Senaste inläggen

Av Pansen - 28 juni 2013 11:47

Hej kära vänner. Jag är så frustrerad o ledsen att inte kunna blogga när jag är i stugan. Att använda telefonen är inte smidigt o uppkopplingen är så seg och för tankarna tillbaka till tiden med modem o ADSL. Maken har nu semester i sju veckor så vi kommer vara mycket här i stugan. Försäkringskassan avslog min överklagan o läkarintyget för fler sjukdagar. Men det har löst sig jättebra så jag mår mycket bättre😄Jag hade ett möte med mina handläggare på F-kassan och Arbetsförmedlingen och ingår nu i ngt som heter Arbetslivsintroduktion. Jag var rädd att de skulle tvinga ut mig i jobb men dessa handläggare har bra koll på min situation o hur jag är som människa. Jag kommer ha några samtal med handläggaren på AF, det är allt. Den 26 augusti återgår jag i sjukskrivning för att delta i den efterlängtade smärtkursen. Min sjukgymnast Thomas ringde i förrgår och jag ska fortsätta enligt min senaste träning inte öka fort utan ta det försiktigt. Jag har fått lårmuskler igen, haha inte visste jag att det behövdes så mycket lårmuskler för att kunna gå riktigt. Jag gör 40 knäböj varje dag o har konstant träningsvärk i dem, känns toppen. Nacken är bättre, peppar peppar😉 det är så mycket som har hänt och nu kommer det upp mycket tankar. I natt somnade jag 04.30 Men nu har jag tid att fundera. Häromdagen fick en granne nån slags kramp och föll ihop, hans fru blev hysterisk o vi guidade fram ambulansen o maken skjutsade in frun till sjukhuset. Att se ambulansen och känna traumakänslan var obehagligt och så snart grannen mådde bättre startade min tankar om de två ggr jag vårdats på s-hus med fruktansvärda huvudsmärtor. Jag reagerar likadant varje gång jag ser en ambulans eftersom jag inte blev omhändertagen på bästa sätt, de trodde att det bara var migrän vilket det inte var (bloodpatch). Nu hoppas jag att jag slipper s-hus o misstroddhet framöver😄jag reagerade ialla fall bra med grannarna och var så lugn och metodisk😄Flera av er läsare har mejlat mig för att berätta och ställa frågor, det är så roligt och stärkande. Jag har lättare att läsa mejl än att logga in här men jag funderar att prata med våra grannar här som har ett bra internetnät och fråga om jag får låna så jag kan fortsätta blogga oftare. Jag känner att mitt bäcken är stabilare men ofta hugger det ändå i ländryggen men jag gissar att det är mina ryggmuskler som är helt slut efter alla år med 'trasigt bäcken'. Så för att jag ska klara mig bäst så ska jag hålla mig till träningen och tyvärr inte göra ngt annat för det klarar inte kroppen av. Men det har varit många år av smärta och det är länge sedan egentligen jag var normal så det kommer ta år innan jag är stabilare i kroppen 2-5 år skulle jag räkna med sa sjukgymnasten. Kram kramPansenMejl: pansen76@gmail.com

Av Pansen - 17 juni 2013 16:03

Hej hej därute. I dag har jag åter drabbats av nackspärr så att jag ens kan sitta här en kort, kort stund har jag morfinet att tacka för. Men tråkigt att jag måste ta extra morfin för jag tog ju inget på hela förra veckan. Eftersom ni är så många som peppat och tröstat mig gällande Försäkringskassan och min utförsäkring vill jag ju berätta hur det gått trots att min nacksmärta är gräslig. Kan knappt röra huvudet, men jag har bokat naprapattid i morgon och det brukar hjälpa  Så jag klistar in mitt mejl som jag skickade till min sjukgymnast i fredags för jag kan inte skriva mer just nu.


