Inlägg publicerade under kategorin Behandlingar

Av Pansen - 30 oktober 2013 17:32

För några dagar sedan lade jag upp mina träningsövningar efter att flera läsare efterfrågat. Läsaren M har jag haft mest kontakt med och våra mejl har innehållit mycket bra vill egentligen att ni skulle få läsa allt. I alla fall nu har läsaren M börjat med sitt program och fått lite ont så tänkte jag förklara det här (två flugor i en smäll behövs just nu;)

 

Övningen att "spänna skinkorna" ser så "löjlig" ut på ett papper och 10 st hålla i 10 sekundr, herregud, ingen match...eller? Både läsaren M och jag och många flera med oss fick i alla fall genast träningsvärk. Musklerna omkring våra bäcken försöker "gipsa" in skadan och hamnar lätt och ofta i kramp, tänk mjölksyra i musklerna. När vi då börjar med dessa stabiliseringsövninhgar så aktiveras musklerna på ett annat sätt och vi får äntligen blodcirkulation, vilket man inte har så bra vid  mjölksyra  Men det ömma skinkorna ger med sig, max 2 veckor om ni verkligen gör övningarna varje dag! Har ni en rumpa som ni tycker hänger lite för mycket så ta ett foto på den och göm undan och efter 12 veckor med dessa övningar fotar ni ett nytt kort och jämför, det är mycket möjligt att det ser ut som ni genomgått ett mindre rumplyft. Spänna bäckenbotten de musklerna vaknar till fort, ca 3-4 veckor och sedan kan ni även njuta av bättre sex med förhoppningsvis minskad smärta  Jag tror jag har blivit beronede av stabiliseringsövningarna ändå trots att jag suckar var och varannan dag när jag gör dem  


Övningarna såg ut så här: http://steloperation.bloggplatsen.se/2013/10/21/10282038-traningsprogram-basic-lite-for-hela-kroppen/ 


M skrev och tackade och var peppad- nu skulle hon sätta i gång med "mina" övningar och även prova vattenjympa! Eftersom jag arbetar med att bättra mitt guldfiskminne (min impulsiva del i hjärnan) vilket innebär "inte överprestera vad min hjärna vill, utan inse att min kropp inte klarar av det"  har indiannamet "Fröken aldrig mera bakslag" och innehar någon sorts form av guldmedalj på att "åka berg och dalbana". Så blev mitt svar genast till Malin (hon undrade även hur Squats var):

 

Squats typ knäböj eller benböj Googla på Squats så du inte gör fel. Börja mycket lågt det kan annars lätt ge mer smärta. Tänk uthållighet istället. Och kanon att du är laddad, men börja inte m vattengympa samtidigt. Vore bäst om du körde övningar först hemma så du hunnit bygga o stärka musklerna så du klarar vattengympa det är såååå tråkigt m bakslag o jag är expert på det eftersom jag oxå vill så mycket. 
Ha en trevlig helg. 
Kram kram

 

En del övningar kan se så lätta ut men vara svåra för att musklerna är svåra att hitta eller vill skaka av ansträngningen;-)


 

 


Ett alternativ till Plankan (krävs mycket stabilitet och fräscha muskler) P Den går ju också att reglera svårighet. Du kan stå på alla fyra, spänn mage, stabil, lyft knäna några cm från underlaget o håll 5 SEK. Börja med få antal. Men viktigt att du har stabiliteten o orkar hålla i. Samma här gör den under 'korta' pass, bättre bra och stabil=kvalité än länge o sämre stabilitet;) 

 
 
Pansen  

 

ANNONS
Av Pansen - 25 oktober 2013 00:58

Tänkte att jag skulle skriva lite bra saker också eftersom mitt bäcken ibland kommer i skymundan nu när mina andra smärtor fått utrymme och försöker ta över   För ett år sedan hade jag otroligt mycket mer smärta i mitt bäcken än i dag. Morfindoserna var verkligen skyhöga och ändå hade jag smärta!

