Senaste inläggen

Av Pansen - 6 augusti 2015 11:31

Hejsan!
Har skrivit till dig tidigare men känner att jag måste fråga ut nån "erfaren" lite till?? Jag opererades i onsdags i vä bäckenled i Ängelholm,( haft besvär i fyra år). Vill gärna veta lite mer om hur du kände dig precis efter operationen? Jag känner mig ganska ordentligt "dålig" i kroppen nu.
 
Visst, jag kanske får räkna med det efter vad som gjorts men ändå nyfiken på andra. Detta med värk i ben o fot har inte lagt sig, men det tar kanske några veckor, hur va det för dig? Bengt sa nåt om att inflammationen som jag har tar ju tid på sig att läka nu eller liknande. Konstigt att man ska glömma viktiga saker!!?? jag hoppad innerligt att det försvinner sakta men säkert. Pirr i foten eller hur jag ska förklara, den är inte med helt enkelt, det är precis detsamma som innan operation. Hihi förväntar mig ju inte att du har svar på varför det är såhär men kanske ändå lite idéer eller tankar eller så. Undrar också om du vet nån annan Som precis gjort operationen som man kan bolla lite med? Man känner sig ju så fruktansvärt ensam i detta! Bengt trodde också att jag hade nån reumatisk sjukdom men att jag skulle lägga det lite på is eftersom de andra lederna inte besvärar mig lika mycket. Funderar på om pirret i foten kan vara från ryggen, då hoppas jag att bengt tar det också! Ja jag vet inte riktigt vad jag ska fråga mer ville väl egentligen bara höra om det va normalt att ha kvar ben o fotsmärtan efter. Det är väl kanske några där som fått operera si-leder OCH något i ryggen.. Flr det görs väl ändå där också då.. Nä nu är det bäst jag slutar skriva innan jag svävar iväg alldeles för långt!! Hoppas du vill ge nåt svar! Kram!
 
Hej
Tack för ditt mejl:-) 
Jag skulle säga att du borde ha ont och besvärligt om du är så nyopererad! ;-)
 
Första tre veckorna var tuffast med smärta och just känslan av att hela kroppen kändes svag och sjuk liksom. Ang foten: Det finns en muskel/senor vid höftkulan testa att tryck lite runt där och se om du träffar nerven som går till foten, kan du massera där skulle det kunna lätta med pirr i foten, värt ett försök iaf. Jag hade mkt ont i smalbenet men kunde massera vid höften så det lättade lite.
 
Kram kram
Pansen

ANNONS
Av Pansen - 14 juli 2015 11:23

 Jo, jag finns kvar, men skriver bara om jag får kommentarer eller frågor. Har det just nu väldigt kaotiskt, men det har inget med min kropp att göra.

 

Min 16-åriga son förföljs sedan 30 april av en "galning". Han har upprepande gånger hotats allvarligt och vi har haft polisbevakning, personskydd och hela familjen har beviljats kontaktförbud (gärningsmannen får inte följa ngn av oss eller ta kontakt med oss). Detta är bara en bråkdel av vad vi upplevt, men det förklarar och jag tror ni förstår varför jag inte haft ork att skriva här. Jag har dock haft kontakt med en sjukgymnast som mejlade mig för att ställa lite frågor då han vet att jag har mkt erfarenhet av både smärta, rehab och operationer. Känns otroligt bra om jag ff kan "hjälpa" någon.   Jag arbetar fortfarande heltid.

Jag har inga bäckensmärtor längre.   Men om jag går ca 7 km i sträck, eller dansar järnet några timmar kan jag få lite träningsvärk i ländryggen (den är ju också överrörlig) annars är det ff nacken/skuldor som besvärar mig, men inte mitt bäcken och de vidirga bäckensmärtorna har jag inte känt på säkert minst 1 år  


I natt blev min son på moped jagad av denna galning med bil på gångvägar och parkeringar osv men vi tror galningen greps i natt av Polis så har vi tur får han stanna där och vi kan känna oss så mkt tryggare. GÅr inte att beskriva hur det känns när någon vill skada ens barn och man står maktlös. Första månaden var jag livrädd för hela familjens skull visste inte hur "galningen" tänkte eller om han ville sticka en kniv i hela familjen. 