Nu har min handläggare på F-kassan ringt, de kommer besluta att inte förlänga min sjukpenning. Men det känns inte så jobbigt just nu för hon förklarade hur det kommer att bli. Nu har jag iaf någonting att förhålla mig till. Att andra ska besluta och jag inte kan påverka det klarar jag nästan inte av. Jag är van och vill själv driva och ta beslut  

 

Båda min handläggare på F-kassan och AF tycks vara vettiga människor som säger att jag är en kämpe av rang, att de förstår hur jag har haft det osv.

 

Nu skulle vi träffas på ett möte och sedan ska jag till arbetslivsintroduktion under 3 månader. Jag sa att om jag ska arbetsträna kommer jag inte klara av min rehabträning och psykolog-Livanda. Då sa handläggaren att det bara kommer handla om några möten för min del och jag ska INTE arbetsträna eftersom mediciniska insatser väntar (smärtkursen). Puh, jag sa att jag är anmäld till smärtkursen 26 augusti och det var super sa hon för då har jag åter rätt till sjukpenning och får gå över till F-kassan och rehabersättning igen.

 

Så nu hoppas jag att min kropp slappnar av igen annars finns risk för både ryggskott och nackspärr. Åter igen är jag förvånad hur hårt min kropp reagerat på denna ovisshet med konstiga symtom som muskelkramper, oro, hjärtklappningar, aptitförlust för att inte tala om ett obefintligt tålamod…

 

Men summa: Det ordnar sig. F-kassan tog inget beslut som kommer försämra mig i min återhämtning.

 

Kram Pansen

Av Pansen - 14 juni 2013 10:08

I går var det skolavslutning för 8-åringen och såklart vaknade jag med sämre bäcken är på några dagar. Det högg och högg på ömsom höger ömsom vänter sida av ländryggen/bäckenkanten. Jag panik-stretchade så mycket jag hann på morgonen. Jag har inte tagit något extra vid behovs morfin på hela veckan och hade dessutom slut.


Skolavslutningen var som vanligt så vackert att det gjorde lite ont i själen och kroppen genomsköljdes av alla möjliga känslor och minnen. Jag stod i 45 minuter och såg nog väldigt rastlös ut för det gällde att hela tiden byta ställning så inte den totala krampen skulle komma  Gissar att ni är många som känner igen er med det. Likaså om man sitter på en stol att skruva sig och åka runt på den lilla ytan så man nästan trillar av stolen. Sedan var det lite fika hemma hos oss med mor- och farföräldrar och när de gick var jag helt slut trots att klockan bara vara 11.00 Jag gissar att smärtan tar så mycket kraft särskilt när man dessutom ska le och vara som om inget är fel...

 

Hur som helst blev det en pissdag eftersom bäckensmärta och nacksmärta helt tog mina krafter och på eftermiddagen jag låg och grinade i sängen under kuddar och täcken och tyckte nog synd om mig själv. Så jag kom fram till att jag ändå måste ha "vid-behov-morfin" hemma som jag kan ta om det kommer sådana där särskilda dagar. Min analys till den ökade smärtan tillskriver jag dammsugningen av två rum dagen innan samt att gick min promenad på asfalt istället för spån/träflis. Sedan såklart tär oron om F-kassan på mig och ligger som ett ständigt sordi. Hade hjärtklappning igen i går samt att jag åter tappat aptiten. Dock är väl inte det någon större fara för jag brukar kunna äta typ fil och flingor och skorpa på kvällen. Men det blir ett konstant inte-må-bra-känsla för när jag vaknar mår jag illa och det fortsätter hela dagen. Jag tänker och tänker på vad som jag skulle tänka mig att äta, men jag vill inget ha för jag mår bara dåligt...Svårt faktiskt att känna skillnad på oro/ångest och typ hungerkänslor...Nån som vet vad jag menar? Gårdagen avslutades i alla fall bra då dottern följde mig till eljusspåret och gick med mig i regnet i 20 minuter  

 

Jaja, idag är det en ny dag så det är bara att kämpa vidare  Ska åka på min ganska vanliga shoppingtur och det handlar om att besöka sjukhusets Apotek och hämta medicin, haha. Men snart kan jag banne mig åka till stan och gå i affärer! Nästa vecka ökar jag mina prommisar till 25 minuter så någon affär borde jag hinna på det om jag får en parkering nära.  