 

Jag känner att bäckenet är stabilare, det klonkar nästan aldrig i höften numera. Att det smäller har helt upphört. Det kan knäppa (knaka lite bak i lädryggen i bäckenkanten men det är troligast min överrörliga ländrygg). Det uppstår inte den där plötsliga skarpa smärtan som känns som knivar som skär. Det låser sig aldrig i bäckenlederna och det känns inte som benen ska gå ur led eller sluta fungera. Jag kan ju gå korta promenader igen. Kliva i och ur bilen utan låsningar. Sitta på kökstolen utan att det låser sig och skarpa smärtan kommer. Sitta på golvet igen. Ta trappen i tre långa kliv (inte varje dag jag sparar på fyrverkerierna;-)

 

För ett år sedan var jag så spänd av förväntan, skulle jag få steloperationer av bäckenlederna? Skulle jag få tillbaka delar av mitt liv? Jag tänkte att får jag bara bort den hemska bäckensmärtan så står jag lätt ut med allt annat. För ett år sedan var min nacke nästan problemfri jag tränade varje dag 11 olika övningar med 3 kg hantlar. Jagf hade fått hjälp med effektiv medicin moot min migrän. Så jag var inte naiv när jag tänkte att det mesta ordnar sig bara jag får fusionoperationerna av SI-lederna. Men hjärnan och människokroppen är ett mysterium och jag likaså. Så fort bäckensmärtorna började minska uppstod nya svårare problem och smärtor. Det känns som om kroppen/hjärnan tryckte undan dem och jag kände mest bara de smärtorna som var starkast.

 

Mitt bäcken nu är stabilt. Men muskler och ligament är fortfarande mycket påverkade och känsliga blir lätt överansträngda och jag får inflammationer. Men de har ju legat fel och använts fel i många år så det är ju inte så konstigt. Men konstigt att det liksom inte typ ingår att få djupmassage eller behandling på triggerpunkter osv för att få musklerna att sluta krampa och orsaka inflammationer hela tiden. 

 

Undersökningen på kvinnokliniken gjorde ont och det har det nog aldrig gjort förut. Läkarna sa att det var på nerver och ledband som hör till bäckenet och att det säkert var inflammerade eftersom jag haft bäckenproblem. Jaha, då blir det min uppgift att ta tag i detta nu, alltså få bort alla inflammationer så smärta minskar, så jag kan rehabträna, bli starkare och bättre igen. Tyvärr misstänkte de även Endometrios så nu ska jag prova att utestänga menstruationera helt ett tag så det ger vila. Det blir med hormoner inte lockadne då jag inte tål hormoner provat "alla" p-piller som finns och när värkstimulerande dropp har satts 2 gånger vid förlossningarna har min kropp slagit bakut. Dottern födddes på 40 minuter istället för några timmar som planerades  Men jag har liksom inte så många val och jag är ju van att testa saker och hoppas i all fall. Men egentligen hade jag hoppats på en ofarlig cysta som de bara skulle plocka bort och sedan var den lilla detaljen ur världen. Men samtidgt, det är ju liksom inte min väg, min väg är krokig med berg och dalar och jag har egentligen heller aldrig trott något annat och inte uttalat att jag vill ha en raksträcka heller men om jag får önska tar jag gärna en lång raksträcka nu utan minsta lilla gupp eller gruskorn typ 2 år framåt Men jag kan väl inte säga att det blev en bättre dag..Nä, två riktiga skitdagar på raken. Nu inväntar jag de bättre dagarna igen, tack.

 

 

Jag har även djupa envisa inflammationer i sätesmusklerna och de som sitter ihop, de heter Gluteus Medius och Gluteus Minmus. Tror de flesta som har bäckensmärta även har ont i dessa muskler. Vid överansträngd Gluteus Minmus är det mycket, mycket vanligt med fel diagnos. Det är den musklen som ger barnen växtvärk för smärtan strålar ned i smalbenet! Min naprapat har visat hur jag kan behandla dess triggerpunkter. Men det räcker inte. Jag har ätit kortsiontabletter förut och nu känns det som det vore bra med en kur igen...Någon annan som blivit lindrad av kortsiontabletter när det gäller bäckensmärtor eller rygg? Kämpa, kämpa för att må bättre och bli friskare...

