Senaste inläggen

Av Pansen - 13 mars 2014 12:15

I går var jag till min neurolog. Jag har skrivit två mejl till honom i december och bett och bönat om en tid. Jag beskrev min dagliga huvudvärk och att migänanfallen övat lavinartat och att jag inte förstår hur jag ska klara av dagarna när migrän och huvudvärk gör mig utslagen. Jag fick aldrig något svar på sista mejlet men plötsligt en kallelse  

 


Först träffade jag en ST-läkare som lyssnade, antecknade och undersökte mig. Han var så närvarande, ödmjuk. Dessutom var han var mycket uppmärksam och missuppfattade nästan inget i min historia och det är ju rätt ovanligt, eller hur? Han kunde se MR-svaret i min journal och frågade om jag ville veta. Hrmpf, varför har då inte min vårdcentral skickat svaret till mig? Mr visade inga större förändringar sedan förra året, inga diskbråck. Dock har jag har utbuktande diskar, typ 4-5 stycken men det hade jag även sist. Jag gör väl det för uttjatade tillägget också det som alla läkare, sjukgymnaster, naprapater jag mött måste berätta: man kan ha buktande diskar utan problem och det kan vara en stor människora som har så. Man kan till och med ha dicksbråck utan problem. en stor del av befolkningen har förändringar i halsryggen utan att de ens vet om det.

 

Sedan kom överläkaren och "min" neurolog in i rummet och pratade och förklarade även honom. De hade tänkt sig att jag skulle få prova en medicin som kan hjälpa vid muskelspänningar i nacken och huvudvärk. Att de vill få stopp på den dagliga huvudvärken eftersom den triggar igång mina migärnanfall. Yes, det finns något att göra, de vill hjälpa mig  Neurologen gav mig en skön dos typ beröm. Han sa att jag verkligen är kunnig på min sjukdomar, olika substanser i läkemedel och dess interaktioner (hur de reagerar tillsammans), nackdelar osv. Det var en skön boost för mitt självförtroende. Som förtydligande det är ju egentligen boost på det sätt att de lyssnar på mig för jag kan mycket om mig min kropp, jag känner den bäst. Jag kan inte räkna alla de möten jag haft med läkare osv som inte lyssnar eller slår bort det jag säger eller tror har hänt med min kropp. Det borde alltså egentligen vara så alltid för alla- att vi blir tagen på allvar och får förståelse för hur just ni har det. Men i alla fall jag blev så himla glad och då är jag superglad att det inte var något diskbråck! Jag vill bara känna känna hopp om jag ska må bättre därför ville jag ett tag tror jag att det skulle synas på MR för då kanske det fanns något att göra. Men nu kanske det finns något i alla fall och då är det så mycket bättre. Då kanske inte mina träningsdrömmar ligger år framåt i tiden utan bara några månader.  

 

Den nya medicinen jag ska prova har jag provat en gång förut men då hade mina husläkare skrivit en felaktig ordination så upptrappningen skedde rekortsnabbt och jag fick biverkningar så som att jag en morgon vaknade och kände mig deprimerad! Då hette medicinen Tryptisol nu har den bytt namn till Saroten. Jag vet många med whiplash-skador som blivit hjälpt av Saroten. Den gör nattsömnen bättre och då kan kroppen slappna av lite mer. Dessutom tror jag den bryter lite av de uppretade smärtbanorna som uppstår när man har kronisk smärta. Ordinationen som neurologen gav var något helt annan och upptrappningen mycket långsam. Saroten kan även användas vid depression men då är det mycket högre doser som behövs.

 

Sedan fick jag äntligen tid hos en ny sjukgymnast som ska hjälpa mig med djupmassage osv. Jag har väntat i 6 månader, ja, herregud vad tiden går och jag får stå och titta på känns det som. Trots att min naprapat är super så har jag inte råd. I mitten på september räknade jag igenom och jag hade lagt 7 000 kr på behandlingar hos honom sedan maj. Men denna nya sjukgymnast gäller mitt frikort. Han kändes jättebra, lyssnade noga och missuppfattade inget. Men jisses, vilken smärtsam behandling. Jag rår helt och hållet för den själv också för jag sa att han skulle ta i hårt att jag var tålig osv. Han hade tänkt och börja lugnt och att vi skulle "känna" oss fram. Han drog och tryckte på mina arma muskler och senor så jag åkte framåt och bakåt på britsen, tårarna kom nästan men ändå så skönt särskilt nu efteråt. Är det bara vanlig massage och tattande så händer det inget med mina muskler de måste chockas annars kan vanlig massage bara trigga igång kramper och smärta.