 

Kram kram

Pansen

Av Pansen - 12 juni 2013 12:36

Ja, det låter konstigt, men jag har den ständiga oron som gnager, i bland hoppar jag liksom till av nervösa skutt i kroppen...Har inte hört något från F-kassan ännu och vet alltså inte varifrån jag ska få pengar i slutet på månaden.

 

Känns som jag har halsbränna jag har en ständg klump i halsen och har flera gånger drabats av mycket obehagliga och kraftiga hjärtklappningar. Först trodde jag att jag hade fått magkatarr och hjärtklappningarna gjorde mig första gångerna oroliga, hade jag nu fått hjärtproblem? Nä, såklart inte! Jag är konstant spänd och orolig så de fysiska symptomen är nog helt ofarliga och orakas av denna ovissa situationen med F-kassan. Usch, vad det förstör för mig, blä. Men jag förstår verkligen folk som ringer ambulansen och tror de fått en hjärtinfarkt eller nåt när de får hjärtrusningar "panikångestsymtom"?...


Men den nya rehabträningen går iaf mycket bättre än den tidigare   Dessa nya övningar är mer "lighta". Jag går mina "lucia-promenader" varje dag och är nu uppe i 20 minuter och jag anstränger mig för att gå riktigt och sakta. Jag tror jag då har en gångstil lite som en knarkare, armarna far lite ut i sidorna när jag har taskig balans, haha. I dag för första gången på flera år kunde jag gå upp till kiosken som ligger ca 500 m härifrån och sedan lite runt kvarteret, det var underbart  Ser på Facebook hur vänner uppdaterar sin Run-keeper hm, jag säger bara Run-keeper i alla ära här är jag superglad för ett vingligt varv runt kvarteret  Men då är det ju så synd med denna ständiga oro som gnager, tänk om jag kunde få njuta av mina framgångar och träna på...nä, det går inte för den där ångesten sitter där så hårt att jag undrar om den verkligen kommer försvinna sedan  Jag har även börjat med KBT-tarpi över nätet för det ingår i smärtkursen jag ska gå sedan. Så bara mina träning och KBT-datorprogrammet tar ju tid eftersom jag inte kan stiga upp och riva allt samtidigt, det orkar inte min kropp. Men jag har varit mycket, förvånsvärt duktig att inte "hålla på med annat" jag har knappt dammsugit och 15-åringens rum har jag inte rört, jag bara öpnnar hans dörr och sparkar in hans kläder, haha. Dotterns rum däremot börjar se riktigt jobbigt ut med drivor och högar av saker...hennes rum har jag alltid städat och sorterat i, jisses vad den tjejen har saker! Så som ni ser är det inte bara tråkigt som händer runt mig  


Är så tacksam för era kommentarer! Som när jag loggade in i dag och hade 5 nya, tjoho, tack snälla ni 

Nä, nu ska lägga mig i solsängen och göra resten av mina rehabövningar för dagen, spänna höger sida sätet, lår och motsatt ryggmuskel, samt med hjälp av magmusklerna dra upp knäna mot magen och slutligen mina stabiliseringsövningar spänna bäckenbotten och sätet med mera.


Kärlek och styrka

Pansen  

Av Pansen - 5 juni 2013 16:18

Så ledsen o frustrerad att jag inte kunnat skriva, men jag har haft en hemsk nack- och h-värk som slagit ut mig. Har fått fokusera helt på att bara klara av rehabövningarna. Det känns äntligen bra med mitt bäcken som om det börjar läka o musklerna vakna sakta med mer kraft så härligt.