 

Jag mår verkligen så otroligt mycket bättre när jag får skriva, tycks vara bästa medicin just nu och era inlägg såklart      

 

Kram kram

Pansen

ANNONS
Av Pansen - 23 oktober 2013 07:15

Jag tänkte ut detta inlägg i förrgår när jag låg vaken halva natten  Jag är ingen sjukvårdsutbildad, men flera av dessa råd har jag själv fått ifrån läkare och sjukgymnast som är specialiserade på bäcken. Men mina råd skiljer sig på det sättet att jag tror det är ytterst viktigt att vi hinner läka lite innan vi påbörjar träning annars är det så lätt att musklerna "bara slår bakut". Fler borde ordineras sacrobälte och kryckor under 2-3 veckor. (Vilket jag blev ordinerad innan kortisoninjektionerna för att minska smärtorna).

 

Berätta för din omgivning att nu ska du prova en metod som du måste vara mycket noga att följa, kanske kan den minska smärtorna. Metoden är att lugna ned inflammationerna och förhoppningsvis få dem att minska så stailiseringsträning kan ge resutlat på 3-4 veckor. Har man för ont när man tränar så ger inte träningen önskad effekt.

 

-Du ska inte dammsuga och totalt minimera alla hushållssysslor.

-Minska även bilkörning då kopplingen retar ledbanden inuti bäckenet. 

-Minska gång i trappor

-Inte göra någon fritidsaktivitet såsom att rida  

-Använd sacrobälte hela tiden (inte när du sitter)

-Gå sakta och medvetet med små steg

- Eventuellt använda kryckor i 2-3 veckor för bättre vila och avlasta bäckenet.

- Ät någon anti-inflammatorisk medicin, viktigt regelbundet flera ggr/dag i ca 14 dagar (Voltaren-T funkade bäst för mig eller Kortsion 40 mg i 2 veckor för att sedan trappas ned. Många läkare är dock mkt "rädda" att skriva ut kortsion så förbered på bra argument även där.)

 

Tänk dig även för så du inte sitter så du retar ledbanden extra såsom skräddare osv.

Om du får ned smärtorna besvären på detta sätt så är det nu en mycket bra tid att börja med de "livsviktiga" stabiliseringsövingarna.

 

Pressa ned svanken 10x10 sek
Spänn skinkorna 10x 10 sek
Spänn bäckenbotten 10x10 sek

Fortsätt följa schemat med minskad aktivitet och att bara göra dessa stabiliseringövningar i 3 veckor. Sedan kan du lägga på övningarn som är särskilt för kvinnor/män med bäckensmärtor.

 

Någon som ändå inte har någon hjälp och tänker prova "min" metod?

 

Kram kram

Pansen

Av Pansen - 21 oktober 2013 13:13

Egentligen är detta helt galet, men samtidigt belyser det så otroligt mycket det jag vill ha sagt: OKUNSKAP gör att vi lider i onödan! Flera läsare har mejlat mig om undrat över mitt träningsprogram. Detta är lite knepigt eftersom jag inte är någon sjukvårdsutbildad, ett träningsprogram är något som ska utformas individuellt med en sjukgymnast. Men samtidigt har jag ju en sjukgymnast som är en av de bästa i Sverige på detta med att träna upp bäckenet. Ni kan ju jämföra med de program ni fått av era sjukgymnaster. 

 

Detta program som följer är det program som äntligen fungerade för mig, det program som äntligen gjorde att jag kom framåt. Det är nog mycket grundläggande och har flera träningsprogram jag kan lägga ut om ni vill, jag har rehabtränat mitt bäcken i många år  Det beror ju på i vilket skick man är, hur aktiv i vardagen man är osv. När jag började rehabträna mitt bäcken var det helt andra övningar.

 

Allra viktigast är de tre stabiliseringsövningarna som beskrivs först och som jag vet att många sjukgymnaster inte tar med för de kan inte detta. Är ni mycket dåliga så försöka göra endast stabiliseringsövningarna, gör det ont eller är svårt, bryt ner övningen till att t.ex börja med att göra 5 st och håll i 5 sekunder. Det är stabiliseringsövningarna som gör hela skillnaden så småningom. De små musklerna som behövs för att de stora ska kunna fungera rätt  

 

Nu är det inte helt lätt att beskriva via text, så hör av er om ni behöver bättre förklaring eller om de måste filmas och läggas ut som klipp. Detta program är inte enbart för bäcken utan lite start för hela kroppen. Med inriktad "bäckenträning" är det fler övningar, kan lägga ut det programmet senare.

