Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Pansen - Tisdag 20 feb 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården. 

 
Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtöljen, sätter hälarna i mattan och tar spjärn så jag kan sträcka ut ländryggen. Åh, lite skönt, tar ett andetag. 
- Jag förstår, inte låter du arg, säger jag och fortsätter åla runt som en omogen 7- åring första dagen i skolan. Jag häpnar över hennes ordval med pannben.
I förrgår gick jag en av mina otaliga testrundor till brevlådan 45 steg enkel väg för att se om det gick utan hugg från si-lederna, om jag kunde gå i min vanliga takt osv. På vägen tillbaka fick jag stanna flera gånger, det kom hugg och särskilt från vänster sida och höger höft sprängde av värk så den inte gick att belasta, jag försökte gå men nej, jag fick stå kvar ytterligare en stund. Inne i värmen stod tvn på med OS. Jag fokuserade "det här kräver så f-n pannben om nåt" tänkte jag och tänkte på elitidrottspersonerna inne på tvn. Och provade gå igen. Jag hann fem steg. Sedan stod jag still igen. Hur gjorde jag förut innan Ifuse-operationerna? Hur lyckades jag lura hjärnan så bra, att vara så fokuserad att inte deppa utan hela tiden se framåt. Pannben, tunnelseende, ett steg i taget...Det kommer små moln och drar förbi ibland, de innehåller både ångest och oro, vad är detta hur länge ska det vara? Men jag eller mitt pannben lyckas snabbt (oftast) blåsa iväg dem. Jag välkomnar bara lösningar, söker behandlingar och tittar på vilka träningar/övningar jag vill testa sedan. Jag läser inte om symtom och läkningstid osv. Jag hade aldrig läst om nackskador trots att jag skadade mig 2008. Så när min sjukgymnast undersökte mig och jag pratade om värk ut i vissa fingrar och han sa att det var typiskt för min skada blev jag nyfiken och läste lite närmare 9 år efter skadan! 
 
Jag längtar till mitt mål att rida igen. När sorgmolnet tornar upp sig, det som innehåller "börja rida december" som blev framflyttat, blinkar jag till, och ser de andra molnen också med "börja rida i jan, feb" när jag ändrade till mars trodde jag det skulle gå att uppfylla, men jag måste ändra igen och jag får inte skriva in någon ny månad. En gissning på läkning är satt till 6-12 veckor, men allt är så osäkert med tanke på hormonernas härjning. På en vecka har jag blivit otroligt mkt sämre. Kunde köra bil med smärta 2 mil för 1 vecka sedan. Nu är det nästan omöjligt med 1-2 km! 
 
Psykologen inledde samtalet med att fråga om jag tänkt igenom om hennes samtal behövdes?
- Du är ju din egen projektledare och rehabiliteringskoordinator osv menar jag. 
- Ehh, tja, jag vet faktiskt inte. Det är ju inget som oroar mig med jobbet eller så. Jag bara längtar tillbaka och saknar både arbetsuppgifterna och mina kollegor. Jag är inte rädd för något när jag kommer tillbaka eller så. Jag är bara väldigt frustrerad över situationen och skäms och det är jobbigt när jag ska kontakta min chef och berätta om förlängd sjukskrivning hela tiden. 
-Ja, det är något vi skulle kunna jobba med din frustration, sa psykologen. 
 
Jag känner igen känslorna, från förra gången jag var sjukskriven alltså för 5-6 år sedan i samband med Ifuse-operationerna (steloperationerna av mina bägge bäckenleder). Men samtidigt hade jag ingen chef och kollegor att ta hänsyn till utan det var familj, mamma, pappa, syskon och kompisar osv. Då orkade jag också med Facebook och var på ridskolan så jag hade ett mycket socialt stark nät och mkt kärlek runt mig. Nu har jag stängt ned det och det har pågått under snart 2 år när jag bara fokuserat på att klara av jobbet. Det är ensamt och inte alls likt mig jag är van att ha många runt mig om inte rent fysiskt så i alla fall på nätet😔 Men det är bara jag som kan ändra på det så det är inte synd om mig. Måste bara ta en sak i taget och små steg. ☺️🍀 
 
Ett steg var att gå upp på vinden och hämta kryckorna och lägga dem i bilen ska jag gå någon "lång sträcka" på 100 meter eller så måste jag tyvärr ta kryckorna bara att inse. Hormonerna som skulle lindra min endometrios förvärrade otroligt mycket för mina leder. Si-lederna hade lugnat sig huggen hade börjat förbytas allt mer till ilningar men tyvärr hormonerna bytte riktning och nu lär det ta många veckor och jag är låst till huset och mycket till sängen...suck...pannben, fokusera😉😘🍀
 
Hur har ni det med pannben? Hur mår era bäcken vid hormonföndringar som mens och? 
 