Därför så typiskt att nacken o huvudet skulle 'krascha'. Jag har inte hört ngt från min handläggare på fkassan ännu. Så just nu antar jag att jag räknas som utförsäkrad så varfrån kag ska få pengar vet jag inte. Min sjukgymnast trodde att nackens 'krasch' berodde på att jag varit så spänd o stressad sedan denna cirkus m f-kassan började i mars. Ja, så är det nog för det stämmer verkligen. Jag får inte tänka så, men känner ett stygn av sorg, tänk om jag istället fått vara ifred o läka och kunnat följa läkarna o min sjukgymnast. Det är ändå en lång rehabilitering som är tuff för psyket när man gjort dessa steloperationer av bäckenlederna. Men jag är så tacksam för ert stöd det finns i alla fall många därute som bryr sig och förstår mig. Nu ska vi åka till stugan igen flera dgr, blir skönt med skogspromenader. Kram Pansen

Av Pansen - 31 maj 2013 12:06

Håller på samla ihop den energi igen den som F-kassan fullständigt tog förra veckan av mig...Men nu har jag iaf gjort vad jag kan. Jag skrev ett brev och lämnade på vårdcentralen till min läkare.

 

Dagen efter ringde en sköterska och sade att läkaren hade skickat in ett nytt läkarintyg till F-kassan. Sedan har jag funderat och ord och fraser har snurrat i min hjärna vad jag vill säga till den grupp som beslutar om mig hos F-kassan. I bland har jag skrivt av mig på flera A4 och det har känts bra en stund...Precis när jag ska somna dyker mina försvarstal upp och jag har blivit vaken i timmar för jag så frusterad. Men så igår kunde jag äntligen skriva ned vad jag helst ville ha sagt och jag mejlade min handläggare. Så nu har jag gjort vad jag kan i alla fall. Så här skrev jag till handläggaren på Försäkringskassan:


Jag hoppas du kan vidarebefordra detta brev till ”övriga” som beslutar om mitt liv!

 

Mitt personnummer tycker det känns som en domstol, ni ska döma om mitt liv, hur min läkning är efter operationen trots att kontrollröntgen inte är gjord trots att det sker först efter att 6 månader har gått sedan senaste steloperationen. Hur det ser ut nu med de 6 titanstagen just nu vet vi inte och inte ni heller! I en domstol får man kalla vittnen och försvarare fast jag får inte ta med mig försvarare (sjukgymnast) utan riskerar att bli oskyldigt dömd. Min röst är inget värd, tydligen inte min sjukgymnast heller trots att det är han som fått direktiv från opererande läkare att sköta min rehabilitering (eftersom det är 93 mil enkel resa till kirurgen).

 

Jag vill bara följa specialisternas ordination och följa rehabiliteringsplanen och läkningstiden som är 6 månader. Vilket innebär en förlängning med tre månader av sjukdagar!! Ska ni äventyra om operationerna kommer anses läkta och lyckade eller inte?

 

Mitt personnummer är faktiskt en människa, en kvinna som bara är 36 år och som kämpat och kämpar varje dag för att komma tillbaka till livet, både arbetslivet men även livet som mamma och fru!! Jag kunde inte påverka att mina sjukdagar minskade drastiskt medan jag stod i vårdköer inför operationerna under 1 år! Det är inga rutinoperationer jag genomgått såsom nya höftleder. För att få träffa en specialist fick jag resa  93 mil och blev sedan opererad av en av världens främsta kirurger på bäckenområdet, ska ni gå emot även honom?

 

Jag har äntligen fått behandling och kan bli återställd, men då behöver jag fler sjukdagar så jag hinner läka de 6 månader som det tar. Dessa operationer har kostat mer än vad hela min sjukperiod gjort, vi ska väl inte riskera att förstöra det långsiktiga resultatet?

 

Nytt läkaintyg skickat
Jag sade till min husläkare att han råkat kryssat fel i en ruta och enligt en SSK har han skickat er ett nytt läkarintyg. Jag bifogade även min rehabiliteringsträning, men JAG som patient får inte skriva läkarintyg så jag vet inte hur han formulerade sig.

 

Undersökningar av mig
När det gäller min rehabilitering och eventuella undersökningar eller hur det går med min rehabilitering ber jag er snälla, ta kontakt med min sjukgymnast och ledare av smärtteamet på Sundsvalls sjukhus för jag kan inte förklara och försvara hans arbete, jag är ju patienten och har inte heller den speciella komptensen! 


Rehabiliteringsträning
Men för att ni kanske ska förstå vad för storts rehabiliteringsträning jag gör kan jag beskriva några övningar: spänna sätesmusklerna 10x10 sek, spänna bäckenbotten 10x10 sek, spänna lårmuskel och säte på höger sida och sedan samtidigt spänna vänster ländryggsmusklen (detta är en mycket svår övning då musklerna och hjärnans signaler ännu inte hittat varandra) Jag gångtränar 15 minuter varje dag och det är jättesvårt att göra på det rätta normala sättet som ni gör hela dagarna! För mig är det på vingliga fötter som jag måste tejpa till dess jag tränat upp musklerna för jag har gått fel i flera år när bäckenet varit trasigt. Det är alltså mest stabilisering och funktionsträning jag försöker få till, ingen tung styrketräning eller konditionspass.

 

26 aug kommer jag börja smärtkursen på Sundsvalls sjukhus innan dess är jag inte läkt. Jag skulle gärna vilja vara läkt, frisk och kunna återgå till livet, jag har verkligen försökt förneka min invalidiserande smärta många gånger men det har inte gått utan istället lett till depressioner och ökade morfindoser. NU om bara några månader finns möjligheten för mig att slippa morfin, depressioner, smärta och allt annat som varit ett helvete senaste åren och jag kan bli fullt återställd om läkningen lyckas!! Det är en helt fantastiskt prognos så snälla ta inte detta ifrån mig.

Hälsningar

 

Så nu känns det mycket lättare att andas och jag ska försöka släppa ned mina axlar och bara andas så min nackspärr och huvudvärk också försvinner. Här i Norrland har vi sol och värme så nu ska jag ut och göra mina övningar på en solstol och med fågelkvitter. Snälla, jag hoppas ni håller tummanra för rättvisan så jag inte blir utförsäkrad utan får estra sjukdagar.



Kramar, kärlek och styrka

Pansen

Av Pansen - 24 maj 2013 05:52

Vet inte vem jag ska tacka att jag sovit endast två oroliga timmar inatt, min husläkare som kryssat fel eller Försäkringskassan som inte själv löser det som problemet eller kan vara lite mänskliga och inse att han kryssat fel...

 

Sjukgymnasten ringde i går och beklagade och förstod att jag var ledsen över det som hänt med felikryssat läkrintyg från min husläkare. Han sade att smärtteamet nu tagit beslutet att någon smärtrehab inte är aktuellt först jag läkt i 6 månader, så kursen blir inte först i slutet på augusti. Han tyckte att skulle mejla min handlägggare på F-kassan och skriva att har de problem med intyget får de väl kontakta läkaren och fråga eller ansvarig för min rehab vilket är sjukgymnasten och hälsa att någon smärtrehab blir det inte nu, jag klarar helt enkelt inte att träna 2 ggr/dag. Suck, men F-kassan var ju bara intresserad av "läkares ord", trots att min husläkare inte har kunskapen, det är så sjukt att jag ska söka läkaren och sedan säga vad han ska skriva. Är så j-kla less att F-kassan inte bryr sig att göra efterforskningar i 10 minuter så de inser att den operation jag genomgått inte är något rutiningrepp. De är inte elaka eller ona men kan väl i alla fall erkänna att de har okunskap på området. Dr Sturesson är en av de få specialister som finns i Sverige, men de vet nog inte det.

 


I min yrkesroll måste jag göra mycket efterforskningar och ringa och "jaga" och intervjua innan jag kan sätta samman ett underlag för beslut, eller göra en broschyr eller t.o.m en kort artikel. Om någon medborgare ringer mig i min yreksroll och letar efter något gör jag allt för att hjälpa dem! Jag säger inte "Vill du VERKLIGEN veta det så får du ta reda på det själv", i bland får jag be om deras telefonnummer så jag kan återkomma när jag hittat de som de söker...JAg tycker min handläggare hade kunnat söka min husläkare och de hade kunnat prata i 3 minuter så var det löst och jag slapp bli så illa berörd och må dåligt. 

 

Ja, det är allt sånt här som snurrar i huvudet och jag ligger och formulerar meningar och ord. Jag vill förklara och försvara mig, jag klarar inte sådan här orättvisa som jag är utsatt för. Ni som följt mig vet att jag haft mina problem i 15 års tid, men kämpat och bitit ihop och arbetat och studerat ändå. Visst, jag har gått hos en annan sjukgymnast för manipulationer och två gångr sök läkare på vårdcentralen men de har helt avfärdat mig och inte skickat mig vidare utan "tagit sina händer ifrån mig". Då har jag tänkt att jag kanske överreagerar att jag kanske inbillar mig men smärtan var kvar i olika intentensitet under åren. Min strategi fungerade fram till 2010 då mitt bäcken totalt kraschade och jag blev invalidiserad med kryckor och till stor del sängliggande. Sedan har jag kämpat och "slagits för min rätt till ett bra liv igen" och för att få steloperation av mina bäckenleder. Först avslag till operation ifrån Dr Nyström i Strängnäs och sedan med i studie för kortisoninjektion som inte hjälpte utan jag blev deprimerad och kände mig så ensam och rädd inget hjälpte ju! Sedan åt jag kortisontabletter under 1 år, men det lindrade bara ytterst lite. Efter 1 år fick jag kontakt med Dr Sturesson i Ängelholm och sedan blev väntetiden nästan 1 år innan mina operationer påbörjades, det var då mina sjukdagar gick åt. Om jag bara sluppit dessa vårdköer så hade jag kunnat få den lugn och ro jag trodde och behövde få för att orka med den långa och tuffa återhämntningstiden efter operationerna. Jag vet att inte jag får låsa mig vid det och bli bitter över det, men det känns som magkatarr när jag tänker på det.

 

Jag har alltid haft (ibland) för stor del civilkurage. Jag är den som kollegor kommer till när något känsligt behöver ventileras på arbetsmöten eller med någon chef, likså har det varit i vissa ridgrupper. Jag gick emellan bråk med stora starka killar och var den som försvarade och stod upp för mobbade när jag var yngre, jag sade upp mig från ett superjobb när min chef slog och behandlade andra anställda mycket illa, jag kan helt enkelt inte låta bli, rättvisan är så stark i mig. Sedan känner att jag det är så många av oss med bäckensmärtor som blivit så illa behandlade vi får inte korrekt smärtlindring, vi utsätts för gissningar och chansade behandlingar som gör oss sämre, vi blir misstrodda och beskyllda för inbilla oss, vi får själva försöka hitta information om vad som kan ha drabbat oss och vilka behandlingsmetoder det finns och sedan försöka förklara för vårdpersonal osv med mera så JAG MÅSTE STÅ UPP både för mig själv och för oss alla. Vi kan inte bli behandlade så här av myndigheter och läkare och mycket på grund av deras ovilja att erkänna att de saknar kunskap och de måste söka efter den själv! Ni förstår hur jag känner va?