 

Del 1
Träning maj 2013 (gjorde hela sommaren och har fortfarande kvar flera av öningarna)

 

Varje dag dessa mkt viktiga stabiliseringsövningar (kan göras i mjuk säng)

A) Pressa ner svanken 10 x 10 sek (ska kännas mkt i magmusklerna)

B) Spänna skinkorna 10 x 10 sek (spänn jämnt -är den ena sidan svagare så spänn bägge svagare )

C) Knip bäckenbotten 10 x 10 sek (tänk er att ni drar upp en kula i en hiss flera våningar och håll  

 

 

Ena dagen:

Gångträning/prommis (tror jag började på 10 minuter och fick öka 5 min varannan vecka. Jag skulle tänka på att skrida fram som en lucia - en fot i taget)

 

10x4 Squats (har du knäsmärta eller problem med knän kan du göra den framåt istället, men alltid ska knäna ”åka” framför fötterna ) Ta det lugnt, gå inte djupt, bara några cm i början. Gör en markering med blyerts i t.ex garderobsdörr så du ser att du inte går för djupt. Denna övning tränar upp musklerna så att vi enklare kan sätta och resa oss från stolar m.m Jag tränade i 6 månader innan jag kom ned till 90 grader)

 

10x4 Övre diagonal (bålvridning- med hjälp av rygg och sneda bål- och magmusklerna vrida överkroppen åt sidan)


10x4 Långa diagonal (sträcka ut höger ben och vänster arm med musklerna och sedan växla sida. Detta tyckte jag tränade min hjärna att koppla samman rätt muskler)

 

Andra dagen:
Gångträning/prommis

 

10x4 Squats ända ner mot golvet ta hjälp av linor upp (fästes högre typ ribbstol)

 

Jag har en nacksakada med alldeles för svaga muskler i bröstryggen så denna övning fick min nacke att ”krascha”. Felet blev att jag drog mig upp med hjälp av fel muskler (nacken) istället för med bröstrygg/bål muskler eftersom mina hade ”slagit” av och var inte tränade för denna övning just då.

 

Jag gör nu 20 st Squats istället ända ner till golvet utan linor eftersom jag nu tränat Squats i ett halvår och sakta, sakta blivit starkare och kunnat gå djupare.

 

10x4 Ligga på rygg och med hjälp av magmusklerna dra upp knä mot mage

 

10x4 Ligga på mage med kudde under magen och spänna säte, lår samt motsatt ryggmuskel (är det svårt att hitta ryggmuskeln så tänk att du ska lyfta benet)



Jo, känner att jag vill lägga in mitt svar här som jag även skickade till läsaren Malin som fick detta program i helgen.
 
Squats typ knäböj eller benböj Googla på Squats så du inte gör fel. Börja mycket lågt, det kan annars lätt ge mer smärta. Tänk uthållighet istället.
 
Och kanon att du är laddad, men börja inte med vattengympa samtidigt. Vore bäst om du körde övningar först hemma så du hunnit bygga o stärka musklerna så du klarar vattengympa, det är såååå tråkigt m bakslag o jag är expert på det eftersom jag oxå vill så mycket. 

 

Kram kram

Lycka till!

Pansen

   

 

 

Av Pansen - 18 oktober 2013 07:00

I dag publicerar jag ännu en läsarberättelse som jag fått via mejlen i veckan pansen76@gmail.com Självklart har jag hennes tillstånd att lägga upp den här på bloggen. Hon får namnet K.H


Jag läste om dig på nätet (tidning och din blogg) och vill börja med att säga TACK för att du belyser det här problemet och att jag blev så "glad" för att se att man inte är ensam.

 

Jag har turen att bo nära S:t Görans där de är otroligt duktiga, men att få remiss dit var tufft. Har extrema smärtor och problem, och precis som för dig så blev det riktigt svårt efter förlossningen. Läkarna tog det inte alls på allvar utan sa att "det blir så lilla gumman, när man fått barn" (så fruktansvärt nedvärderande sagt!) , men det är inte normalt att man gråter av smärta...