ANNONS
Av Pansen - Torsdag 15 feb 12:15

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...

 

Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt längre på de tunna isflaken, vågorna väter mina fötter. Isflaken vippar, det är mörkt, men jag vet att sommarens vackra sandstrand finns där och de fina fåglarna och solen med de varma strålarna som gör att värken i lederna försvinner. Jag har skalat bort mkt nu, jag vet det. Bra fru känns som det sista jag tog bort och det hände dessa sista tre veckor. Att göra ett bra jobb är fokus och att vara en bra mamma för älste sonen. Till dottern klarar jag inte hela veckans dagar, inte kvällarna då tar smärtan över i nacken och höger höft och ben och huvud o det nya vidriga ljudet i mitt vänstra öra. Tröttheten hålls på avstånd av stressen. Kallsvetten o drömmarna jobb punkterna o mardrömmar om vad som hänt. Idag fick jag 1 timmes extra promenad på jobbet utöver 20 min luchprommis tack vare en kollegas info o någon slags uppsamling för ngn femkamp som varit på badhuset. Jag läser inte på intranätet. Och jag kan inte vara med på extra aktiviteter och friskvårdsgrejjer då skulle jag "avslöjas" vad jag inte kan göra. Jag letar annonsen till det stora projektet jag ska söka bara. Jag blir stressad av regleringsbrev och reg nytt ansvar. Jag känner de tunna isblocken, jag känner suckarna hur tungt det är att andas och att jag andas fel. Att det inte är bra. Att jag inte ens vill försöka tänka eller förklara, vem skulle inte ha tufft i vår situation. Hot och hela familjen har tilldelats kontaktförbud jag måste skydda de jag berättar för, låta lagomt positiv. Inte många vänner kvar  till min 40 års fest, måste göra nåt åt det, måste vårda bjuda in till mina lunch och frukostar som alla säger att jag är så bra på. Att jag är så bra att dra i gång och hålla kontakten, men måste oxå hålla mig kvar på isflaken så jag inte blir för blöt, kall och stel. Jag måste hålla mig kvar på flaken så jag når sommarstranden...

ANNONS
Av Pansen - Onsdag 14 feb 08:29

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med känselbortfall i halva ansiktet och synbortfall osv. Det kom som knivhugg av smärta i ländryggen och jag som står och jobbar vid skrivbordet kunde inte stå på grund av huggen i ryggen så jag höjde och sänkte skrivbordet hela tiden och hade panikkänslor. Gick på toaletten och lade mig på rygg på golvet. Inget hjälpte. Jag var besegrad av smärtmonstret och min sjuka dom Ehlers-Danlos hade fått övertaget. Jag blev sjukskriven till sista december och som vanligt satt jag i stolen på vårdcentralen och tänkte jamen, herregud det är lääänge då kommer jag hinna vara i toppform😉. 


På annandagen eftermiddag gjorde jag ryggresning för första gången på många många år. Det var jättetungt och tog liksom emot i ländryggen men jag pinade mig 10 st. Lade mig i soffan på sidan ca 10 min och när jag skulle vända mig "small" (det lät inte) av en skarp smärta ända ner i vänster fot. Det var vidrigt jag kunde inte andas. Tänkte ryggskott fast det satt längre ned mer över si-leden på vänster sida. Veckorna som följde kunde jag knappt gå. Fick gå jämnfota i trappen och de 45 stegen enkel väg till brevlådan var oftast för långt. Naprapat behandling lättade lite på muskelkramperna. Jag kunde inte börja jobba och blev sjukskriven hela januari och var enormt besviken och ledsen. 


Den 10 januari gjorde jag en titthålsoperation där det konstaterades endometrios med sammanväxningar och ärrvävnad. Behandlingen består av hormoner vilket jag hittills inte tålt så bra. misstanke om endometrios fanns redan 2014 och jag "fick" hormonspiral och blev mkt sämre i bäcken mm blev inte trodd av läkarna och kände mig sviken. Så "jag" tog ut spiralen och har bara blivit sämre och fått allt mer smärtor från endo. Nu har jag fått en läkare som lyssnar och säger och bekräftar mig att hormoner kan försämra min sjukdom EDS men oxå kan göra lederna bättre. Tyvärr har jag blivit mkt mkt sämre och har nu svårt att gå så jag måste avbryta behandling med gulkroppshormon. 