 

Så jag har mycket svårt att släppa allt och låta hjärnan vila. Men i går när maken kom hem såg han hur bedrövad jag var så han hjälpte mig att få ned så lite text som möjligt för att ge till min husläkare.  Vi beskrev att han måste lämna in ett nytt läkarintyg annars riskerar jag att utförsäkras! Ja, två timmars sömn och vid lunch ska jag åka till stugan med 5 tjejer för vinkväll, hoppas verkligen jag kan lägga locket på och bara umgås, jag behöver det...Jo, förrsten min ena kompis erbjöd sig att hjälpa mig med maten och allt annat men jag tackade såklart nej...MEN eftersom jag håller på att ändra mina livsregler och har sjukgymnasten ungefärliga ord i huvudet "Du kan väl bara sitta still i bland, det är inte alltid du som måste ordna och göra det besvärligt för dig själv". Så jag ringde min kompis och sa att jag skulle bli jätteglad om hon kunde hjälpa mig att handla innan vi åker och jag tillät henne köra också, sååå duktig jag är  

 

Kram och kärlek

Pansen  

Av Pansen - 23 maj 2013 10:31

Orkar egentligen inte skriva idag. Men ni är ju så många som bryr er och undrar hur det går detta med  Försäkringskassan. 

 

I går eftermiddag när jag satt på ridskolan ringde min trevliga handläggare på Försäkringskassan och sa att hon ansåg att F-kassan borde godkänna min ansökan om fler sjukdagar. Men hon tar ju inte beslutet själv och ”de andra” tyckte inte jag skulle få fler sjukdagar. Dels hade tydligen min husläkare slarvat med en kryssruta så det var ikryssat att jag skulle vara  aktuell för ”arbetslivsinriktad rehabilitering” och det hade ”de andra” hakat upp sig på och att de inte kan bifalla en sådan ansökan då.

 

Sedan sa min handläggare:

-          Din sjukgymnast hade ju inte gjort några nya undersökningar på dig heller, eller hur?

-          Nä, men det är ju för att jag är för dålig och att sådana undersökningar skulle försämra mig just nu. De ska vi göra senare, det har han ju beskrivet, sa jag.

-           Ja, ja men du vet hur det är, här går man bara på läkarintyget…

-          Men de som verkligen vet hur det är med mig är ju Smärtteamet, husläkaren träffar jag ju inte så ofta, sa jag.

-          Jag förstår, men här är det liksom läkarens ord som gäller….Sedan stod det inte hur din rehabilitering ser ut heller…Men om du vill kan jag säga att vi ska invänta kompletterande uppgifter om du vill kontakta husläkaren för ändringar och nytt läkarintyg.

-          Ja, tack.

 