 

Jag förstod att något var fel och försökte få en remiss till ortopeden, men av någon anledning så vägrade varenda läkare jag träffade att skicka en och gav mig, precis som för dig, en sjukgymnast i stället och allt blev bara värre.

 

Efter massor av besök på vårdcentralen sökte jag mig till en privatläkare som äntligen skickade remiss och gav mig smärtlindring. Jag fick en steloperation av ländryggen i maj (det visade sig vara två olika fel) och nu är jag uppsatt på kö för steloperation av bäckenet. Det ska tydligen vara en ny teknik de använder på mig, vilket kan vara intressant för fler att veta om (dessvärre var jag så trött i dag när jag pratade med kirurgen att jag glömde att fråga om detaljer)

 

Jag är lite nervös för ingreppet eftersom jag är ensamstående mamma till två söner och har ingen egen familj som kan hjälpa till i fall det går åt helsike, men på samma gång har jag inget val för det går inte att leva så här heller. Tack igen för att du var så driftig och modig, kram!


Nu är det ju så att det finns läsare här som redan genomgått just den steloperationsmetoden på St Görans, samt läsare som väntar på operation där! Jag har kontaktat en av de som genomgick steloperation av bäckenslederna där i våras och de har fått varandras mejladresser eftersom min metod kanske ger andra sorters "problem/smärtor" efter.

 

Tänk, vad häftigt, vi börjar få ett starkt nätverk!  Så fortsätt kommentera mina inlägg och ställ frågor, tyck till eller mejla mig. Jag är driven att lyckas föra upp vårt problem på agendan i Sverige! Trots att jag skriver så fort och slarvigt här på bloggen (ett val jag gjort att inte lägga tid att rätta upp för då orkar jag skriva mindre) så är jag inte så i min yrkesroll som bl.a PR-konsult, så de som nervärderar oss får nog se upp! Och som ni vet, desto fler som ger tillkänna desto starkare blir vi  Jag har inte skrivit något tidigare om att sprida denna blogg, men nu kanske vi ska hjälpas åt att göra det på sociala medier osv? 

 

Kram på er

Pansen

Av Pansen - 17 oktober 2013 07:00

Läsarberättelsen i dag är från M som hängt här på bloggen länge nu. Hennes berättelse är mkt lik min, med början i tonåren, knakningar och smärtbeskrivningarna osv.



Hej!

På mig började problem i tonåren skulle jag tro. När jag skulle springa så högg det till i vänster sida brevid svanskotan. Men gick över snabbt. Jag trodde att det var någon nerv som klämdes. Bäcken det hade jag ingen tanke på då, och visste inte vad det var heller.

I tjugoårs åldern började jag även få värk av att göra saker, men det gick över efter en natts vila. Tänkte inte så mkt på det heller. Jobbigt men det gick ju över. Huggandet kom fortfarande oxå. Träffade in kiropraktor i samma veva för en axel och denna sa att alla har ont någonstans... Ja det var väl bästa svaret från en som inte kunde något. 

Märkte sen i slutet av 20 årsåldern att det blev värre. Började stråla ner i benen, ryggfileerna ömmar men tänkte att jag var otränad. 

Sen blev jag gravid med första barnet och fick då både ont i bäcken bak och fram. Och har det fortfarande. Det kallades för foglossning och jag tänkte inte så mkt på det, men när man hört andra prata om foglossning så har jag förstått att jag nog hade väldigt ont fast jag var ju van vid det så jag var mer bara "aha, ja det gör lite ont". Men jag kan ju gå och vända mig i sängen, fast det gör väldigt ont. Så så ont kan jag ju inte ha för alla andra kan ju INTE det när de har ont... Sen tyckte jag att det blev något bättre, kunde dock inte krypa på golvet, böja mig ner när jag skulle byta blöja. Sova på mage var omöjligt. Men med bebis och allt så tänker man ju inte så mkt på sånt heller.

Provade akupunktur, sjukgymnastik, kiropraktor, TENS, smärtstillande. Inget hjälpte. 