 

Om nu bara huvudvärken släpper så jag kan tänka och fungera igen så ska jag glädjas ännu mer åt: inget diskbråck, ny medicin, ny muskelbehandling vilket leder till att jag kan ta bort muskelavslappnande tabletter och börja rehabilitera nacken och öka träning på övriga kroppen  

Kram kram

Pansen

 

ANNONS
Av Pansen - 10 mars 2014 13:03

Så härligt och roligt att läsa att Karolina blev så inspirerad av mina test att gå längre promenader så hon testade själv också. Nu vill jag dock höja ett mycket högt varningens finger och beklaga att ni inte får bli så testglada att flera av er drar i väg ut på långpromenad! Nä, tyvärr får detta bara gälla de som genomgått steloperation och rehab eller har en mycket kompetent sjukgymnast som ni kan rådgöra med innan!

 

Jag har så många gånger och håller fortfarande på med det sättet att jag förnekar smärtan och min sjukdom. Det är bara bra en gång på 200 skulle jag gissa  I torsdags var nog en sådan dag. Jag ökad takten och gick 5 km sträckan 10 minuter snabbare än tidigare. Men det stora nöjda flinet från kvällen innan var helt förbytt när jag vaknade dagen efter. En av skarp nacksmärta och muskelkramp i skuldror med utstrålning mot armarna. Dessutom med en kraftig migrän som höll i sig hela dagen och kvällen. Jag åt maxdoser av mina olika migränmediciner samt muskelavslappande och morfin, helt galet, men inget hjälpte! Sent på kvällen accelererade smärtan ytterligare lite till och jag kan säga att jag då var så svag och ynklig. Som tur så var hela familjen borta på olika aktiviteter så jag behövde inte anstränga mig för att fungera.

 

I lördags åkte maken och jag till stugan för att måla om lite bröstpanel i köket, det var ca 7 kvm. Jag mådde mycket bättre, jag hade ont i nacken och huvudvärk men nu lindrades det lite av medicinerna. 

- Men ska vi verkligen åka till stugan, klarar din kropp det? Ska du verkligen måla?, sade maken.

- Ja, jag kan och jag ska måla!

När jag blir sådär envis når jag inte ens mig själv. Jag var så lycklig över 5 km-prommisen, kände mig normal och började genast drömma om vad jag skulle tänka klara av längre fram. När smärtan och migrän kom på fredagen valde jag helt förneka och förtränga hur dåligt jag mått på fredagen. Jag blir liksom tvär och tänker att nä, du ska inte vinna smärtdjävul. Det är inte så smart alla gånger och detta tankesätt jobbade de i smärtteamet mycket med att få bort hos mig. Men jag har hunnit analysera det också nu för det har gått 5 månader sedan och vet ni, det är den där jävligt envisheten hos mig som gör att jag "överlever" att jag orkar komma tillbaka gång på gång. Så nä, jag har absolut lärt mig mycket och jag måste lyssna och ändra mig många gånger men jag kommer inte släppa den där känslan helt, den är min överlevnad  . Som tur är tror jag att jag har med min sjukgymnast på detta han har varit orolig för hur han ska "nå min hjärna" och jag erkänner att jag själv inte når den alla gånger men det ska nog vara så bara inte så ofta som tidigare i mitt liv.

 

Jag målade i alla fall lite i köket i stugan och kände mig så lycklig och normal.

- Åh, vad underbart, det är precis som förr, sa min man lyckligt.

Ja, det är ju därför jag försöker och försöker och ibland gör saker trots att jag kanske inte ska. Nu kommer jag varje gång i år framöver kunna se mig om i stugans kök och känna att jag varit med och skapat förändringen.  Det är samma sak i vårt badrum en vägg har jag kaklat och fogat och slipat och jisses vad jag är stolt för det.

 

Jag har fortfarande inte fått något svar från MR av min halsrygg trots att jag skulle fått de för snart två veckor sedan...Det blev fel med utbetalningen av Försäkringskassan i slutet på februari och det beror på att de måste göra en ny uträkning/bedömning av min SGI det har hittills tagit 1 månad. Jag är så orolig och spänd att det ska komma något galet beslut som ger mig mindre pengar igen. När folk har frågat hur det är med Försäkringskassan, är det så svårt och knäppt som beskrivs i tidningarna? Jag har jag varit alldeles för snäll i mina omdömen om dem nästan försvarat dem och det ångrar jag. Försäkringskassan har skapat och gett mig så otroligt mycket oro till och med ångest. De har strulat, tappat bort läkarintyg så jag fått jaga läkaren igen, gjort fel med många utbetalningar, kommit med återbetalningskrav på grund av deras fel. Jovisst de avskrev det men oron till dess var inte kul. Om jag fick önska hade jag velat fått vara ifred, det räcker för mig med läkare, sjukgymnast, naprapat och psykolog. De förstår mig, jag upplever inte att de misstror mig. Till Försäkringskassan: Jag vill inget hellre än att vara frisk och arbeta så jaga mig inte det gör jag så himla bra själv ändå och det gör mig bara sämre. 

 

Men det har inte varit något att oroa sig för när det har varit möten. I november deltog min handläggare på F-kassan (hon var skitbra, men nu har jag fått en ny sämre som kanske inte förstår mig riktigt), husläkaren, smärtteamet från sjukhuset (två sjukgymnaster och kurator) och det mötet var bara bra. Jag upplevde fullt stöd och förståelse. Men det är såklart viktigt att man har en vettig och bra sjukgymnast eller läkare som kan förklara vårt tillstånd med bäckensmärtor. Eftersom de kräver noga rätt träning och mycket lång återhämtningstid.

Men till er som ska på ett så kallat "stormöte" se till att er sjukgymnast eller läkare kan förklarar för Försäkringskassan vad detta tillstånd leder till för er både fysiskt och psykiskt. Det som blev bäst för mig att säga för att beskriva för de som inte förstod blev ju frasen "Jag kan inte ens gå ända till mjölkdisken på affären så mitt mål är att komma dit och att kunna sitta en stund i soffan i vardagsrummet". Det är svårt för utomstående att förstå hur invalidiserande dessa problem är men när jag började säga det där meningarna gick det så mycket bättre. Det var förresten Bengt Sturesson (dr som fusionop mina SI-leder) som upprepade mina meningar och tyckte att de räckte bra som förklaring, sedan dess började jag säga dem. Summa är bakgrunden och handlingarna bra är det inga problem med Försäkringskassan det går också alltid bättre om man har någon väntande plan inom sjukvården att man ska gå rehabiliteringskurs, göra röntgen osv.

 

Någon som har några mer funderingar på det eller nåt annat? Vi har vårväder här i Sundsvall och jag skulle så gärna vilja gå mina långa promenad men jag har migrän och nacksmärta i dag igen blir så less och förbannad men vad hjälper det. Jag får ta det lugnt och hoppas att det lättar mot kvällen så kanske jag kan gå en sväng då.  

 

Kärlek och styrka  

Massor av kramar
Pansen

 

ANNONS
Av Pansen - 4 mars 2014 11:37

Det stod på kallelsen och de sade vid MR-undersökningen att jag skulle svar om en vecka. Men på torsdagen var jag till vårdcentralen och efter 8 dagar, inget MR-svar. Men den "nya" husläkaren är bra. Jag tog mod till mig och sade att jag vill byta till honom.

 

Så skönt att jag nu äntligen har bytt husläkare. Den nya läkaren kan inget om bäckensmärtor eller foglossning säkert inte så mycket om Ehlers -Danlos heller, men det är liksom inte det jag behöver som mest heller. Jag behöver en läkare som lyssnar på mig och försöker förstå min situation att jag vill framåt och är beredd att göra allt för att komma dit. Den nya läkaren sa.

- Javisst kan då få byta till mig, du är ju ingen besvärlig patient. Det är din sjukdom som gör att det är mycket runt dig, men det är ju du som lider värst av den inte vi i sjukvården som möter dig, eller hur?

- Jo, precis, så där brukar min sjukgymanst Thoimas också säga, mumlade jag. 

Men de orden säger väldigt mycket om hans synsätt och jag upplever att han har en vilja att hjälpa mig. Jag fick tabletter utan att jag behövde förklara någonting utskrivna mot riklig mens. Så skönt att slippa "stida och förklara" på bästa sätt. Så nu har jag tagit bort hormonspiralen för den gav mig dels PMS-besvär konstant och minskad sexlust samt negativ påverkan på binväven. Det är kanske 2 veckor sedan jag tog ut den och nu känner jag klara förbättringar, snart är jag mig själv igen.  

 

I söndags gick jag 5 km igen, jippi!! Det är stort. Men i går måndag vaknade jag åter med förkylning. Det är tredje gången den tar om! Jag brukar inte orka bry mig om en förkylning, men nu sabbar den verkligen mycket eftersom jag inte kan träna och promenera! Det tycks ju funka att gå 5 km och det är stort för mig, otroligt bra! Efter en kortisonkur och lite gulkroppshormonm så blev det lite ju lite oreda i mina hormoner vilket ledde till en otrolig ökad matlust och jag har gick upp typ 6 kg på 1 månad!! Jag kan liksom inte tro det när jag ser på vågen, det är för konstigt och så här mycket har jag nog aldrig vägt. Därför blir det väldigt bra om jag kan gå 5 km för då kan jag fettbränna och reglera vikten med dem.

 

Det är ju väldigt svårt om man har bäckesmärtor och vill gå ned i vikt. För det finns liksom inget fettbrännande man kan göra, eller är det någon som vet och kan tipsa andra? Under hela min värsta tid med bäckensmärtor tappade jag apiten och rasade i vikt. Det enda som gick ned var smågodis på helgerna och jo, middag åt jag mestadels.

 

Kram kram kära väner

Kärlek och styrka till er alla!

Pansen

 

Av Pansen - 26 februari 2014 10:01

Typiskt, men jag åkte på en förkylning igen så jag har inte kunnat gå någon fler långpromenad. I helgen var jag och mannen på shoppingturer. Det var underbart av många orsaker.

 

Dels för att barnen är så stora att de både kan och vill vara hemma istället. Dels för att vi gick inne på stan vilket jag inte kunnat på flera år eftersom det då blev för långt att gå från parkeringen! Vi myste, jag köpte kläder av pangar som min kära mot gett mig och vi åt på mysigt café. Vi var även runt på en massa andra affärer typ Bahaus, Biltema osv och började fundera och göra inköp till sommarstugan då den säsongen närmar sig. Tror vi gjorde även en storhandling.

 

På måndag morgon kunde jag knappt lyfta huvudet från kudden. En otrolig stelhet och värk i nacken spred sig och jag fick migrän. Så där är jag nu, så ont, konstant migrän och ynklig känner jag mig och less. När det blir så här kan jag knappt lyfta en liter mjölk jag vill inte röra armarna. Så då känns det helt konstigt att jag både packade i och ur många, många liter i helgen när vi handlade. Men det är ju det som är problemet. Att jag gjorde för mycket i helgen. På det sättet liknar det besvären från bäcken, ofta kom de smärtorna efter. Jo, jo ibland kom det ju genast och fötterna liksom växte fast i marken och smärtan skar som en kniv i höfterna, det glömmer jag inte. Så kan det vara med nacken också att besvären känns genast, men inte denna gång.

 

På måndagen fick jag ett jobb-uppdrag att granska ett CV och ett personligt brev samt för att se om det var bra matchat mot en platsannons. Då är det tur att jag är en fighter, hehe. Jag kan liksom tänka "jag har och jag kan prestera nu trots smärta, jag har gjort det förut". Mycket riktigt jag klarade att leverera dels två dagar tidigare än deadline   CV-uppdragen är så himla bra och roliga önskar så att jag kunde få dessa uppdrag löpande med några varje vecka.

 

Nu har jag legat mest i två dagar, tog en kort promenad i går och ska så göra även i dag. För att ligga så mycket ökar stelheten men jag kan inte gå när migränen dunkar som värst.

 

I morgon ska jag till nya husläkaren och Vårdcentralen och hoppas då att mitt MR-svar på nacken kommit. Jag har funderat hit och dit och nu kommit fram till att det vore bra om det syntes något om det syntes varför musklerna går i kramp så lätt typ ett diskbråck eller så. Sedan väntar jag besked från Försäkringskassan då jag anser att min ersättning denna månad blivit fel. Sedan har jag börjar "rodda" i det faktum att maken fyller 40 år i vår. Har börjat ta in offerter osv för en gång skull skulle vi vilja fira på "lokal". Vi brukar göra mat själv och ha stora bjudningar men en för familjen på 26 personer skulle vi vilja ha någon annanstans. Sedan ska vi ha 40-årsfest för alla kompisar ute i stugan i sommar så vi kan grilla, bada och basta.

 

Nä, nu säger verkligen min kropp i från. När det gäller bäcken så tror jag att det fortfarande är sitta på stol som är värst.

 

Kram kram

Pansen

Av Pansen - 21 februari 2014 12:26

Härligt att det är några som är med på pepp stabilitetsövningar. Jag minns inte om jag skrev sist att jag har alltså gjort dessa övningar i flera år så inte konstigt att jag är less  Jag har lite svårare att kunna skriva när jag har jobb i företaget då är liksom "sitta vid datorn" kvot uppfylld.

 


Kul att få höra av er och vart ni står nu! Det finns så många fler av er som jag funderar på. I onsdags morse åkte min man och jag ned till Uppsala på MR halsrygg. Efter den mötte jag läsaren Jessica, så underbart fantastiskt och häftigt att få möta och krama om någon jag tycker mig känna , men aldrig träffat  Hon genomgick fusionoperationer av bäckenlederna vid St Görans förra våren. Hon undrade om det inte var någon fler läsare som var aktuell för operation vid St Göran. Är det någon här? Hennes operation ansen också lyckad precis som min.

 

Jag har gjort något för mig jättehäftigt som jag tror ni förstår. Förra veckan när jag satte hos sjukgymnasten trulade jag lite med underläppen och grymtade om att jag var sååå less på stabilieringsövningarna. En tanke slog upp: hmm, när jag ridit får jag ju ganska ont efteråt ibland bara kraftig träningsvärk ibland lite annan värk också men aldrig att jag vill klaga på den. Jag tål ganska mycket "värk" efter ridningen eftersom den ger mig så mycket. Jag kallar allt för träningsvärk och har svårt att erkänna för omgivningen att det ibland ger ökad smärta  Detta hade gett mig en idé.

- Thomas, jag skulle så gärna vilja prova att gå 5 km. Det är en runda jag gått 3 ggr i veckan i många, många år. Det kanske ger värk men kanske kan jag strunta i den? 

- Nja, snälla vänta tills vi fått MR-svaret på din nacke. Så vi vet vad vi har att förhålla oss till. Klarar din nacke en sådan promenad på över en timme? 

- Du, jag skiter i nacken och smärta den i så fall ger mig av den promenaden.

Jag är ju som en trulig tonåring i bland så på kvällen mitt i bästa sändningstid skulle jag ut och "prova mina vingar".

- Jag går ut och testar långa svängen, jag ringer om jag fastnar i smärta någonstans, sa jag till min man.

Det var tungt, svettigt och slaskigt, rinnsnuva och i den jobbiga uppförsbacken efter 2 km blev jag mycket törstig. Men hem kom jag. Det var spännande att vakna dagen efter, skulle jag "komma upp ur sängen"? Ja, inga problem jag var förundrad. Sjukgymnastens Thomas ord i huvudet, ingen övning kan räknas som lyckad först du lyckas göra den tre gånger i följd utan ökade problem. Jag väntade två dagar sedan gick jag 5 km rundan igen. Nu hade jag mindre kläder på mig, en vattenflaska i bakfickan och många näsdukar. Det var lycka. De sista 2 km gick som en dans, fick ett otroligt flow. Så i förrgår var dags för tredje rundan, den var helt magisk. Jag provade att gå fort nästan så jag småsprang hem. Sådan otroligt lyckokänsla. Dessutom blir ju alla omkring mig så imponerad att jag klarar "den rundan". Jag längtar så till jag ska gå den igen. Jag tror det bli på söndag, för i dag ska jag rida och då kommer ju den kraftiga träningsvärken som ger tunga ben i morgon. Men underbart om jag kan få byta ut lite stabiliseringsövningar mot för mig "riktiga "saker.

 

Ni ska veta att jag tänker på er och gärna vill höra hur ni har det!

 

Kram och kärlek

Pansen



Av Pansen - 14 februari 2014 15:32

Nyss hemkommen från sjukgymnasten. I väntrummet innan hann jag dessutom jobba lite med att språkgranska ett nytt jobbuppdrag. Sedan googlade jag och fick lära mig en massa viktiga saker om hormoner 


- Svaret är ja, hormoner gör både bindväv och bäcken skörare, inledde sjukgymnasten Thomas med att säga.

- Ja, jag har precis googlat fram en massa fakta. Det stod t.ex att gulkroppshormon och EDS inte var någon bra kombination det kunde göra mig sämre. Men, vänta hur vet du att jag tänker på detta med hormoner nu?, sa jag lite fundersamt trots att Thomas många gånger tycks vet vad jag tänker.

- Jag brukar läsa din blogg innan du kommer hit, sa han.

 

Egentligen visste jag detta jag har skrivit om det här på bloggen tidigare, men när gyn-läkarna liksom inte trodde mig eller ens svarade ja, då blir jag ju genast osäker själv och undrar om jag inbillar mig. Skriv hormoner i sökfältet så får ni upp det som skrivits här på bloggen om hormoner. Detta läste jag om överrörlighet och hormoner när jag satt i väntrummet 

http://hypermobilitet.ifokus.se/articles/4f5c7fbad4ebea1e2a00296d-konshormoner-paverkar-bindvaven-olika


 

Thomas Torstensson tog sig tid att förklara klart samband med hormoner och ökade bäckenbesvär och även detta med vissa hormoner sämre för bindväv och således vid EDS. Jag läste själv att östrogen kan vara bra vid EDS. I väntrummet tog jag beslutet: hormonspiralen ska ut, jag mår inte bra av den hur lite hormoner gynläkarna än säger att den avger. Att dessutom fylla på med tabletter och gulkroppshormon kan vara nästan farligt för mig anser jag.

 

Minns en gång när jag skulle skjuta upp mensen för vi reste bort. Jag antar att det var bara gulkroppshormon-tabletter, jag fick mens ändå, migrän och illamående. Plötsligt vaknade jag klockan fem på morgonen med stark ångest. Jag steg upp och gick ut i skogen där jag vandrade planlöst, grät och mumlade, mina tankar var inte trevliga.

 

Jag var helt tom, funderade på varför jag fått plötslig ångest? Kunde det vara av alkohol kvällen innan? Nä, detta var för mycket. Minns att jag tänkte att mitt liv var ju ganska värdelöst, varför lever man egentligen osv. Herregud, det var tabletterna!! Det var som så många gånger förr min man som kom på det. Nä, känns inte direkt lockande att få sådana tankar. Jag kan ha sådana där knäppa tankar en dag i månaden, men då brukar jag inte ha ångest. Det är när min värsta PMS-dag och det vet jag om. Men det är tufft ändå för tankarna de kommer ju likförbannat även om det är "ofarlig" och förklarlig PMS.

 

Thomas sa att jag gjort rätt. Att jag ska anteckna efter sådana möten som jag känner blir "fel". Jag ska lita på mig själv och det som jag känner och vet om min kropp. Dessutom har jag många ovanliga diagnoser som inte alla läkare kan allt om. Men jag ska inte bli arg eller tänka för mkt då tappar jag bara energi. Så nu ska jag mejla och be om ett återbesök. Jag vill istället prova anti-hormonell behandling och med tillskott av östrogen så min sexlust kan få vara kvar  

 

Jag erkände för Thomas att jag för första gången tappat lusten för att rehabträna. Han tyckte det var helt normalt och att jag ändå "stått" ut länge. Jag fick en övning för att "väcka" musklerna i fingrar och handleder. Sedan tyngre tyngdöverföring, och utfallsövning. Jag får/måste fortsätta med de andra övningarna stabiliserings med mera tills vi gått MR-svaret på halsryggen så vi vet vad vi har att förhålla oss till. Just nu klarar min nacke inga övningar alls. 

 

Jag blev så himla glad när loggat in och såg att jag fått tre nya kommentarer  

 

På onsdag när jag gjort min MR av nacken i Uppsala ska jag träffa Jessica här från bloggen. Känns så otroligt roligt och häftigt när jag kan träffa er  Attans, nu i skrivande stund kom jag just på att jag bestämt träff med en annan läsare på just onsdag!

 

Ja, det är i alla fall fantastiskt roligt att få jobba igen och dessutom i mitt företag även om chefen kanske är det värsta jag haft   Jag har fått flera nya sorters uppdrag och dessutom utan att jag ännu hunnit marknadsföra mig. Så himla glad. Nacken klarar det kanske egentligen inte men åh, så mycket bättre mentalt jag mår. Senaste åren som sjukskriven så har jag ju inte kunnat få så mycket beröm, vilket jag verkligen behöver. I mitt yrkesliv är jag van att få en massa beröm och det är såklart underbart. Hemmavid blir det på sin höjd "tack, för god middag" jag är en värre "berömsucker" än så   Sedan jag startade upp företaget förra veckan har jag fått flera mejl med "bra jobbat" "professionellt utfört" osv så härligt! 

 

Jo, jag har ju som jag skrev nästan helt tappat lusten för särskilt det superviktiga stabiliseringsövningarna (spänna sätet, bäcksnbotten, pressa ned svanken).

Ska vi peppa varandra?

Är det någon som inte gör stabiliseringsövningarna som vill börja nu?

Malin Streberg har du slutat med dina?

Några som hänger med? Så kan vi skriva och kommentera hur det går, om någon övning är svår eller gör mer ont? Dels peppar vi ju varandra men jag har några års erfarenhet av att göra dem så jag kanske har lite tips oxå  

 

Vilka är med?

 

Trevlig helg allesammans!

Kärlek och styrka

Pansen  

Av Pansen - 12 februari 2014 17:45

Attans, journalisten har inte hört av sig. Hoppas verkligen att det beror på att han har för mkt annat jobb. Jag har fått ännu ett nytt uppdrag i företaget. Känns superkul och nu jag försöker verkligen vara mer noga med att inte sitta vid datorn längre än 30 min i stöten.

 

Var på återbesök på kvinnokliniken i dag och jag frågade om det kunde vara möjligt att hormonerna gjorde mina bäcken-ledband skörare? Jag har ingen koll på vilka hormoner som gör vad liksom...Jag fick nog inget svar på det får väl orka kolla upp det själv...

Jag är fortfarande skeptisk till hormonspiral, känner att för mig är det som när jag var gravid jag vill gråta för ingenting, har fått acne! Dessutom har jag ökat i vikt och så detta att ledbanden/bäcken känns skörare igen...Hmmm, men "menssmärtorna" och blödningarna har ju minskat. Dessutom kom en överläkare in och gjorde UL och hon bekräftade som jag trodde. Jag har fortfarande ägglossning trots hormoner så nu skulle jag öka på hormondoserna och även äta tabletter för att helt stänga av och "låta kroppen vila". Blä, känner jag just nu inte för mer hormoner så jag blir tjock finnig och deppig   Nä, verkligen inte lockande dessutom brukar jag alltid få minskad sexlust av hormoner. Ha sexlust och smärta eller ingen sexlust och minskad smärta, haha inte helt enkelt...Suck, nu är jag i den där kjänslan att jag inte vill att jag vill förneka och strunta i att jag har problem lite överallt. Bara jobba och göra sådant jag tycker är kul, vara ute och jogga, spela badminton osv för nu är jag såklart ju också less på rehabträningen  

 

Men, men nej, nej inte hålla på sådär och beklaga sig jag ska inte nu ska jag vara glad och tacksam att jag får vara med min familj att varken de eller jag har någon dödlig sjukdom, usch...Nä, det är fult att hålla på sådär det finns massor att vara tacksam för och nästa vecka ska jag äntligen få min MR av halsryggen också. Blir en mysig utflykt med maken på 30 mil  

 

Vet inte vad jag ska skriva...Så ställ gärna lite frågor!

 

Kärlek och styrka

Pansen  

Av Pansen - 7 februari 2014 08:27

Förra veckan drabbades av jag av kraftig förkylning eller influensa. Feber, sprängande bihålor, huvudvärk och jobbig värk i hela kroppen. Sov massor, kunde inte träna och tog mig inte upp för att skriva här på bloggen heller, men jag tänkte på er ska ni veta!  


Mitt bäcken har smärtat djupt i SI-lederna men jag hoppas verkligen att det beror på att delar av influensan är kvar. Att det bara är tillfälligt. Härom kvällen kunde jag inte stödja på höger ben för det värkte som tusan och så har det nog inte varit på mycket länge. Samtidigt ligger tanken och skvalpar kan hormonspiralen ha något att göra med mina försämringar i bäckenet? För övrigt har spiralen hjälpt så det är inte bara att ta ut den för den gör ju nytta också. Men jag ska fråga på kvinnokliniken när jag ska på återbesök till veckan. Dock har jag ingen större tilltro att de ska ha någon kunskap om bäcken och hormoner.

 

Men något underbart har hänt denna vecka. Något jag väntat och längtat så efter.

Tjoho, nu har jag äntligen börjat jobba igen.  Jag har åter startat upp mitt företag som jag lade ned då bäckensmärtorna blev för svåra och jag tvingades till sjukskrivning. Det är över tre år sedan nu! Jag ska jobba 25 % och är fortsatt sjukskriven 75%. Veckan drog i väg med en rivstart och jag fick genast en kund och jobb som granskare av ansökningshandlingar (CV och personligt brev). Haha, jag som skulle börja lite försiktigt och pilla lite med en ny hemsida osv. Men superkul jobb var det i alla fall! Nacken höll på ge upp redan på tisdagskvällen och jag var gråtfärdig. Kudden fick jag åter lägga ned på golvet och tålde inget under huvudet. Blev rädd och förbannad. Men tänka sig, smärtan kröp tillbaka lite  Men musklerna har krampat tag så hårt att ena armen är påverkad. Den domnar, känns som kallt vatten och som om att jag har blodstopp i hela armen. Det värker och strålar ut i fingrarna. Jag känner igen detta, men då brukar det vara höften stråla ut i ena benet, ut i foten.

 

Jag ska göra ett försök att få lite lokal uppmärksamhet gällande foglossning/bäckensmärtor/SI-leder osv. Jag ska nu mejla den journalist som gjorde artikeln om mig i höstas. Jag vill så gärna att han gör en ny artikel. Jag vill få till ett upprop till alla vårdcentraler så att de lär sig mer om  foglossning/bäckensmärtor/SI-leder. Jag vill att de utmanar varandra. Vore toppen om de hade en läkare som kunde lite mer och alla sjukgymnaster borde ha kunskap om vikten av ett särskilt utformat träningsprogram för dessa personer med dessa problem. Så håll tummarna att tidningen "nappar"  

 

Hur är det med er då? Jag har många namn som snurrar runt och jag tänker ofta på era historier och undrar hur ni har det. Ni får gärna kommentera och berätta hur går för er, har något hänt sedan sist vi hade kontakt? Är du ny? Har du frågor?

 

Kärlek och styrka

Pansen  

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

37 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se