpunkter. Men det räcker inte. Jag har ätit kortsiontabletter förut och nu känns det som det vore bra med en kur igen...Någon annan som blivit lindrad av kortsiontabletter när det gäller bäckensmärtor eller rygg? Kämpa, kämpa för att må bättre och bli friskare...

 

Jag mår verkligen så otroligt mycket bättre när jag får skriva, tycks vara bästa medicin just nu och era inlägg såklart      

 

Kram kram

Pansen

Av Pansen - 23 oktober 2013 11:22

Det kan inte hjälpas trots att jag gjort allt för att hålla den borta…Det går inte längre, jag når inte fram till min hjärna, det som sjukgymnasten Thomas oroades över. "Hur ska vi nå fram till din hjärna" Nä, det går inte nå fram till min jävla hjärna. Så jag tror det är den stora stickiga och stinkande offerkoftan som har lagts över mina axlar. Jag publicerar texten trots konstiga ordval och frustration bara för att jag tänker att den ändå kanske kan trösta någon annan som också har en riktig skitdag!?


Jag gråter och tycker allt så förjävligt, jag försökte men kan inte ens skylla på PMS. Förra veckan var en bra vecka jag mådde bättre och fick vara lite av mitt gamla jag, en glad och energisk tjej. Nä då jävlar ska jag straffas hårt för det nästa vecka, denna vecka alltså. Och, nej jag förstår inte hur jag ska kunna skita i all kreativiteten och energi som kommer när jag mår bättre. Det är en spiral av må-bra och lycka. Jag kan göra mer och jag känna mig nöjd med mig själv. Nu däremot hatar jag mig själv.

 

Under föräldramötet i går på innebandyn höll jag tre gånger på att få nackspärr. Satt på en hård träbänk, det var allt och inte ens det klarar min nacke! Efter mötet så kände jag att det måste ha offerkoftan som kom på mig, fan! Hörde mig säga att det var tufft med den stora cup som föreningen anordnade i fjol för jag var nyopererad och maken fick ta alla pass han arbetade hela helgen. Fy fan vad sorgligt och lågt inför alla människor! Jag var verkligen inte nöjd med mötet fortsättningsvis heller, kändes som jag fick stå för svars för föreningens organisation, vilket jag istället talade lite emot att det alltid kan göras bättre, att det blir bättre och bättre för varje år…Önskade att jag stått upp för mig själv och sagt att denna föreingen är i mitt hjärta jag har åkt som supporter till Piteå för att se A-lagsmatch, gått ledareutbildning, varit lagledare och ledare för innebandyleken städat stränder för föreningen och gjort allt annat som ålagts oss. Jag är verkligen inte någon smitare som en del tolkade det hela som...


Fy, fan fick ångest i går kväll och letade fram Neurokan (naturläkemedel mot nedstämdhet) och har börjat äta men det kan ta några dar innan effekt och nu sitter jag här och storgråter. Fick bita hop och handla på ICA för maken är bortrest i jobbet och mjölk och yoggi är slut och jag behövde posta det jävla brevet varför jag söker sjukpenning till F-kassan (det tår ju i läkarintyget och F-kassan har ju sagt att de bryr sig om läkarens ord så varför måste jag ens formulera mig). Behövde även ta ut pengar så jag kan köpa innebandystrumpor till dottern som har innebandy-fotografering i kväll, alldeles efter ridningen. Nä, verkligen inte schema jag pallar, jag vill bara skrika och sedan somna och vakna nästa år! Nä, det vill jag ju inte heller för jag har ju "dödsångest" och är redan så ledsen för alla av år av mitt liv som bara gått när jag legat i sängen.


En handläggare ringde från Försäkringskassan och meddelande att någon förebyggande sjukpenning kunde jag inte få under tillämpningsperioden av rehabkursen eller för tidigare i år i samband med operation. Det finns inga regler som någonsin kommer att höja min sjukpenning eftersom jag var arbetslös när jag blev sjuk, högsta ersättningen för arbetslösa är 468 kr men min SGI är 709kr! Ganska stor skillnad i pengar varje månad. Men "mina" handläggare fattar inte skillnaden det gör för mig. Om de iaf visade lite att det förstod hur jag känner så skulle det kännas bättre. Nu bara surrar de om att jag har högsta ersättningen 468 kr som man kan ha som sjuk och arbetslös. Finns inget i lagstiftningen som någonsin kommer uppgradera mig. Jätteledsen, få höra ord som arbetsförmedlingen och insatser och tillämpningar och begränsningar och FAN jag vill inte jag vill ha nån jävla specialsaker och specialjävla praktik platser och lära mig skriva CV och fan och hans moster! Jag är en PR- och kommunikationskonsult, en copywriter och informationsansvarig förstå hur det kändes när Arbetsförmedlingen föreslog att jag kunde få träffa någon som kunde LÄRA mig skriva ett CV! Nä, tack de insasterna vill jag inte ha.


Direkt från telefon till Kibe den nya sjukgymnasten på Teamed. Han undersökte mitt rörelsemönster med nacken och sedan fick jag göra övningar. Hela jorden snurrade, jag höll på ramla av Pilatesbollen. Nya försök och jag fick slagsida åt höger och började må illa och då satt jag bara still och rörde endast på ögonen! Så jävla hemskt, kände huvudvärken och krampen på höger sida komma och han bekräftade att jag nog skulle få ökad smärta och yrsel och illamående till en början. Hjärnan ”kopplar” på och använder fel muskler. Kan ju fetglömma att jag kan få några fina muskler genom hantlar, jag ska lära mig sitta först och sedan röra på ögonen utan att känna det som jag drabbats av stroke. Sedan, sedan när jag kan röra på ögonen då kan jag få börja träna med gummiband. Yes, underbart, då känns det som det är år 2008 igen. Jag har precis flugit över ett hinder och kraschat ned i marken med huvudet före  eftersom hästen jag red på i full galopp tvärnitade framför hindret. Jag får komma till en sjukgymnast och får mina första övningar som är att röra på ögonen, trycka bak huvudet osv. Nähä, det är alltså 2013 och jag har inte kommit någonjävla stans med min nacke.


I morgon ska jag till kvinnokliniken efter att ha skjutit upp det i månader, inte kul när jag mår skit för jag får ju troligast höra nåt mer skit eller får någon ny jävla diagnos. Känns just nu som jag bara kommer längre och längre bort från att vara normal. Men jag vet att jag har en ljus tanke med lycka och det är när jag tänker på mitt företag som jag drev månaderna innan jag blev sjuk. Jag hjälpte kunder med PR och information, gjorde lite annonser som copywriter osv. MM, så roligt det var, jag var någon, jag var uppskattad och jag var duktig. Just i dag är jag inte ens duktig på att vara sjukskriven. Bittert som fan att jag först lade ned företaget och sedan skrev in mig som arbetslös och sedan blev sjukskriven. Jag hade haft tusenlappar mer i månaden om jag sjukskrivet mig medan jag drev företaget istället för att första lägga ned det på grund av mitt hälsotillstånd. Men det visste jag inte då. Bittert att jag bet ihop...


Två och en halv timme har jag på mig att skrika och gråta sedan är det bra att bita ihop igen, ta dottern till ridningen, göra middag åka direkt till fotografering och möta föräldrarna på innebandyn igen. När det är så här känner jag mig så totalt ensam, jag har ingen att ringa till och bara gråta och egentligen skulle jag väl heller aldrig våga att ringa och förstöra deras dag. Allra helst skulle jag vilja att maken bara höll om mig, kramade mig hårt sa att han älskade mig och vi ska fixa detta, det kommer bli bättre. I bland mår du så här dåligt, men det vänder. Jag älskar dig. Men han är ju bortrest i jobbet, jag har inte ens sagt att jag bokat tid på kvinnokliniken, jag tänker att jag ska första själv ta reda på vad det är som gör ont. Skulle jag slippa en nya diagnos behöver jag inte ens säga till honom att jag varit där. Karln kan ju heller inte klara hur mycket som helst.



Nu känns det precis som ett migränanfall, huvudet spränger, men migräntabletterna kommer inte hjälpa för detta kommer ifrån nacken. Ögonen värker och det krävs mkt muskler för att hålla dem på plats. I kroppen har jag EDS-värk i knän, handleder, armar, fingrar och fötter. Ländryggen är stum och hugger och värker, minsta lilla fel och jag har ett ryggskott, i högra höften är smärtan skarp och strålar ut i ljumsken, det jävlas hela tiden. I smalbenet bränner det och värker. Och det värsta av allt offerkoftan sticks, är tung, jävligt ful och stinker mycket, mycket illa! Hoppas verkligen den har brunnit upp tills i morgon.    

 

Kram kram

Pansen

Av Pansen - 23 oktober 2013 07:15

Jag tänkte ut detta inlägg i förrgår när jag låg vaken halva natten  Jag är ingen sjukvårdsutbildad, men flera av dessa råd har jag själv fått ifrån läkare och sjukgymnast som är specialiserade på bäcken. Men mina råd skiljer sig på det sättet att jag tror det är ytterst viktigt att vi hinner läka lite innan vi påbörjar träning annars är det så lätt att musklerna "bara slår bakut". Fler borde ordineras sacrobälte och kryckor under 2-3 veckor. (Vilket jag blev ordinerad innan kortisoninjektionerna för att minska smärtorna).

 

Berätta för din omgivning att nu ska du prova en metod som du måste vara mycket noga att följa, kanske kan den minska smärtorna. Metoden är att lugna ned inflammationerna och förhoppningsvis få dem att minska så stailiseringsträning kan ge resutlat på 3-4 veckor. Har man för ont när man tränar så ger inte träningen önskad effekt.

 

-Du ska inte dammsuga och totalt minimera alla hushållssysslor.

-Minska även bilkörning då kopplingen retar ledbanden inuti bäckenet. 

-Minska gång i trappor

-Inte göra någon fritidsaktivitet såsom att rida  

-Använd sacrobälte hela tiden (inte när du sitter)

-Gå sakta och medvetet med små steg

- Eventuellt använda kryckor i 2-3 veckor för bättre vila och avlasta bäckenet.

- Ät någon anti-inflammatorisk medicin, viktigt regelbundet flera ggr/dag i ca 14 dagar (Voltaren-T funkade bäst för mig eller Kortsion 40 mg i 2 veckor för att sedan trappas ned. Många läkare är dock mkt "rädda" att skriva ut kortsion så förbered på bra argument även där.)

 

Tänk dig även för så du inte sitter så du retar ledbanden extra såsom skräddare osv.

Om du får ned smärtorna besvären på detta sätt så är det nu en mycket bra tid att börja med de "livsviktiga" stabiliseringsövingarna.

 

Pressa ned svanken 10x10 sek
Spänn skinkorna 10x 10 sek
Spänn bäckenbotten 10x10 sek

Fortsätt följa schemat med minskad aktivitet och att bara göra dessa stabiliseringövningar i 3 veckor. Sedan kan du lägga på övningarn som är särskilt för kvinnor/män med bäckensmärtor.

 

Någon som ändå inte har någon hjälp och tänker prova "min" metod?

 

Kram kram

Pansen

Av Pansen - 22 oktober 2013 14:18

Blä, jag fick åter kramp i nacken i går. Krampen och smärtan bara spred växte så jag kunde inte somna, tur att jag har en massa bra program nedladdade från P1 så jag kan bilda mig lite samtidigt som jag ligger och våndar i smärtor  Det blev många program för jag kunde inte somna först 02.30. Men jag är i alla fall glad för jag har kunnat sova MED kudde i tre nätter, synd att jag inte njöt mer av det för nu går det inte för nacksmärtan. Känns som jag fått ett skott i en kota i nacken, smärtan är vidrig, lika vidrig som bäckensmärta.

 


Tråkig dag, grå och regn och jag sov hela förmiddagen efter mitt ofrivilliga nattvak. Men jag drog på mig underställ och mössa och gick för att möta dottern när hon slutade skolan. Jag har gjort så några gånger nu eftersom jag kan gå igen  Hon blir så glad och överraskad när jag kommer till skolan hon slänger sig om min hls och börjar prata oavbrutet om sin skoldag. Jag kände i dag precis som de andra dagarna hur otroligt mycket jag njuter av dessa stunder. Hennes hand i min och hon bubblande av liv och glädje. Vi brukar passa på att gå in på affären och köpa lite småsaker. Sådana här promenader tog jag ofta innan jag blev för dålig, jag utövade nog väldigt mycket det man kallar vardagsmotion. Jag njuter verkligen av att kunna gå och handla igen. Jag känner mig mer självstädnig och stark när jag inte behöver köra bilen för alla små korta turer  Förra veckan slank vi in på en Röda Korset-affär och köpte begagnad päls, jackor och tröjor till dottern (vi fick fylla en kasse med kläder för 100kr). Jag tänkte att det var kul med päls och bra med lite extra höstjackor. Haha, hon var så glad av att få shoppa med mamma igen...och som 8-åring bekom det inte henne att kläderna inte var nya. 

 

I går var jag också lite nere, jag blir det när smärtorna tar över för mycket och ger mig den där enorma tröttheten så jag måste sova flera timmar extra. Men jag såg till att använda motionscykeln och göra övningarna för många gånger piggar det upp mig. Jag såg en bra dokumentär om en tjej som verkligen fightades i motvind som proffsboxare (Maria Lindberg). Kände den där längtan igen att få ha muskler, fastare kropp och svettas och lyckas med mina mål. Så vad gör jag? Jo, sneglar på mina armmuskler och ser att de åter försvunnit. (Jag byggde upp de riktigt bra förra hösten/vintern inför alla månader jag visste att jag skulle gå på kryckor).

 

Så jag hämtar mina 2 kg hantlar, herregud, bara 2 kg, det borde väl gå? Om jag står och verkligen spänner och trycker ut bröstryggen och ser till att jag bara arbetar med bicepsmusklen då borde väl inte nacken protestera? Det var jätteskönt att få hålla i hantlar igen och känna hur bicepsmusklen försökte vakna ur sin dvala. Men, det gick ju inte efteråt, det är ju uppenbart i alla fall. Jag hade nog inte behövt vara vaken halva natten om jag inte använt hantlarna. Så jag måste alltså gå tillbaka till början för typ 2 år sedan och använda gummiband och roddövningar, blä, blä. Hoppas jag klarar mig på några veckor med gummiband för med hantlar har jag så mycket lättare att motivera mig och resultatet syns så fort i alla fall när jag använde 3 kg hantlar.

 

I dag blev det bara så här, bara lite tankar och min dag. Är glad att jag i alla fall har bärbar dator så jag kan ligga i sängen och skriva för när nacken jävlas så kan jag inte skriva så mycket för det strålar ut i armarna också.

 

Men jag ska memorera och skriva ned hur besöket gick i fredags när jag följde bloggläsaren P till hennes sjukgymnast. Men jag har inte haft kraften att redogöra för det ännu. Kort kan jag i alla fall säga att vi verkligen lyckades, det var inte vi som höjde rösten eller skyllde i från oss på alla gravida, alla med bäckensmärtor, på landstinget, på läkarna, på avsaknaden av specialister osv. 

 

Tillsammans kan vi vara starka och göra skillnad  


Kram kram

Pansen  

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se