Graviditet nr 2 blev värre. Med facit i hand inte så konstigt, men jag tyckte att jag mådde rätt bra i första graviditeten. Jaga äldsta sonen var en enorm pina. Eller ja jag kunde ju inte hinna ifatt honom som då var lite över 1 år och jag i de första månaderna av graviditen. Det högg och högg och jag kunde inte gå fort ens. Nu hade även bäckenfogen i fram börjat knaka. Räckte med att jag låg på rygg i sängen och rörde mig lite så knaka det till. Och efter denna graviditet har jag än 1,5 år senare inte blivit bra. Och var ju inte bra innan heller iofs.

Idag är fogarna ostabila och jag har enormt ont runt om och överallt typ känns det som. Jag lyckades tjata till mig en magnetröntgen och remiss till en ryggklinik som konstaterade att jag är överrörlig (har alltid varit det) och har förändringar i alla lederna. Min vårdcentral sa till mig att man kommer troligtvis inte se något och var väldigt tveksamma till att ryggkliniken skulle kunna hjälpa mig. Jag skulle leva med detta mer eller mindre...Och det är jag själv som fått leta reda på all info om vad som kan ha varit fel och vart jag ska vända mig. 

 

Tur har varit att det finns bloggar med hjälpsamma människor som tipsar och stöttar. Så min historia kom att bli rätt så kort ändå om man jämför med många. Nu ska jag få steloperera mig :) 

Styrkekramar till er alla!

Av Pansen - 14 oktober 2013 09:44

 

 

"Härligt, härligt, men farligt, farligt...ganska vanligt" men...sedan kan jag inget mer ifrån den låten som säkerligen var "poppis" när mina föräldrar var unga. Men härligt var det i all fall att få "leva" lite och göra normala saker i helgen. Det farliga i det var att jag hade kunnat gjort för mycket, för länge utan tillräcklig med avlastning/vila. Jag var förberedd på att denna morgon kunde kännas både stel och smärtsam även om jag hoppades att jag "doserat" rätt ändå trots ett aktivt schema.


Tjoho, jag har inte asont eller är stel som en pinne   Jag är verkligen inte ens i närheten av hur jag mådde eller smärtorna jag hade under hela smärtrehab-kursen, så skönt! Dessutom börjar jag lära mig allt mer av mitt nya sätt att förhålla mig till mig själv och dosera aktiviteter osv. 

 

Men allra bäst i går jag bäst på hela veckan var när jag skjutsade upp 8-åriga dottern till hennes innebandyträning. Vi kom en kvart innan träningen så jag lånade en av hennes klubbor och sedan körde vi passningar, jag visade henne några passövningar och skott på mål så jag t.o.m tog några mkt försiktigt och medvetna jogg-lunkande steg. Självklart kunde jag inte hålla mig utan jag var tvungen att dra i väg några skott på mål. Åh, vilken känsla, går inte att beskriva   Jo, för er som rider är det som att ta en tre kombination helt rätt, med perfekta vägar osv. För er som inte utövat något liknande kanske det kan liknas med när man hittar de perfekta kläderna, skorna och sminket för att känna sig både snygg och trygg när man ska gå på fest  

 

Självklart i min glädje kom den där melankoniska tanken och fladdrande förbi...Den viskade "du kommer aldrig kunna göra detta, du kommer aldrig bli en del av ett innebandylag, du kommer aldrig bli en bra center igen". Nä, jävla skittanke tänkte jag! Det må vara sant så just därför har jag rätt att njuta extra mycket nu!

 

I dag får jag fortfarnade ett sådant fånigt leende i mitt ansikte när jag tänker på mina skott i kryssen eller dotterns "idol"-blickar på mig. För en gång skull lyssnade hon verkligen när jag visade olika skotttekniker, för hon såg ju att gamla morsan ändå hade lite koll  Den negativa ledsna tanken finns såklart även med, men jag upplever att jag kan kontrollera den i dag. Jag kan också tänka realistiskt och tänka att jag faktiskt inte är 17 år längre och att det är många kvinnor och män som inte kan utöva sina fritidssporter på grund av diverse skador och problem. Att vara 37 år är inte detsamma som 17 år  Och jag kan verkligen skatta mig lycklig eftersom båda mina barn spelar innebandy så jag varje vecka kan följa deras utveckling och fyllas av lycka över deras prestationer, anfallsbrytningar och mål.