 

Men fråga gärna på och kommentera så ska jag försöka svara. Kärlek och styrka till er   Pansen

ANNONS
Av Pansen - 8 januari 2015 09:00

 

Svar till läsaren:

Jättekul att du skrev o så långt dessutom. Blir glad trots att du fortfarande har det tufft. Jag har ju kvar min sjukdom EDS med kronisk smärta och dessutom stora problem med min nacke. Det gör att jag fortfarande behöver smärtlindring och jag kommer nog behöva det framöver också. Jag hade det struligt med mitt bäcken och smärta efter rörelse i ca 1,5 år efter stelop. Men inte alls lika mkt smärta som innan operationerna. Min sjukdom gör att läkningstiden fördubblas. Hoppas ändå det var lite svar. Jag tycker iaf inte alls det är konstigt att du fortfarande har smärta och besvär. Trots att läkarna är kanon är de ju män och utan våra bäcken   Sedan beror nog återhämtningen och lyckade rehabiliteringar till största del på hur länge innan operationerna man har haft besvär. Jag var väldigt "nedgången" i hela kroppen innan operationerna. Skriv gärna igen fråga på:)
Massor av kramar Pansen 

  

Av Pansen - 7 januari 2015 10:22

Jag är mycket glad och tacksam för en ny läsarberättelse eftersom jag tror att det finns många andra läsare som vill ta del av den. Kommentera gärna för det är modigt att berätta och ge mig tillåtelse att publicera  . Här kommer den och mitt svar till läsaren publiceras imorgon. Kram Pansen

 

 

Jag har tidigare gjort en diskbråcksoperation, en steloperation av ländryggen samt diskbyte och rensning av trång ryggmärgskanal, men smärtan blev om möjligt ännu värre efter L5-SI fusionen. Efter mer än ett år på väntelista fick jag äntligen göra min I FUSE (samma slags steloperationer som Pansen genomgått). Kirurgen som gjort alla mina operationer, är en oerhört skicklig läkare, men socialt sett är han en mardröm (man får i princip dra ut tänderna på honom för att få information). Hur som haver! Det bestämdes att jag skulle få vänster sida gjord och vid återbesöket tre månader efter, skulle han avgöra om även höger måste göras.

 
När jag vaknade efter narkosen kände jag direkt att det var rätt operation, trots att jag var nyopererad och han även tog ut de fyra skruvarna från ländryggen han satte in förra gången, så mådde jag väldigt bra. Hade mycket morfin i kroppen som hjälpte, men efter förra ingreppet (steloperation av ländryggen) vaknade jag av att det gjorde ÄNNU ondare, så jag blev glad för att det inte var som sist.
 
I ungefär de tre första veckorna mådde jag riktigt bra. Självklart var man begränsad och kunde inte sätta på strumpor och gå på kryckorna så stadigt, men smärtan var under kontroll. Enligt instruktion var det kryckor som gällde de närmaste åtta veckorna och jag fick belasta den opererade sidan till hälften samt följa  ett sjukgymnastikprogram. Doktorn sa att det var helt ok att sitta och ligga, och helst skulle jag röra mig så mycket som möjligt för att få tillbaka musklerna som förtvinat under åren (där hade han fel, att sitta i mer än tio minuter åt gången triggade smärta from hell, så att inte sitta längre stunder de första sex-sju veckorna är min rekommendation).
 
Informationen jag fick av kirurgen var knapphändig, att det i princip skulle göra "lite ont" vid vecka åtta, men sen skulle allt gå över och man skulle må bra igen. Yeah right! Kunde se ett mönster. Två dagar var bra, sen kom tre djävulska då man låg och grät som innan operationen. Sen en vecka med smärta och sen tonade det ut i ett par dagar till osv. En ganska tuff läkningsperiod med andra ord.
 
Jag är väldigt tacksam för att jag fått operationen, den har räddat mitt liv. Ja i alla fall på så sätt att jag ser en framtid med jobb, socialt umgänge och familjeliv, vilket jag knappt orkade med innan. MEN trots att det här sjukhuset har en hel del erfarenhet av bäckenoperationer så verkar det som att de inte har en susning om hur läkningstiden går till. JNär det gått sju veckor gjorde det bara ondare och ondare. Jag hade varit en duktig patient och i princip trappat ut morfinet helt, men fick ta till det igen och åkte in till akut ortopedmottagningen för jag höll på att svimma av smärta. Där fick jag en smärre utskällning för att jag tagit morfin igen, för enligt jourhavande läkare (som även läst kirurgens journal om mig) sa att "nu har det gått åtta veckor och du kan omöjligt ha ont för nu är det läkt".
 
Jag opererade vänster SI led och men ca 3 veckor efter operationen började även höger sida ge ifrån sig de där första symptomen man får, innan helvetet brakar löst, och jag berättade att jag misstänker att det kanske är så att man ska ta höger sida också, när jag läkt klart. Fick bara ett arrogant svar av jourläkaren. "Men snälla du, det är inget fel på den, du har bara belastat den extra och nu känns det lite" (han hade inte ens undersökt mig eller gjort röntgen men kunde tydligen ge en diagnos ändå).
 
Självklart förväntar jag mig ingen mirakelkur som tar bort all smärta, men det där bemötandet. Arrogansen och att bli förminskad av sjukvården är INTE ok. Och det har jag fått uppleva många gånger av olika vårdpersonal under resans gång. Man känner sig redan i underläge för att man inte har deras kunskap, att bara få ett mänskligt svar eller sätt gör minst lika mycket som den medicinska behandlingen. 
 
Jag har läst på  en hel del forum i världens alla hörn där patienter berättar om sina erfarenheter, och det var stor variation. En del mådde helt bra efter åtta veckor, men andra inte fören arton månader senare, och det var inget misslyckat utan alla läker olika. En del behövde bara göra ena sidan och andra bägge sidor.  Men det här har jag inte hört en enda läkare säga under mina besök hos diverse läkare. 
 
Hade det inte varit för att "min kirurg"  är väldigt skicklig hade jag aldrig vågat lägga mig på operationsbordet, men jag hade önskat att man blev mer mänskligt behandlad, mer informerad och inte så sterilt behandlad - som en klinisk reservdel som ska skruvas i hop. 
Av Pansen - 29 december 2014 12:56

Så skönt med lite ledighet, det behöver jag verkligen. Nacken fortsättter att trilskas och jag är så less men tänker samtidigt att det inte är i närheten av hur less jag var att leva med bäckensmärtor.

 

Det är samtidigt en erfarenhet som gör att jag är mer tacksam för alla dagar som numera är så mycket bättre. Visst, nackspärr och migrän och för några veckor sedan gick bägge knäslålarna ur led (men de gled tillbaka i rätt läge). Men ändå inte i närheten hur det vara att mest ligga i sängen, att ha cirka 10 minuter på sig att handla innan smärtan blev för stark. Eller hur svårt det vara att bara vända sig i sängen eller sträcka sig efter något på sidan om sängen. Laga mat, föröka leka med barnen, usch, allt var en tuff smärtsam kamp den ter sig ännu tuffare nu när jag kommit ur den. Jag levde otroligt fokuserat i min lilla värld, tog timme eller ibland minuter för minuter. I ren överlevnadsstrategi tillät jag mig itne att rikigt tänka över hur överdjävligt livet var. Jag tänkte inte flera dagar framåt utan här och nu. Den "carpe diem" tanken lever jag fortfarande ganska mycket efter men nu kan jag drömma och göra upp planer längre fram, men nu föröker jag njuta i nuet dessutom. Och jag tänker på er alla som befinner sig i detta helvete just nu. All kärlek och styrka till er, det kommer bli bättre  

 

Trots min höst med trasslig kropp och nytt jobb har jag lyckats avancera och är stolt över det...tänk om de på jobbet visste hur jag kämpar i princip varje dag. Men vi är oftast så mkt starkare än vad vi kan tro.

 

Jag har börjat längta efter att gå på krogen, vara med tjejerna och få dansa oavbrutet timmar i sträck precis som förr...det är några år sedan nu. Jag har också varit i väg och ridit och det gick fantastisk bra. Både min ridinstruktör och jag var förvånade. Men hon säger att min kroppshållning är helt annorlunda nu, till det bättre  Dottern älskar att rida och kommer väl snart att "gå om mig" i kunskaper eftersom hon inte tack och lov behövt göra några uppehåll.

 

Tänker på er och hoppas ni ska finna lite "fighting spirit" när ni läser runt på min blogg med gamla anteckningar osv. Ni är värd att får hjälp  Mejla mig gärna frågor eller skriv er berättelse och ge tillåtesle så kan jag lägga ut den här på bloggen-anonymnt om ni vill. Jag tror det är bra att få läsa om andra och se att ni inte är ensam i er kamp.

 

Kärlek och stryrka

Pansen  

 

 

Av Pansen - 17 november 2014 12:32

Nu har jag lunchrast och har besvarat kommentarer och frågor. Tack så mycket.  Skriver på mobilen så det blir kanske lite fel med stora bokstäver osv. I alla fall innan jag satte mig för att äta låg jag i vilorummet o lyssnade på en avslappning. Mkt att göra, men det är förbjudet att bli stressad och dra upp axlarna;)


Jag var riktigt dålig i nacken förra veckan så i fredags fick naprapaten göra djup stretch och manipulera bröstrygg och nacke som hade låsningar efter behandlingen fick jag ett migränanfall modell kraftig. Men jag har ändå kunna ha en bra helg. I morgon åker jag på tjänsteresa till Bryssel. Denna gång tar jag med egen kudde för förra veckans hotellnätter blev utan kudde då den var för hög;) Men mitt bäcken känns bra o ländryggen också har dock inte kunnat träna. Bli ond cirkel m huvudvärk o tjänsteresor. Men jag vet vad jag behöver så jag måste ringa min ridlärare igen o se till att komma upp på hästryggen igen:)

Kärlek o styrka 

pansen 

Av Pansen - 1 november 2014 08:15

Det här klippet i illustrationer-tecknat tycker jag så bra visar hur smärtan ser ut pulserande röd och utrbredd, hur det blir med instabilt bäcken det som jag upplevede som vrickningar och som att jag hela tiden slog upp ny skada. Det var så jag ville förklara, men det är inte så det ska beskrivas enligt flera kunniga läkare. Men vad tycker ni? Stämmer filmens röda pulserande förklaringar överens för er? Sedan är det denna op-metod som jag gjort. Jag har tre trekantiga titanstag på vardera sida  


https://www.youtube.com/watch?v=yqfZ0XtmKyE


Kram 

Pansen 

  

Av Pansen - 31 oktober 2014 08:00

Några Skellefteå-läsare hörde av sig (tack) och uppmärksammade mig att de videoklippet inte fungerade. Det som visade den metod som användes vid mina steloperationer. Nu har jag letat och hittat en ny film som visar samma metod.

 

Jag har opererats på bägge sidorna med sex veckors mellanrum. I dag är ärren mycket små, mitt bäcken är stabilt, jag arbetar heltid efter tre år som sjukskriven mestadels liggandes i sängen. Jag känner inte av att jag har totalt sex titanstag i mitt bäcken, det är svårt att förstå att jag har tre hårda järnstag som inte känns  

 

Jag skulle lätt och genast göra om operationen om det behövdes igen. Operationen och rehab var inte min tyngsta period, det var mycket värre att ha sådana smärtor att jag inte kunde sitta eller gå, måste ligga i sängen och inte kunna vara med familjen. Att ha en läkare som inte trodde på mig, det var mycket tufft. Att prova och verkligen tro på varje behandling för att sedan konstatera att de bara gjort mig sämre. Att många gånger känna det som att jag var helt ensam ute på ett svart, djupt, kallt stormande hav...jag såg land, men tog mig inte dit och funderade på om jag kanske bara skulle ge mig och låta mig dras med fullt kraft ut och ner i havet....Jag kommer nog alltid att bära med mig de bilderna av det kalla havet och mina ensamma svarta tankar....
Det tuffa var inte operationerna, då fick jag åter ha hoppet och tron att nu kanske, jag blir bra igen...och det blev jag ju  Efter operationerna och rehabtiden var det faktiskt Försäkringskassan som fick mig att må dåligt jag upplevde att deras regler var så stelbenta och att de "liksom inte trodde på mig". Jag kände mig så oerhört stressad och pressad att bli frisk att jag istället tog i och pressade mig själv och min kropp lå¨mngt över vad den tålde...jag kraschade rätt rejält och blev så mycket sämre. Men jag lärde mig något av den kraschen också och kanske behövde jag den ändå för det är inte ALLTD rätt att bita igop och forcera fram  

 

Här är länk och klipp till en metod av steloperation:

https://www.youtube.com/watch?v=ak0Qdb7Qa7M

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se