Innan jag började m gulkroppshormon genomgick jag en 3 dagars TMU Teambaserad medicinsk utredning som Försäkringskassan beställt. Jag överansträngde mig rejält. Jag har påverkade muskler, senor osv och inflammation från revbenen ända ner till svanskotan. Det hugger och värker konstant från si-lederna, ländrygg, höfter, ljumske, lår precis som innan ifuse operationerna! Det är helt sjuk upplevelse och ledsamt. Jag är rädd att det tar lång tid att komma tillbaka. Försökte gå till brevlådan i morse 45 steg det högg 5 ggr och lika många på vägen tillbaka😢 Sjukskriven till 4 mars och jag kan knappt sitta under middagen, nacke/skuldror spränger lika illa och höger arm har konstant mjölksyra att borsta tänderna är för mkt😬 Hoppas nu F-kassan förstår och godkänner att jag är sjuk. Men jag ser ändå ljuset och letar behandlingar och lösningar😄


Kram Pansen 


Av Pansen - 13 december 2017 16:17

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt jobb. Men nu är jag heltidssjukskriven hela december och jag tror jag älskade mitt jobb lite för mkt jag fick tunnelseende och gjorde allt för att ingen skulle se hur illa det var med mig. Jag skulle bara jobba. Att jag sedan bara bokstavligen rasade i sängen när jag kom hem för att nacke, rygg "alla" muskler inte orkade mer det liksom tog jag inte till mig. Ja, runt höger höft pulserar det hela tiden. Har lagt en extra madrass i sängen det var många år sedan sist 2013 och nyopererad IFuse si-led 4 år sedan. I natt är jag ganska säker att jag inte ens legat på rygg bara vänster sida. Mitt öra blir mos, haha det har en massa brosk jag tror inte mitt öra är överrörligt för det ömmar på morgonen på ett helt annat sätt. 

 
Åh, jag ångrar allt idag. Att jag inte låg kvar i sängen hela dagen. Men det blir ryggen mycket sämre av. Men inte nacke o höft. Fotleder/vrister värker sådär reumatisk. Höger fotsula under lilltå. Mer vä fot. 
Höger armbåge är nog inte bra den har trilskats med låsningar hela hösten eller är det sedan förra hösten? Skit samma nu är det en konstant punkt där och ibland aktiveras nerven till "kärringsstöten". Nu glömde jag vad jag skulle skriva och hör bara min tinnitus, högt fint elementljud i höger öra. När jag sov över hos mormor som barn lät hennes element och allt var tyst, så tyst, jag hörde bara det där konstiga el-ljudet liksom från elementet och jag gillade inte det. Nu låter det så varenda jävla kväll, jag har haft så här över 2 år jag trodde det var 1 år men det kanske är sedan 2008 oxå jag får kolla anteckningar men det är inte alltid lika högt....Undra om jag spelat för hög musik i bilen ändå? Men egentligen tror jag inte på det. Jag tror det kommer från min instabila nacke. Krampen som kommer varje dag nu är ju svår att beskriva och särskilt vad den gör. Den kommer som en våg och sedan växer den som en tsunami.  Den kommer när jag varit vaken 2 timmar. Den får käkarna att pressas samman trots att jag försöker hålla munnen öppen. Jag känner trycket mot öronen och det för ont, det är många gånger väldigt likt öroninflammation. Jag kan vid vissa tillfällen känna förgreningarna till nerver så tydligt. I nackrosetten det stiger uppåt det är så dovt, men otroligt kraftfullt. Inga mediciner hjälper och efter en tag plant liggandes i sängen för att avlasta nacke, höft och rygg över då kliver jag upp för att få blodcirkulation och gör något såklart väldigt lugnt, typ vattnar blommor, den nivån jag kan absolut inte göra något där jag använder/belastar armarna, men jag är uppe o går vilket belastar höftjäveln och halsryggsfan så kvällarna blir så här "jag ångrar allt".
 
Jag provade att sitta ned och dammsuga halva vardagsrummmet men nä, det var för mycket. Det är en otrolig Flashback detta till innan Ifuse operationerna alltså steloperationerna av mina bägge bäckenleder. Hur har det kunna bli så här då? Jo, under hösten har jag jobbat 75% och varit sjukskriven 25% min läkare och sjukgymnast och även sjukgymnasten som "tog över mig" i sommar tyckte belastningen blev för stor på min kropp och tyckte jag skulle vara sjukskriven 50% men jag hade så svårt att acceptera det och ingen kunde ta över mina arbetsuppgifter på jobbet. Var jag sjuk någon dag blev det bara ännu mer jobb när jag kom tillbaka jag blev sakta sämre. Istället för att kunna träna att vara utan nackkragen klarade jag mig allt mer sällan utan den. Ryggen började hugga allt hårdare och oftare och vara nära till ryggskott. Musklerna runt höften likaså. Det var en torsdag och jag kom från sjukgymnasten och triggerpunktsakupunktur och jag hade erkänt för mig själv att detta inte gick. Jag klarade inte att arbeta 75% mina kollegor på jobbet hade också pratat om detta. Jag skulle nu boka läkartid och prata med min chef. Jag tror min sjukgymnast var glad för min skull han såg nog vid varje besök hur jag bara försämrades. 
 
På fredagen kom ett brev från Försäkringskassan "Vi överväger att inte betala ut mer sjukpenning till dig för perioden 3 juli- 30 oktober". Jag kände det som att jag inte fick vara sjuk och när jag var till läkaren för att vi skulle fylla i ett nytt läkarintyg till Försäkringskassan sa jag ändå. Men denna månad går det inte att jag jobbar 75% jag har blivit mkt försämrad. Det var första gången på 1 år jag sa det själv och högt tidigare har alltid läkaren sett eller sagt det. Läkaren sa: Bit ihop, dina chanser är små nu när F-kassan börjat "krångla". 
Jag bet ihop en förkylningen med feber, drabbades av luftvägsinfektion fick kortisontabletter. Räddade min onda höft där inflammationen dämpade något. Men jag hade inte så mkt kvar att bita ihop med. Jag fick migränanfall på migränanfall och började känna nu "kraschar" mina kroppsdelar nu går knäna ur led, höften vreds till 2 ggr men en stark smärta men det ska tydligen vara mkt ovanligt att den går ur led. Jag fick nackspärr (vardagsmat iofs;) Jag fick känselbortfall i ansiktet och råddes via flera kontakter till slut till akuten där det kopplades ihop med mina accelererande migränanfall. Jag åkte till jobbet men det kändes verkligen inte bra. Jag bet mig i läppen flera ggr i timmen bara för att kolla om inte känseln var tillbaka. Migränen ökade. Till vårdcentralen fick en kur kortisontabletter igen, klarade ytterligare 7 dagar eftersom inflammationerna i kroppen dämpades något. Men migränen ändade karaktär nu försvann synen under ca 1 Tim på ett öga (hade så när jag var barn också) Jag sjukanmälde mig från jobbet. Jag gick till vårdcentralen igen jag blev sjukskriven på heltid 16 nov-31 dec. Försäkringskassan meddelade någon gång under denna period att de godkände min sjukpenning och sjukskrivning och skulle utreda vidare min funktionsförmåga. Förresten sjukgymnasten gjorde om flera tester på mig (som vi oxå skickade till F-kassan mkt viktigt underlag!!!) 
Det visade att jag nu har 85% funktion i mitt bäcken, det är ju helt otroligt bra siffror!! (Kan säga att nacke och rygg inte var så bra) 
 
Så nu ligger här jag i sängen igen. Men inte lika rädd som för 4 år sedan. Men jag ångrar dock att jag "satsade" allt på jobbet. Jag har "kraschat" flera kroppsdelar och tänk om jag som vanligt är för snabb i tanken hur fort jag ska bli återställd? Jag tänker jobba 50% i januari iaf. 
 
Gruppen på Facebook har nu 152 medlemmar mitt namn där är Anna Pansen Karlsson och den slutna gruppen heter Bäckensmärta IFuse SI-leder Steloperation 
 
 Kramar kärlek och styrka
Pansen 
 
Av Pansen - 12 juli 2017 11:50

Jag startade gruppen på Facebook och blir så glad när ni skriver o tackar mig och är jag så glad över all aktivitet när alla delar med sig av erfarenheter och tips. Jag tycker det häftigt att vi nu är över 60 medlemmar i gruppen. Känner nu att jag vill skriva och förklara varför jag "syns" till så lite. Min orsak känner ni nog igen. Smärta som "äter" upp så mycket energi.


Jag vill så mkt och trodde jag skulle kunna göra så mycket mer, men sanningen (som jag så gärna förnekar), är att jag inte är så normal och frisk som jag vill tro  . Jag hålls tillbaka av smärtor, de kommer från så många ställen att jag blockar och inte orkar lyssna. Skriver inte för medlidande, utan för mitt dåligt samvete. Jag vill sprida detta stora problem med si-problem att så många lider utan korrekt diagnos och därför går miste om många olika behandlingar som finns. Det som gör att jag har dåligt samvete och det som smärtar mig värst och det är min nacke och migrän. Jag fick 16 nackspärrar i rad på lika många veckor. Men jag vill arbeta och liksom vara "normal". Jag har varit sjukskriven 50% i vår och nu 25%. Men jag jobbar mitt pass sedan ligger jag mest (igen). Jag är fortfarande envis och lojal mot min arbetsgivare men min läkare, sjukgymnast o naprapat är inte överens, de tycker jag gått för fort fram att öka arbetstiden nu med desa nackbesvär. Men bilden är så skev för mig som haft så besvärligt och starka smärtor från bäckenet. Jag räknar liksom inte att man även ska orka/kunna göra så mycket om ens något på fritiden. Smärtan tar ju som bekant inte "helg" eller semester, den är där hela tiden i olika styrkor. Ni känner igen det.


Ni känner säkert även igen oket att bära med dåligt samvete, det är för mig stort nu (igen), som en tung blöt filt som blir tyngre och tyngre istället för lättare. Barnen, min man, alla aktiviteter som uteblir. Jag lagar inte ens middag, att ringa och träffa mina föräldrar mina syskon och kompisar har uteblivit i över ett års tid. Nu har jag semster och kroppen har kraschat lite ytterligare när jag slappnade av  Nu ska jag verkligen läka och hämta igen mig, träffa kompisar och familj och träna. Måste, måste träna enda vägen till bättring men det går inte att "lyfta hantlar" med nackspärr och migrän så först läka...sedan träna och alltså jag kör ju benträing och rygg om jag har nackspärr men shit, vad energi och kraft det tar att ha så ont kan inte påstå att jag gladeligen springer ned till gymmet varje dag senaste tiden har det krävts en massa pepp för att jag ska orka dra mig dit  


Men njuta av sommaren det gör jag.

Kramar Pansen Bäckensmärtor (Facebook)

Av Pansen - 19 januari 2017 22:30

Jag har skapat en sluten grupp på Facebook så kan fler dela och stötta varandra. Sök min profil: Pansen Bäckensmärtor så skickar jag in er i gruppen😄

 

Min naprapat sa för några veckor sedan att jag måste komma ihåg vilken resa jag gjort. Han var orolig för mig. Han ville inte att jag skulle åka på ett ordentligt bakslag du är liksom inte på väg in i väggen du är på väg att springa rakt i kaklet! Det är otroligt det du gjort du jobbar heltid och rider osv. Jag har många patienter med EDS men ingen som tagit sig upp till en sådan bra nivå som du gjort. Snälla ta hand om dig nu. 

 
Min sjukgymnast hade jag inte träffat på över 1 år och han sa jag är imponerad över dig och hur du tog dig tillbaka. 
 
I helgen har jag för första gången suttit och läst igenom gamla kommentarer men även en del av mina egna gamla inlägg. Jag har mejlat några av er läsare och tex med fina Jessica som gjort dubbla steloperationer (Först Dianaskruv som misslyckades och sedan lyckad Ifuse) och även hon boostade mig med meningar om min otroliga resa. 
 
Då kände jag j-klar jag är stark, shit vad jag kämpat och vilket otroligt resultat jag fick. Men hade jag bara gjort Ifuse och slarvat med rehab ja, då hade jag inte varit där jag är. Men shit, också vilken kamp det var. Vilka smärtor, vilket handikapp och dusten med Försäkringskassan. 
 