 

Alla ni som läser här och har bäckenssmärtor (rygg, ljumskar, höfter) använder ni sacrobälte?

 

Jag visste ju inte att jag i grunden hade bäckenproblem eftersom mina smärtor satt som molvärk och hugg i ländryggen, ljumsken och ena höften och jag hade under många år efter förlossningarna inte helt klassiska foglossningsmärtor. Alltså inte där känslan av att höfterna håller på sprängas utåt eller tyngdkänsla hugg i underlivet (men jag fick det åter när jag var som sämst). Sacrobältet jag fick låna under min första graviditet skulle lämnas igen så snart barnet var fött. Således hade jag inte sacrobälte och förstod heller inte att ett sådant kunde hjälpa mig. När jag så äntligen fick rätt diagnos av Thomas Torstensson sa han åt mig att använda min ryggkorsett så mcyket jag kände att jag behövde och rekommenderade mig att köpa ett sacrobälte. När jag väl började använda bältet blev det en sådan otrolig förbättring och känslan av stabilitet.


Kärlek och styrka

Pansen  

 

Av Pansen - 2 oktober 2013 07:00

Eftersom jag försöker ladda mina batterier och spara på den energi jag har så vilar jag min hjärna och publicerar fler äldre dagboksanteckningar.


10 feb torsdag 2011

Känns tomt, känner panikkänslor slå upp, oron gnager igen, kallsvettas på nätterna, kliver upp med lockigt tovigt hår, jag som har så spikrakt. Vad händer nu då? Det blir ingen steloperation vid Strängnäs Ryggkirurgiska, vad händer med läkare nu, Försäkringskassan.?

 

Tänker och säger högt i bilen från Strängnäs
- Jag kanske skulle söka den där 50% tjänsten i Härnösand? 
Jag liksom ljuger och låtsas för mig själv igen, jag fortsätter lura och förneka smärtdjävulen.
- NEJ, absolut inte! Du skulle ju vila sa läkaren!, säger min man bestämt.

 

Ja, såklart. Jag är så jävla dum, förstår inte själv hur jag kan säga så?! Kliver upp i dag, tvingar mig att röra på kroppen, går runt flyttar en blomkruka, men lider mest när jag ser allt jag vill göra, möblera om osv. Klockan blir 09.30 känner huvudvärken komma, det gör ont i käkarna, axlarna, bröstkorgen. Det är nog så här nästan varje dag, men det är så många smärtor jag orkar inte registerera. Ska jag till en läkare måste jag få veta vad de ska fråga annars blir bara mina svar förvirrade, jag förtränger så mycket. Det är min överlevnadsstrategi för att klara detta.

 

Jag har mejlat Thomas och en SSK som heter Britta Berglund som jag hittade i EDS-häftet från Thomas. Jag är redo för en diagnos nu, jag erkänner, jag mår inte bra, jag mår inte alls bra...Nu är texten suddig på grund av hjärndimma, jag kommer inte kunna se på TV, jag är så trött, men kommer inte kunna sova, jag kommer stirra som en zombi, fången i ett skal som ser friskt ut. Tur att radion och P3 finns:-)

 

Och, vilken tur att Thomas Torstensson finns, han ringde nyss och pratade 40 minuter med mig! Han förstår hur det känns nu efter ett nej till steloperation. Ibland förstår han mig bättre än vad jag förstår själv, haha. Han sa:

- Din diagnos kvarstår, inget är förändrat angående det bara för att en läkare inte tyckte du passade för just deras studie.


Precis som om han kunde läsat mina tankar.

Han tyckte inte jag skulle oroa mig för min sjukskrivning, min husläkare eller Försäkringskassan. Kanske är det så att Bo Nyström är för mekanisk i sin bedömning och att S-vall nu kommer bryta samarbetet med dem? Men hoppet tändes igen för jag ska få träffa en annan läkare som kanske kan ge mig kortsionbehandling direkt i bäckenet! Nu känner jag för att återuppta rehabträning och ridning igen, jag hade inte lagt ned det, men tappade lusten och tänkte skita i allt i går...Men då ringde Thomas och nu kan jag andas lite igen  


Puss och kram

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se