Jag var så trevlig när jag pratade med henne, men sedan gick luften ur mig fullständigt. Jag kände att det bara var på väg att välla upp mig gråt, ilska, maktlöshet, orättvisa. Att försöka nå husläkaren igen känns omöjligt med tanke på att det tog ett halvår att få träffa honom i riktiga livet och inte använda "Mina Vårdkontakter" via nätet. Dessutom brukar det ta två veckor innan han svarar eller så måste jag ringa vårdcentralen och stå i telefonkö för att påminna om att jag skickat ett mejl för två veckor sedan. Jag befann mig utanför ridhuset, med mobilen i handen, jag ville fly, köra bil och bara släppa ut allt...men jag befann mig alltså på ridskolan och med en dotter som snart skulle ha hjälp upp på hästryggen. Jag svalde den enormt stora klumpen och gick in tillbaka. En förälder kom fram och frågade hur det var med mig nu? Jag kände mig hemsk som blåljög när jag sa bra. Men det fanns inte chans att jag skulle ha börjat berätta något för då skulle jag sitta där än och gråta  Men hon fortsatte fråga om läkning och rehab och hur det gick med min hästlängtan. Supergullig människa och jag var iaf ärlig resten av samtalet och sa att nu känns det som jag går två steg framåt och ett bakåt och de steg som är bakåt är alltid tuffa och att detta är en rehab som främst ta på psyket. Dottern red sin bästa lektion någonsin och slängde sig runt halsen på mig med en jättekram av lycka...Då ville jag också gråta för jag vet hur det känns och det var underbart att hon var så lycklig. Jag drog mig inte undan utan jag kunde ändå småprata med andra i stallet. Dottern följde med en kompis hem och jag satte mig ensam i bilen. Jag hann inte många meter innan tårarna började trilla...Jag försökte tänka att detta inte var hemskt, att det skulle ordna sig osv. Jag blev enormt röksugen och kände att det var det enda som kunde lugna mig. Blev förbannad igen när jag tänkte att Försäkringskassans system höll på få mig att misslyckas ännu mer och röka igen dessutom. Hade Ken Ring i bilstereon och han sjunger ju bara om droger, tur att det inte är en värre drog än cigarett som är min tröstare. Hua, förstår ju verkligen hur lätt folk kan trilla tillbaka och ta återfall. Tomt hus när jag kom hem. Skönt, eftersom det inte gick att bita i hop och glömma för hur jag än gjorde så blev jag plötsligt blöt på kinderna så jag bestämde mig för att jag skulle få grina. Så när jag tyckt synd om mig själv en stund kände jag att jag nog skulle vilja prata med någon. Jag är en sådan vän som mina vänner gärna ringer och gråter för. Men nä, jag hade ingen att ringa! Då tyckte jag ännu mer syn om mig själv. Jag har inte träffat min nära tjejkompisar sedsn i höstas och de vet inte hur jag har det annat än det jag säger om vi möts på affären. Det är därför jag dragit ihop till fest på fredag, urk, vill itne träffa någon. Vil ligga under täcket och bara sova. Slutar gråta men nu far tankarna, om ändå min man varit hemma, han kan jag prata med. Jag går igenom hela vän och släktlistan igen...Min sjukgymnast kan jag iaf mejla och berätta status just nu för han och smärtteamet väntar ju lika mycket som jag på att veta Försäkringskassan beslut. Jag mejlar min sjukgymnast (delar av det jag skrivit här) och sedan känns det så mycket lättare. Plötsligt slår det i dörren och maken kommer hem.

- Jag struntade i två-rätters middag på dyrt hotell och i alla aktiviteter vi skulle göra för att komma hem och vara med dig istället!

Det kändes toppen och vi tog en svänga med bilen och jag kunde lugnt berätta om situationen och han var lugn men tyckte det var otroligt att husläkaren lyckas missa så mycket igen. Men nattens drömmar har inte varit roliga och helt knutna till Försäkringskassan, operation osv. Blä för snurriga mardrömmar.


Ringde i morse på husläkaren telefontid "han är på tjänsteresa och åter på måndag". Skit, min helg är förstörd och jag vill fortfarande inte träffa någon och jag känner mig sårad. Men jag ska träffa släkten i dag och gratta mamma och ha tjejkvällen ändå på fredag, det behöver jag även om jag inte vill visa huir ledsen jag också vara. Får ringa igen på måndag och försöka nå husläkaren. Jag måste försöka få honom att förstå detta. Han har sagt flera gånger att han inte vet något om mina besvär eller operationerna osv…Jag ska också försöka få honom att ta emot det dokumentet som mina sjukgymnast satte samman min sjukdomshistoria och nutid och hoppas att han kan skriva av lite eftersom Försäkringskassan tydligen bara lyssnar på ”läkarens ord”…Fnys, nä, usch, vad sjukt det STORA SYSTEMET kan vara.


Jaha, och jag ska ut och gångträna 15 minuter på vingliga ben och fötter och göra knipövningar av bäckenbotten det är inte precis träningsläger jag är ute på...måste få F-kassan att fatta det också.


Kram kram

Pansen

 


Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards