Alla inlägg den 12 november 2013

Av Pansen - 12 november 2013 12:46

Nä, det är inte speciellt kul nu, några kotor i nacken/halsryggen spränger konstant. Jag försöker gå flera korta promenader istället för en på 20 minuter. Går jag 20-30 minuter sprider sig krampen över skuldrorna och ut i armarna som uppleves pirrande och kraftlösa.

 

Det är en mycket irriteradne känsla! Jag blir "stressad" av nacksmärtan för den håller ju på att ta över och förstöra min rehab av bäckenet. Jag räknar kvartar, ser på klockan hela tiden. Dagligen får jag sprängande huvudvärk och då kan jag inte försöka fördriva tiden med Tvn, men har däremot köpt och lånat en massa ljudböcker. Åh, vilken lyx det är, har en 35 böcker i mitt bibliotek nu det vill jag tipsa alla om kanon när man ska sova, träna eller gå promenader också.


Hela natten har jag bara drömt att jag ramlat av häst, blir fixerad och hamnat på sjukhus, min nacke smärtar, är skadad. Det upprepas hela tiden, hela natten. Varje gång jag vaknar är den ju där, den sprängande smärtan i nacken och inget läge lindrar, det är det som gör mig så obehaglig till mods. Trots att bäckensmärtorna var ännu starkare så kände och visste jag i alla fall att det lindrades när jag låg ner. Fick ett mejl ifrån en av er läsare förra veckan en massa kramar och styrka och hon sa att för henne hade nacksmärtorna tagit mycket mer mentalt än vad bäckensmärtorna gjorde. Skönt, att höra att jag inte är ensam.

 

Nu med nacken så, ja, allt känns bara fel. Jag kan inte sitta då börjar det spränga och trycka, i går när jag åkte bilen kunde jag inte hålla upp huvudet utan fick sitta och trycka det bak i nackstödet. Det känns inte bättre när jag går utan då hänger ena armen och jag känner mig helt sned i musklerna. Men jag har bestämt mig att inte ge upp utan kämpa vidare så jag kan fortsätta stärka och bygga upp mig efter bäckenoperationen. Eftersom nacksmärtan är konstant så känner jag ju av den oavsett vilken övning för bäckenet jag gör.


När något plötsligt hände med min nacke i maj var jag inte ett dugg orolig, möjligtvis lite irriterad kan jag erkänna eftersom hantlarna fick hamna på hyllan. Jag har försökt fokuserat framåt trots nacksmärta, muskelkramper, öronvärk, huvudvärk, armvärk. Men jag har sagt till sjukgymnaster, naprapat och min läkare att jag under sommaren haft det värst med nacken, att jag tagit morfin för nacksmärta och inte för bäckenet. Jag har gång på gång frågat och funderat vad var det som hände, varför började nacken krångla nu? Men det har blivit så mycket prat om nacken utan istället om fusionoperationen och rehab av den.


När jag var till naprapaten i fredags så var jag mycket tydlig och sa att jag var tokfrusterad men inte på honom, han är inte min läkare som kan hjälpa mig fram i vårdens hårda rissnår. 

- Vad är det som hänt? Varför hände det? Säg nu inte bara att det går över, träna försiktigt osv för jag har trott det själv i ett halvår nu och blir så grymt besviken när ingen förbättring sker! I dag känner jag mig helt snedvriden dessutom. Men jag är inte arg på dig, men förstå min frustration. Det gjorde han och han pratade mycket med mig under hela behandlingen. 

- De omkring mig börjar nu tro att jag fått diskbråck, tror du det?, sa jag.

- Haha, diskbråck det har jag alltid trott att du haft.
Det har varit så bra med denna naprapaten för han har aldrig velat manipulera mig eller röra vid kotorna, han inriktar sig på att få muskelkramperna att släppa och han är den enda som någonsin lyckats trolla bort min migrän. 


Hoppsan Kerstin, min husläkare sedan 5 år tillbaka ringde precis, det var första gången! Jag tog en djupt andetag förra veckan och skrev ett mejl till vårdcentralen som jag bad dem vidarebefodra till min läkare. Jag skrev att jag vill att ha bättre kontakt med honom, att jag vill kunna rådfråga honom. Att jag kommit fram på hans telefontider och när jag bokade via minavårdkontakter fick jag en läkartid först om 2 månader. Jag skrev också att jag måste få hjälp med min nacke att smärtorna och besvären bara ökar. Men nu ringde han och erbjöd mig en akuttid i morgon bitti, tjoho eller vad man nu ska säga  

- Men jag vet ju ingenting om din nacke, sa läkaren.

Suck, jo, det gör han nog. Han var den som tog emot mig efter ridolyckan 2008, det var han som skickade mig på akutröntgen efter undersökningen då jag hade känselbortfall i ena armen och han fått ta del av undersökningen som min sjukgymnast Thomas har gjort på min nacke för några år sedan. Men det jag är mest orolig för är att nu ska det börja om, nu ska jag strida och streta för att bli undersökt och få en MR på min nacke, blä, jag orkar inte, jo, jag måste ju orka men det är lite tungt.

 

Nä, nu ska detta bli en övervägande positiv vecka och det är jag som i allra högsta grad kan styra den i den riktningen! Det är viktigt att komma ihåg, är allt grått och trist och smärtorna styr dig försök ta tillbaka nåt, ta ett varmt bad, läs en bok, köp ett gått nytt te, en ny tekopp något som förgyller i det grå  

+ Solen skiner

+ Jag kan gå promenader

+ Jag fick en läkartid

Kärlek och styrka

Pansen



ANNONS

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12 13 14 15 16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< November 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se