Inlägg publicerade under kategorin Diagnos

Av Pansen - 17 oktober 2013 07:00

Läsarberättelsen i dag är från M som hängt här på bloggen länge nu. Hennes berättelse är mkt lik min, med början i tonåren, knakningar och smärtbeskrivningarna osv.



Hej!

På mig började problem i tonåren skulle jag tro. När jag skulle springa så högg det till i vänster sida brevid svanskotan. Men gick över snabbt. Jag trodde att det var någon nerv som klämdes. Bäcken det hade jag ingen tanke på då, och visste inte vad det var heller.

I tjugoårs åldern började jag även få värk av att göra saker, men det gick över efter en natts vila. Tänkte inte så mkt på det heller. Jobbigt men det gick ju över. Huggandet kom fortfarande oxå. Träffade in kiropraktor i samma veva för en axel och denna sa att alla har ont någonstans... Ja det var väl bästa svaret från en som inte kunde något. 

Märkte sen i slutet av 20 årsåldern att det blev värre. Började stråla ner i benen, ryggfileerna ömmar men tänkte att jag var otränad. 

Sen blev jag gravid med första barnet och fick då både ont i bäcken bak och fram. Och har det fortfarande. Det kallades för foglossning och jag tänkte inte så mkt på det, men när man hört andra prata om foglossning så har jag förstått att jag nog hade väldigt ont fast jag var ju van vid det så jag var mer bara "aha, ja det gör lite ont". Men jag kan ju gå och vända mig i sängen, fast det gör väldigt ont. Så så ont kan jag ju inte ha för alla andra kan ju INTE det när de har ont... Sen tyckte jag att det blev något bättre, kunde dock inte krypa på golvet, böja mig ner när jag skulle byta blöja. Sova på mage var omöjligt. Men med bebis och allt så tänker man ju inte så mkt på sånt heller.

Provade akupunktur, sjukgymnastik, kiropraktor, TENS, smärtstillande. Inget hjälpte. 

Graviditet nr 2 blev värre. Med facit i hand inte så konstigt, men jag tyckte att jag mådde rätt bra i första graviditeten. Jaga äldsta sonen var en enorm pina. Eller ja jag kunde ju inte hinna ifatt honom som då var lite över 1 år och jag i de första månaderna av graviditen. Det högg och högg och jag kunde inte gå fort ens. Nu hade även bäckenfogen i fram börjat knaka. Räckte med att jag låg på rygg i sängen och rörde mig lite så knaka det till. Och efter denna graviditet har jag än 1,5 år senare inte blivit bra. Och var ju inte bra innan heller iofs.

Idag är fogarna ostabila och jag har enormt ont runt om och överallt typ känns det som. Jag lyckades tjata till mig en magnetröntgen och remiss till en ryggklinik som konstaterade att jag är överrörlig (har alltid varit det) och har förändringar i alla lederna. Min vårdcentral sa till mig att man kommer troligtvis inte se något och var väldigt tveksamma till att ryggkliniken skulle kunna hjälpa mig. Jag skulle leva med detta mer eller mindre...Och det är jag själv som fått leta reda på all info om vad som kan ha varit fel och vart jag ska vända mig. 

 

Tur har varit att det finns bloggar med hjälpsamma människor som tipsar och stöttar. Så min historia kom att bli rätt så kort ändå om man jämför med många. Nu ska jag få steloperera mig :) 

Styrkekramar till er alla!

Av Pansen - 2 oktober 2013 07:00

Eftersom jag försöker ladda mina batterier och spara på den energi jag har så vilar jag min hjärna och publicerar fler äldre dagboksanteckningar.


10 feb torsdag 2011

Känns tomt, känner panikkänslor slå upp, oron gnager igen, kallsvettas på nätterna, kliver upp med lockigt tovigt hår, jag som har så spikrakt. Vad händer nu då? Det blir ingen steloperation vid Strängnäs Ryggkirurgiska, vad händer med läkare nu, Försäkringskassan.?

 

Tänker och säger högt i bilen från Strängnäs
- Jag kanske skulle söka den där 50% tjänsten i Härnösand? 
Jag liksom ljuger och låtsas för mig själv igen, jag fortsätter lura och förneka smärtdjävulen.
- NEJ, absolut inte! Du skulle ju vila sa läkaren!, säger min man bestämt.

 

Ja, såklart. Jag är så jävla dum, förstår inte själv hur jag kan säga så?! Kliver upp i dag, tvingar mig att röra på kroppen, går runt flyttar en blomkruka, men lider mest när jag ser allt jag vill göra, möblera om osv. Klockan blir 09.30 känner huvudvärken komma, det gör ont i käkarna, axlarna, bröstkorgen. Det är nog så här nästan varje dag, men det är så många smärtor jag orkar inte registerera. Ska jag till en läkare måste jag få veta vad de ska fråga annars blir bara mina svar förvirrade, jag förtränger så mycket. Det är min överlevnadsstrategi för att klara detta.

 

Jag har mejlat Thomas och en SSK som heter Britta Berglund som jag hittade i EDS-häftet från Thomas. Jag är redo för en diagnos nu, jag erkänner, jag mår inte bra, jag mår inte alls bra...Nu är texten suddig på grund av hjärndimma, jag kommer inte kunna se på TV, jag är så trött, men kommer inte kunna sova, jag kommer stirra som en zombi, fången i ett skal som ser friskt ut. Tur att radion och P3 finns:-)

 

Och, vilken tur att Thomas Torstensson finns, han ringde nyss och pratade 40 minuter med mig! Han förstår hur det känns nu efter ett nej till steloperation. Ibland förstår han mig bättre än vad jag förstår själv, haha. Han sa:

- Din diagnos kvarstår, inget är förändrat angående det bara för att en läkare inte tyckte du passade för just deras studie.


Precis som om han kunde läsat mina tankar.

Han tyckte inte jag skulle oroa mig för min sjukskrivning, min husläkare eller Försäkringskassan. Kanske är det så att Bo Nyström är för mekanisk i sin bedömning och att S-vall nu kommer bryta samarbetet med dem? Men hoppet tändes igen för jag ska få träffa en annan läkare som kanske kan ge mig kortsionbehandling direkt i bäckenet! Nu känner jag för att återuppta rehabträning och ridning igen, jag hade inte lagt ned det, men tappade lusten och tänkte skita i allt i går...Men då ringde Thomas och nu kan jag andas lite igen  


Puss och kram

Av Pansen - 24 september 2013 18:07

I går var jag i Ängelholm för återbesök och kontrollröntgen och började då plötsligt få en massa meddelanden och fantastisk kommentarer via min mejl och på Facebook. Artikeln var nu publicerad i tidningen.

 

Jag hade ju stigit upp 05.00 för att flyga genom halva Sverige så jag hade inte läst någon tidning. Jag har fått fler gensvar än vad jag trodde och som ni vet är det mitt syfte att stötta andra. Att jag är anonym på bloggen och att jag inte satte ut bloggadressen i tidningen beror på att jag inte vill att mina föräldrar ska kunna läsa bloggen eller framtida arbetsgivare. Men följer ni länken får ni se mig  http://st.nu/medelpad/alno/1.6300151-opererad-av-gud-

 

Jag är helt slut, möte med kuratorn i morse, vilorummet, möte med smärtläkare och sedan åkte jag hem tidigare från smärtrehab. Kom hem alldeles feberrusig 38 trots att jag tagit totalt 4 Alvedon. Maken bortrest men barnen blir ju hugriga ändå. Själv kan jag lätt trycka undan de känslorna när jag mår så pass dåligt. Jag trodde inte jag skulle ta mig upp ur sängen något mer i dag. Men sonen kunde fixa hem pizza så nu är vi alla mätta och barnen har åkt till sina kompisar. Skönt, ska lägga mig igen och "snabbläka".

 

Jag ska skriva mer om vad Dr Sturesson sa en annan dag men jag kan berätta om årets häftigaste möte iaf, jag fick träffa och kramar om en av mina älskade trognaste bloggläsare Maria  


Kram och kärlek

Pansen

Av Pansen - 15 november 2012 11:31

Önskar jag hittat det här klippet för typ 15 år sedan. Beskriver tydligt och bra hur bäcken är uppbyggt hur vanligt det är med fel diagnos samt vilka olika behandlingar det finns  


Jag har genomgått flera behandlingar med flera olika anti-inflammatorisk preparat, akupunktur, djup massage, yoga, sjukgymnastik, kortisoninjektioner och kortisontabletter. Steloperation är sista utvägen och många av de andra behandlingarna kan hjälpa och återställa andra drabbade. Men det är viktigt att få rätt hjälp av läkare och sjukgymnast som förstår vad som är fel och problematiken.


http://www.youtube.com/watch?v=1iwmcCw4bAw&feature=related 

Av Pansen - 9 november 2012 23:29

Söker läkare på vårdcentralen i december 2009 som inte kan riktigt kan förstå vad felet är. Jag har mest och konstant smärta i höger höft och ljumske sedan 1,5 år tillbaka. Gör slätröntgen som inte påvisar något. Jag blir så förvånad, hur kan jag ha sådan smärta och inget syns?! Jag som trodde att nu skulle läkarna se att jag behövde en ny höftled och sedan skulle allt bli bra. Jag känner mig ledsen och misstrodd. Min läkare säger att han inte vet vad han ska göra då inget syntes på röntgen. Hur ska jag få kunna få hjälp när inget syns?

Jag får börja hos vårdcentralens sjukgymnast. Hon sätter mig på träningsprogram 2 ggr/vecka i deras "gym". Jag gör som jag blir tillsagd, smärtan ökar markant, jag kan knappt sova nattetid. Hon förstår inte vad det är som gjort mig så dålig, men hon blir olycklig när hon ser min smärta och går för att ringa min läkare, jag måste bli smärtlindrad på något sätt. Men att sitta i benpress med vikter osv. vet jag nu är helt fel! Jag blir så dålig att jag måste krypa hemma i villans trappa för att kunna nå vår övervåning. Jag måste börja använda kryckor och det känns fel att sjukgymnastiken gjort mig så mycket sämre. Jag känner mig olycklig, vad är det som är fel, hur ska jag kunna bli bra när sjukvården gjort mig sämre?! Jag slutar hos vårdcentralens sjukgymnast.

Remiss skickas till min tidigare sjukgymnast Thomas Torstensson på Sundsvalls sjukhus som hjälpte mig rehablitera knäet 2007. Jag tycker det känns pinsamt att jag nu kommer "dragandes" med något annat trasigt och ont. Jag hade delat upp mina skador/problem så att olika sjukgymnaster tog hand om olika skador, en för nacken, en för bäcken, en för knäna. Jag tyckte det var pinsamt med så många problem. Men nu berättade jag allt för denna sjukgymnast Thomas Torstensson om min vandrande led- och muskelvärk, om alla inflammationer i leder och luxationer. Jag berättade även om min rädsla att bli klassad som inbillningssjuk och att inte få hjälp. Det kändes så otroligt skönt, så befriande. Han förstod direkt min personlighet, han vet att jag biter ihop och han förstår att jag är osäker inför läkare. Han försöker få mig att lita på sjukvården igen och säger att jag måste hitta en läkare som jag vågar berätta för. Thomas Torstensson är dessutom mycket kompetent på just bäckenbesvär och har följt och genomfört studier på många främst kvinnor med bäckenproblematik. 

Första gången han ska undersöka mitt bäcken/rygg/höft säger jag uppgivet med en suck.

- Du kommer inte hitta något, det är svårt att framkalla smärta vid undersökning, men jag kommer få jätteont och inte kunna gå i kväll.

Det han säger sedan är bland det bästa jag hört, en bekräftelse, en förklaring....

-Åh, då tror jag precis jag vet vad det är för fel! Om du vill och orkar ska du få träfffa min kvinnliga kollega. Hon kan undersöka dig och trycka på de inre ledbanden innifrån slidan, men bara om du orkar med en sådan undersökning?

Självklart, ville jag det. För första gången innan undersökning börjar frågar jag:

- Ska jag säga till även om det bara är ömt eller när det gör väldigt ont?

- Du ska säga till på en gång, har man inga problem med bäcken brukar det inte ömma alls på dessa ledband, säger hon mjukt.

Jag hade ont på de flesta punkterna och även hon bekräftade mig, mina symtombeskrivningar, hela mig bekräftade hon! Jag var så lättad när jag åkte från sjukhuset att jag var tvungen att svänga av vägen och sätta mig på en bänk. Där grät jag av lättnad, av lycka och av förståelse. Alla felbehandlingar och "dumma" kommentarer genom åren dök upp och jag grät och grät. På kvällen var jag så lycklig. Att bli trodd eller misstrodd, det är en ENORM skillnad. 

Sjukgymnasten och jag går igenom min träning. Jag har alltid tränat och känt att det är av yttersta vikt för min kropp och bäcken. Förutom min pilatesträning och ridning så får jag fler övningar för att stärka upp bäckenet och bäckenbotten.

Det blir ett pussel att hitta vilka övningar som funkar och inte. Vissa av mina egna övningar gör mig sämre. Denna sjukgymnast säger att jag aldrig mer ska strecha eftrsom jag är överrörlig. En övnining kan jag behålla om jag tycker om den, det är övningen min RIDLÄRARE visat mig, inte  de övningar som naprapater och andra sjukgymnaster och läkare visat mig, de övningarna kan rent av vara skadliga säger han.

 

Flera sjukgymnaster har nämnt att jag är överrörlig så jag frågar Thomas om han göra ett sådant test på mig. Testet visar att jag är mycket överrörlig/hypermobilitet och det förklarar alla mina problem med fotleder, käkar, knän, nacke och bäcken! Jag får även diagnosen Ehlers-Danlos typ 3 (EDS), det är en bindvävssjukdom som bland annat ger kronisk led- och muskelvärk. Diagnosen EDS fastställs av en annan läkare sedan. Jag upplever nu även att min läkare på vårdcentralen börjar lyssna så jag vågar berätta om flera av mina problem. Så skönt, det finns ett svar som förklarar allt som började redan när jag var mycket liten! Många med överrörlighet eller EDS får dessutom ofta bäckensmärta. (Sambandet hypermobilitet och bäckensmärta berättade även Bengt Sturesson om han som opererade mig i Ängelholm). 


Av Pansen - 6 november 2012 12:01

 
Jag var 22 år och höger höft värkte oavbrutet och hade jag promenerat så kändes det som mina höfter bokstavligen skulle sprängas utåt sidorna! Men jag var lycklig, älskade livet med vår söta goa son, vår lägenhet, stora familjer och många vänner.  


Jag var ju inte direkt personen som sökte vård och min barnmorska hade sagt att vissa har otur och får ha kvar foglossningen i flera år. Jaha, då hade jag väl drabbats av den där lååååånga foglossningen då. Jag älskade fortfarande att ta långa promenader och gjorde så trots smärtan, jag hade verkligen lärt mig att bita ihop bra och sedan hade jag en ganska stor sten i min jackficka som jag brukade ta upp gå och slå på höftkulan med.   På något sätt så kändes inte den vanliga smärtan lika mycket då. Haha, egentligen som en slags TENS-apparat (elektroder som fästs på kroppen och avger en strömstyrka i olika impulser och stryka).


Jag började plugga på universitetet och trivdes fantastiskt bra, spännande med nya kompisar, studentliv och ämnen som kändes som fritidsintressen. Jag läste Medie- och kommunikationsvetenskap, men det var ju lite svårt att sitta på föreläsningarna för smärtan i höger höft trängde igenom trots allt roligt och intressant...



Sonens fantastiska dagbarnvårdare bodde på tredje våningen och jag hade mycket svårt att bära honom så han lärde sig tidigt att gå själv i dessa trappor medan jag ibland hängde och hasade mig upp. Då lade han huvudet på sne så sött och sa:

- Mamma ont i höpten (höften)


Jag får tips om en sjukgymnast som även kan manipulera (kotknäckare). Jag berättar om bäckenrotation eller ryggskott tidigare och nu denna foglossning. "Oj, oj, har du inte sett dig själv i spegeln, du är alldeles sned. Ditt bäcken har låst sig, jag kan inte förstå hur du kunnat haft det så här i 2 år!! Det kommer ordna sig men det kommer nog ta flera behandlingar för musklerna har också hamnat fel". Jag ligger på sidan på britsen och han trycker till över ena höften och det smäller. Det gör inte ont, det känns rätt precis som när kiropraktorn gjorde likadant. Jag är helt överlycklig och det känns som massor av energi frigörs i min kropp. Jag får rådet att äta en kur Ipren för han upplever området som inflammerat. Jag kan röra mig utan låsningar och stelhet och vår lilla familj åker till Mallorca för sol och bad. Jag hinner njuta maxiamalt av Mallis i 3 dagar, vänder mig om på trottaren och PANG högersida är låst och smärtar igen! Jag blir så nedslagen, så många svordomar som rabblas i mitt huvud   , men jag sansar mig och vet ju att sjukgymnasten finns där när jag kommer hem. Ändå väntar jag två månader innan jag besöker honom, jag vill alltid vänta och se om det kan lösa sig a sig själv Denna gång gör sjukgymnasten en mycket undersökning för att se om jag har foglossning. Han trycker på många olika punkter bland annat blygdbenet, inget gör ont och han konstaterar att foglossning har jag inte!


Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards