Nu ligger jag i ett vilrum på sjukhuset o ska ha ett gympapass om en timme! Kroppen värker o bäckenet värker på det där sprängande sättet som när man har foglossning vid graviditet och även underlivet känns just nu också som om jag vore gravid. Ni kanske känner igen det, den där tunga känslan och lite stick och hugg emellanåt. Jag har säkert bara överansträngt mig lite.

I går provade jag cykla på motionscykel, inga problem när jag gjorde det. Efter det körde jag mitt pilatespass fast bytte sit-upsen så inte nacksmärtan skulle öka. Allt kändes så bra o jäkla kul tills jag duschat o satte mig på en mycket intressant föreläsning om hjärnan, nerver o smärta. Det var som att försöka sitta still mitt i en myrstack med pissmyror   Nack-huvudvärken kom som ett tåg. Nåväl, det lindrades av morfin och Paraflex. På eftermiddagen hade vi vattengympa. Även det skitkul, men omöjligt för mig att avgöra vad jag skulle ta det lugnare med. Jag joggade på bassängbotten, vilken känsla jag har sprungit!! Inte alls konstigt att nu ligger i detta rum och gråter. Smärtan i nacken är för intensiv o jag hittar inget läge utan smärta. Men att jag inte hålla tbx tårarna beror nog mest på min vilja. Att jag vill göra detta och delta i allt. Berättade för både kurator o sjukgymnast i morse och jag fungerar så knäppt. När jag berättar och erkänner smärtan får jag liksom ångest!! Jag vill träna bli stark, utmana kroppen känna att den håller och kunna återgå till arbetslivenergöra sig iordning på morgonen och åka till jobbet och mötas av kollegor som tycker man är fantastisk och att man hjälper dem och företaget framåt. Ja, suck det var ju länge sedan jag släppte upp ventilen tillät mig gråta och vara arg och rädd. Skönt, i morgon är en ny dag  

Nu har vi flyttat hem ifrån skogen och stugan igen och det känns så skönt det med. Så nu kan jag skriva här igen. Är så glad och förvånad att jag fått kommentarer och besök trots att jag knappt uppdaterat, tack tack, det får mig att fortsätta! Senaste veckorna har jag vilat lite från vissa rehabövningar, men nu har jag tagit nya tag igen!

När jag vaknade idag hade jag lite mer kramp i ländryggen än vanligt så en promenad kändes lockande nästan direkt för då kan musklerna släppa efter lite. Jag satte på shortsen och tog en promenad på 35 minuter i rask takt, egentligen gick jag nog fortare än vad jag tänkt men eftersom jag är en gammal hårdrockare som fortfarande lyssnar till Metallicas tidigare album och anpassar takten efter musiken blev det sanbb takt. Jag gick en massa gångvägar bland villor och hyreshus som jag inte gjort på flera år och det var så kul och nostaligiskt. Den värsta krampen släppte i alla fall  Även om jag är så otroligt mycket bättre och kan göra så mycket mer så har jag ändå alltid molande värk i ländryggen och höger höft. Min naprapat säger att det bara är mjukdelarna/musklerna som inte anpassat sig ännu. Han säger precis så som jag trott själv att mina muskler i många år krampat i hop och varit spända för att försäka hålla det instabila bäckenet på plats, så musklerna har liksom inte fattat att det nu är stabilt med sex Titanstag  

Häromdagen tetade jag min älskade Piltates-DVD som jag använde under flera år tid men som jag tillslut inte kunde utföra. Jag var mycket medveten och tog det lugnt, men det var en otrolig känsla när jag så väl kunde känna min muskler igen, särskilt magmusklerna! Det var flera övningar som jag titigare inte alls kunnat göra t.ex ligga på mage och med hjälp av sätesmusklerna lyfta upp benet, tidigare kändes det som ryggen skulle gå av och sätesmusklen funkade heller inte riktigt. Nu kände jag tydligt att det var den som lyfte mitt ben. Träningen i sommar har gett resultat  I går körde jag ett 20 minutersn Pilates-pass igen och valde t.o.m några av de tyngre övningarna och det funkade (alltså det var väl iofs därför min rygg krampar lite mer i dag men ändå). Jag får så många lyckorusningar nu mera, det är allt flera och flera saker jag känner att jag åter kan ta tillbaka i mitt liv, precis som jag kämpat för! Tänker på det jag skrev om den "Förbannade djävulen smärtan" haha, nu får den igen! Länk till texten: http://admin.bloggplatsen.se/blogga/inlagg/redigera-inlagg/ar-2012/inlagg-9140142/manad-december/typ-1/kontrollsumma-7186ac30a1b10b4bb815d8de7d3bac96/  

När jag är ute och promenerar låser sig inte benen eller ryggen krampar inte av smärta så jag måste lägga mig ner. i bland känner jag bara att jag går lite väl fort och då kan det börja smärta mer i höften, men slår jag bara ner på takten går det bra den accelerar inte som förut. Det som sporrar mig mest nu när jag ska rehabträna är tanken på att börja rida igen, att jag måste göra alla benböj för att kunna styra hästen. Jag får faktiskt rida nu så jag ska försöka muta min ridlärare att låna en häst för en skrittur jag kommer nog börja gråta av lycka när jag åter får sitta den fina ponnyns rygg. Varje vecka har jag hälsat på honom och bjudit på morötter och gjort mina pussljud så han måste niga för att få smaka, med mera. Men det har varit bra för nu minns han mig trots att han står på en ridskola med en massa folk.  

Nästa måndag ska jag börja den efterlängtade sex veckor långa smärtkursen på sjukhuset. Jag längtar att får träna mer. Hoppas få höra några rader ifrån er alla hur det är med er hur sommaren varit osv. Kram kram

Styrka och kärlek till er alla  

Pansen

Nu är jag hemma i villan för att tvätta. Ojoj, många maskiner blir det, sedan åker vi tillbaka till stugan utan Internet och möjlighet att blogga igen  Min dagliga promenad är nu 30 minuter och på måndag ökas den till 35 minuter. Det är helt fantastikt att få gå på prommis igen.

Under några dagar provade jag att öka takten så den var mer som min snabba takt, men tyvärr då gick jag för fort fram och smärtan i bäcken/rygg kom tillbaka. så nu är det bara att återgå till att gå lugnt och metodiskt så kommer den tiden när jag kan gå som vill längre fram...otåliga jag igen   Men samtidigt måste jag ju få kolla läget hur ska jag annars veta. Men forfarande blir jag ledsen och orolig om ett bakslag med ökad smärta kommer tillbaka, det vänjer jag mig aldrig med! Det tråkiga är väl att jag inte kan göra så mcket annat på sidan om träningen som jag skulle önska för då pallar (än så länge) inte kroppen med. Nacken och skuldrorna och dess muskler krånglar fortfarande och är spända och bara vill krampa ihop sig till nån nackspärr eller liknande. det gör mig så sur, varför skulle nacken börja krångla igen, jag förstår inte...Men det går ju ialla fall åt rätt håll med min kropp nu och hoppas verkligen det går åt rätt håll för er kämpar därute också, jag tänker på er ofta 

Önskar er alla sköna soliga dagar.

Kram kram

Pansen

Hej kära vänner. Jag är så frustrerad o ledsen att inte kunna blogga när jag är i stugan. Att använda telefonen är inte smidigt o uppkopplingen är så seg och för tankarna tillbaka till tiden med modem o ADSL. Maken har nu semester i sju veckor så vi kommer vara mycket här i stugan. Försäkringskassan avslog min överklagan o läkarintyget för fler sjukdagar. Men det har löst sig jättebra så jag mår mycket bättre😄Jag hade ett möte med mina handläggare på F-kassan och Arbetsförmedlingen och ingår nu i ngt som heter Arbetslivsintroduktion. Jag var rädd att de skulle tvinga ut mig i jobb men dessa handläggare har bra koll på min situation o hur jag är som människa. Jag kommer ha några samtal med handläggaren på AF, det är allt. Den 26 augusti återgår jag i sjukskrivning för att delta i den efterlängtade smärtkursen. Min sjukgymnast Thomas ringde i förrgår och jag ska fortsätta enligt min senaste träning inte öka fort utan ta det försiktigt. Jag har fått lårmuskler igen, haha inte visste jag att det behövdes så mycket lårmuskler för att kunna gå riktigt. Jag gör 40 knäböj varje dag o har konstant träningsvärk i dem, känns toppen. Nacken är bättre, peppar peppar😉 det är så mycket som har hänt och nu kommer det upp mycket tankar. I natt somnade jag 04.30 Men nu har jag tid att fundera. Häromdagen fick en granne nån slags kramp och föll ihop, hans fru blev hysterisk o vi guidade fram ambulansen o maken skjutsade in frun till sjukhuset. Att se ambulansen och känna traumakänslan var obehagligt och så snart grannen mådde bättre startade min tankar om de två ggr jag vårdats på s-hus med fruktansvärda huvudsmärtor. Jag reagerar likadant varje gång jag ser en ambulans eftersom jag inte blev omhändertagen på bästa sätt, de trodde att det bara var migrän vilket det inte var (bloodpatch). Nu hoppas jag att jag slipper s-hus o misstroddhet framöver😄jag reagerade ialla fall bra med grannarna och var så lugn och metodisk😄Flera av er läsare har mejlat mig för att berätta och ställa frågor, det är så roligt och stärkande. Jag har lättare att läsa mejl än att logga in här men jag funderar att prata med våra grannar här som har ett bra internetnät och fråga om jag får låna så jag kan fortsätta blogga oftare. Jag känner att mitt bäcken är stabilare men ofta hugger det ändå i ländryggen men jag gissar att det är mina ryggmuskler som är helt slut efter alla år med 'trasigt bäcken'. Så för att jag ska klara mig bäst så ska jag hålla mig till träningen och tyvärr inte göra ngt annat för det klarar inte kroppen av. Men det har varit många år av smärta och det är länge sedan egentligen jag var normal så det kommer ta år innan jag är stabilare i kroppen 2-5 år skulle jag räkna med sa sjukgymnasten. Kram kramPansenMejl: pansen76@gmail.com

Så ledsen o frustrerad att jag inte kunnat skriva, men jag har haft en hemsk nack- och h-värk som slagit ut mig. Har fått fokusera helt på att bara klara av rehabövningarna. Det känns äntligen bra med mitt bäcken som om det börjar läka o musklerna vakna sakta med mer kraft så härligt.

Därför så typiskt att nacken o huvudet skulle 'krascha'. Jag har inte hört ngt från min handläggare på fkassan ännu. Så just nu antar jag att jag räknas som utförsäkrad så varfrån kag ska få pengar vet jag inte. Min sjukgymnast trodde att nackens 'krasch' berodde på att jag varit så spänd o stressad sedan denna cirkus m f-kassan började i mars. Ja, så är det nog för det stämmer verkligen. Jag får inte tänka så, men känner ett stygn av sorg, tänk om jag istället fått vara ifred o läka och kunnat följa läkarna o min sjukgymnast. Det är ändå en lång rehabilitering som är tuff för psyket när man gjort dessa steloperationer av bäckenlederna. Men jag är så tacksam för ert stöd det finns i alla fall många därute som bryr sig och förstår mig. Nu ska vi åka till stugan igen flera dgr, blir skönt med skogspromenader. Kram Pansen

Jippi, jippi haha, dessa berg- och dalar men tack och lov för bergen:-) I går ringde min sjukgymnast och vi ska träffas i morgon fredag för jag ska få ny träning. En träning som inte triggar min tävlingshjärna lika mycket  Mer inriktning mot Pilates och Yoga, ska bli kul.

Jag har haft Pilates som träning förut körde 4-5 pass i veckan då. Men jag minns att jag försökte "klättra" i svårighetsnivåerna ändå även med det, men jag var duktig och kunde låta bli eller vänta in. Jag har ju sagt till många att Pilates passar mig så bra, det är mycket kroppskontroll och mycket fokus på att andas rätt, dessutom hade jag iaf i mitt program inga hastiga rörelser som kunde skda mina leder eller göra så de gick ur led. Pilates och hästridningen är så otroligt bra att kombinera för ofta säger min ridinstruktör detsamma som jag lärt mig via Pilatesen. I går i all fall så sa sjukgymnsten också att min rädsla för att "förstört" något med läkningen var obefogad, jag har inte sabbat något. Han försökte få mig att tänka framåt att ta bort mina negativa tankar och mitt dåliga samvete. Efter kändes det mycket bättre och jag fick energi och fick med maken till trädgårdsvaruhuset. Vi köpte sex pallkragar och tio jordsäckar, eftersom maken åter fått ont i ryggen och jag skulle till naprapat ändå i dag så lyfte jag upp allt på släpet! När jag sedan lade mig i sängen kom höftsmärtan dundrade som ett tåg och pulserade och körde. Jag kunde inte ta morfin för då kan jag itne sova på natten. Jag låg och vände och vred mig och funderade vad som hänt, denna smärta har jag ju inte haft på 6-8 månader!

Men så åkte jag till naprapaten som känner mig och min historia väl. Han sa att höften var helt okej, denna smärta hade inte med steloperationen att göra. Det var sätesmuskeln som inte orkade som var överansträngd.

- Du har bara de lux träningsvärk i den för du gått ut lite hårt. Det här fixar jag i dag och sedan ska du få två övningar av mig som du kan behandla dig själv med!

- Oj, det känns pinsamt, jag skäms att jag så ofta ska göra så här och träna för hårt!

- Nä, inte ska du känna så. Det är ju kanon att du tränar! Jag känner inte igen dig, du låter så bitter på din kropp! Visst du kör huvudet rakt in i väggen, reser dig och kör den en gång till men jag skulle vilja säga att det är en positiv egenskap! Och du brukar ju alltid vara så framåt- tänkande, ryck upp dig!

- Mmmm, det säger sjukgymnasten också. Ja, jag har varit lite deppig och då hör det liksom till att jag blir negativ och bitter, men det är snart borta för nu är jag så glad. Känns ju som ett mirakel att kunna slippa höftsmärtan så snabbt. 

Jag fick även lära mig hur stor "arselmuskeln" är, inte bara rumpan utan baksidan lår, i ländryggen. Så mina hugg i ländryggen förklarade han var egentligen också i sätesmuskeln och inte ryggmusklerna som jag trott!

Han tog ett papper och rev det itu.

- Sådär det var din operation...du fattar...det gick sönder och ska nu läka ihop och sätesmusklen har de ju dessutom skurit av...Då började en lång resa...tillbaka...Men jag är så glad att du äntligen är stelopererad i dina "rackiga" bäckenleder. Så nu kan jag ge dig övningar som jag inte kunnat före då ditt bäcken for "av och an".

Ja, så nu sitter jag här och har svårt att förstå att jag var så ledsen och hade så ont i tisdags. Jag kände mig så ensam och rädd. Jag tänkte igenom och kände att jag inte hade någon att prata med. Jag försökte komma på saker som skulle göra mig glad, men hittade inget tänkte att hästarna skulle kunna trösta mig. Men då måste jag åka till ridskolan full med människor som undrar hur jag mår...nä, det gick inte heller och då tänkte jag...hmmm, precis som en deprimerad...Sedan en massa andra tankar om en mörk framtid osv. Men nu, jag nu är jag som vanligt...och får ducka för alla mina ideér och kreativitet...Men det var ju inte bara för vad de sa utan för att jag faktiskt blev av mig den där överjävliga höftsmärtan, kan ni förstå..haltar in och 40 minuter sedan kände jag mig alldeles lätt i höften  Nu får jag bara lite träningsvärk igen efter behandlingen, men det känns bara bra, dessutom har jag konstant träningsvärk numera, men det ska vara "skön" träningsvärk  Så nu ska jag ta det lugnt, fortsätta att gå förbi eller bara sparka undan barnens kläder och grejjer på golvet. Tänker strunta att dammsuga på ett tag också. Jag skulle gärna vilja ha en robot-damsugare...

Kram och en massa kärlek

Pansen

I dag är jag trött och ögonen bara rinner. Men jag känner att jag måste skriva lite eftersom jag inte gjorde det i går. Jag hade ännu en otrolig dag i går när jag gick i flera affärer utan besvär och utan kryckor. Hemma städade jag och grejjade mycket, låg nästan inget och trots det behövde jag inget extra mofrin heller. På kvällen hade vi besök och såg på mello tillsammans, mycket nöjd att Ralf Gyllenhammar gick vidare  

Fick några frågor från en av er läsare och tänkte skriva och besvara dem här istället så alla kan få läsa svaren.

När det gäller KBT-terapin jag gick på så var inte min man med vid något tillfälle, men det hade han säkert kunnat vara, men jag ville nog inte. Jag fyllde i olika uppgifter som jag fick på papper och dem har jag kvar, tanken har väl varit att vi tillsammans ska titta på dem, men det har inte blivit av  

Jag har haft min bäckenbesvär länge. I en dagbok från 2004 skriver jag att jag inte vet vad jag ska mig till, "Jag har ju provat allt" inkl. många olika anit-inflammatoriska läkemedel i kurer. Men jag hade tur besvären lättade och jag blev gravid och var rätt hyfsad ända till en mamma-barn-gympa när dottern var 8 månader då "small" "låste" sig mitt bäcken igen. En sjukgymnast jag gick hos som endast manipulerade mitt bäcken började väl prata om steloperation typ 2002 så jag bearbetade ditt i mitt huvud. 2010 fick jag rätt diagnos och förståelse av min otroligt bra sjukgymnast Thomas. Jag tränade då ganska mycket, 4-5 pass Pilates och 2-3 ridpass. Men jag blev allt sämre, Thomas ville att jag skulle ta bort övningar som gav mig smärta och tillslut fanns det inga övningar kvar...Jag hade "kört på" i ren envishet. På hösten 2010 kände jag åter igen "att jag provat allt" och Thomas höll med. Jag anmäldes till en studie med steloperation i Stängnäs.

I feb 2011 åkte jag till Strängnäs och fick besked av Dr Nyström att jag inte passade in i hans studie. Luften gick ur mig och jag levde i ett vakum några dagar. Var det så här mitt liv skulle se ut? Vem skulle vilja leva med mig då? Så det första beslutet jag tog om steloperation var enkelt och klart. Jag fick upp huvudet över ytan igen tack vare att min sjukgymnast Thomas ringde mig några dagar efter att jag kommit tillbaka från Strängnäs. Du ska få ingå i "vår" studie och få kortsisoninjektioner och sedan ska vi försiktigt träna upp dig igen. Jag fick tillbaka hoppet och min fighting spirit. Kortsioninjektionerna hjälpte inte och jag var i uselt skick, kunde sitta typ 10 minuter och det var otroligt tufft. Ingen smärtlindring fungerade. Smärtan gjorde mig "galen" och svag.

När hösten kom undrade Thomas om jag inte ville se vad Bengt Sturesson sa, kanske han kunde operera mig? Men jag var så less och ledsen att jag tänkte mer "det är ingen idé" nu hade jag helt plötsligt också börja tänkt att det var lite läskigt med operation. Här stod jag i ett vägskäl offerkofta och ge upp eller ta tag i det enda liv jag har! Men jag funderade och plötsligt fick jag åter igen tillbaka hoppet och min fighting spirit. Jag ringde Bengt Sturesson för att veta hur jag skulle gå tillväga eftersom min husläkare inte ens kunde ta reda på hur remisser osv skulle göras. Sedan tog jag kontakt med sjukgymnasten Thomas igen, så han tillsammans med en läkare skrev en remiss till en ortoped på mitt sjukhus. Jag hittade inget att läsa på nätet men jag fick höra historier om hur fruntanskvärt dålig man blev efter en steloperation av bäckenet. Att man måste ha hjälp av andra och en toastol i sovrummet. De avskräckte mig inte, jag hade bestämt mig att "slåss för mitt och min familj liv" jag måste få en chans till i livet, jag måste få steloperation! 2012 blev väntans år, 5 månader för att få träffa ortopeden på mitt jsukhus och sedan ytterligare 5 månader innan jag fick besöka Dr Sturesson. Alla historier jag fått höra om de tuffa steloperationerna har inte stämt. Redan nån timme efter operationerna har jag själv kunnat gå till toaletten och jag har kunnat sköta mig själv   Jag har nu genomgått tre operationer och det har inte varit några problem. Det var sååå mycket värre att ligga i sängen och har fruktansvärda smärtor och känna sig ensam och inte veta vad som kommer hända i framtiden.

Bengt Sturesson och min sjukgymnast Thomas tror min prognos ser mycket god ut. De säger att jag ska kunna slalom sedan och fungera normalt i vardagen (nu åker jag inte slalom så det kommer jag byta mot annat annat kul). Sturesson vill dock inte att jag löptränar, men jag tror det hade mer med mina knäbesvär och domningar i benet att göra än mina bäckenbesvär. 

Kom i håg att era kommentarer och frågor är mitt bränsle att skriva mer  

Kram och kärlek

Pansen

  Skriv ut och ta hjälp av denna lista om du ska opereras och ligga på sjukhus. Jag hade själv blivit jätteglad om jag fått dessa tips innan:-) Ovan på bilden syns min korg som jag upptäckt också är jättebra förutom handväskan att ha hemma för att fylla i småsaker, ni ser även bild på mina inomhus kryckor som har lindade handtag av innebandygrepplina. Jag har två par kryskor ett par med dubbar och en hål längre för mina uteskor har liten klack. Underlättar då jag inte behöver hålla på att justera samt torka av dem när jag kommer inomhus. Ska man gå med kryckor i ett halvår som jag kan man lyxa på sig ett par extra kryckor tycker jag;-) Bilden nedan visar hur mina handväskor ser ut och hur jag bär dem, mkt smidigt när man ska handla också för med en ryggsäck som man ju hala av den för varje vara. Ja, jag stoppar mina varor direkt i väskan, ja det ser ut som jag snattar ända tills jag kommer till kassan och packar upp allt;-) Kundkorg eller kundvagn är helt omöjligt om man har kryckor!

Innan du opereras se även till att du har en stol på toaletten och en pall i duschen samt en korg under stolen med strumpor och underkläder och body lotion. Små saker, men som underlättar mycket, när man måste ha kryckor hela tiden och inte får stödja på ena benet.

• Stepsils eller Bafucin mot halsont som uppstår efter sövningen.
  
  
• Extra strumpor som man tar på när man går på avdelningen för att äta osv. Jag tycker skor är för klumpigt så jag tog bara på ett par extra stumpor som hade i sängbordet och som jag tog av sedan när jag skulle ligga i sängen. Fräscht och enkelt!
  
  
• Calma tuggummi mot illamånende gör även att tungan,svalget domnar/bedövas. (Jag har väldigt lätt för att må illa så jag har alltid Calma i väskan).
  
  
• Säg till en sköterska att du behöver ett intyg att du varit inskriven, det behövs om du ska få reseersättning från ditt landsting. 
  
• Se till att du har med dig dina vanliga mediciner själv, de har inte alla läkemedel på avdelningen. Jag blev bar aerbjuden Alvedon tur för mig att jag hade eget morfin:-)  
  
  
• Öronproppar, även om många avdelningar är lugna och tysta på natten så slipper du väckas av dörrar eller prat hos andra patienter. Sedan kanske du vila mitt på dagen och då är det så skönt att kunna utestänga alla ljud.
  
  
• Ta med egna öronproppar för radio eller om du har ljudbok. Sjukhuset har hörlurar sådana som man sätter på huvudet med en båge, (tänk fd freestyle) men de är svårt att ha på sig om man ligger på sidan, sedan är ljudet jättehögt fast man har på lägsta. Så jag fick öronproppar under deras öronlurar;-)
  
  
• Skrivbok och penna om du är ett kontrollfreak som mig;-) Jag vill alltid skriva upp klockaslag för när jag tar medicin osv annars skulle jag inte kunna återberätta allt här. Bra också att kunna anteckna när läkaren kommer och går ronden och säger det ena och det andra;-)
  
  
• Unna dig en ny pocketbok eller ljudbok:-)
  
  
• Kolla även det jag skrev tidigare om "tips när man går med kryckor".

Se så fint det är med rejäla titanstag i bäckenet, tre på varje sida som matchar min vigselring, även den i vackraste Titan, haha. Puss på er alla och kramar från Pansen