Haha, vad tuff och lite galen jag var som friskskrev mig och tog drömjobbet. Jag minns när jag kom till jobbet första dagen och insåg att min enhet låg på våning 3 och på hissen satt det en lapp "ta trapporna för hälsans skull". Och jag bara tänkte hälsa ni skulle bara veta om veta om min hälsa och shit, många trappsteg blir det. Och syrran hade sagt åt mig att jag måste titta efter vilorummet så jag skulle kunna smita dit på lunchrasten. Det tog nog 7 månader innan jag vågade lägga mig i det på lunchrasten. Jag ville ju inte visa mig "svag" jag hade ju bara ett kort vik som kanske kanske kunde bli längre. Jag måste utstråla hälsan själv. 😉
Av Pansen - 7 januari 2017 10:01

Jag har varit sjukskriven 50% under december och fått laserbehandling på triggerpunkter, skuldor, nacke, skallbas. I går fick jag min 12 eller 13 nackspärr på lika många veckor, jag är så less och uttömd på energi av detta. Men i alla fall laserbehandlingen får jag av min klippa Med Dr och sjukgymnast Torstensson och under behandlingar pratar vi mycket om bäckensmärtor, behandlingar osv. För det är något som ger mig energi iaf  


Vi har väl alla märkt av den stora delen okunskap när det gäller kvinnor och bäckensmärtor? Och det samma gäller ju behandlingarna av dessa. Det är till exempel en stor andel inom läkarvärlden som inte tror på lyckat resultat av steloperationerna av bäcken . Därför tycker jag det är så synd att inte Sturesson som opererade mig inte hade en längre studietid. Alltså när jag gjorde mitt återbesök hade det gått 6 månader sedan sista operation. Då hade jag inte återgått i arbete och inte heller kommit så långt i rehab. Det borde varit uppföljningar längre fram i tiden också. Jag måste bara upprepa att jag typ låg i sängen i 3 år sjukskriven och kunde inte gå runt hela stora affärren utan kom till mjöldisken typ. (det är sjukt för mig i dag att titta tillbaka på det, svårt att förstå, och jag hade dessutom sjukt höga morfindoser)

 

Jag har ju genom denna blogg haft kontakt med så många som gjort lyckade ifuse operationer och kunnat återgå till jobb och familje- fritidsliv igen. Det borde verkligen komma med i studieresultaten av operationerna så dessa negativa som tycksa vara emot ifuse och steloperationerna fick se dessa otroliga postivita resultat. Hmm, kanske kan jag samla ihop några personer här via bloggen och min pansen-mejl?    Men ni läser väl inte bloggen längre? Denna blogg är ju gjord för de som söker info, berättelser, känna att man inte är ensam och kunna få ställa frågor till mig osv.

 

St Göran i Stockholm hade ju också börjar göra Ifunse operationer efter att ha provat Diana-metoden som lades ned efter tyvärr misslyckade resultat (har kontakt med en läsare som gjorde misslyckad Diana och fick göra om Ifuse efter). Nu är Ifuseoperationerna på St Göran stoppade igen för att en längre utvärdering ska göras! Kanske bra, men jag blir rädd att fler kvinnor ska lida och att dessa operationer ska upphöra som faktiskt kan ge stora delar av livet tillbaka när alla andra behandlingar och metoder har testas och inte gett resultat.

 

Jag vill så mycket, jag vill verkligen lyfta upp det ämne på riksagendan! Men först måste jag blir bättre själv först...sjukskriven 25% januari ut, men läkaren tyckte 50% så när jag kom hem och läste sjukintyget stod det "pat pressar sig själv och måste bromsas" hm, det var det värsta  inte så kul att lämna det till chefen  Här tror jag faktiskt det blir lite knäppt eftersom jag haft dessa bäckensmärtor så många år så jämför jag med dem och så ont har jag inte alltså tycker säger jag till mig själv att jag borde skärpa mig och bita ihop lite till och sluta sjåpa mig jag ligger inte på VAS 6-9 utan tror det är VAS 4 vilket gör det jättesvårt att koncentera sig på arbetsuppgifterna sedan pikar det vissa dagar till VAS 5 nåt migränanfall på 6 kanske alltså inte i närhten med bäckensmärtorna  Nä, tyvärr så säger min nacke ifrån nu. 

 

Kärlek och styrka  

Pansen

Av Pansen - 1 november 2016 19:46

Förra veckan var jag på sjukhuset och hos min sjukgymnast Thomas Torstensson som hjälpt mig genom många skador och rehabliteringar nu;-) Jag fotade av affischerna om laser och kortsion som behandlingar av bäckensmärtor. Tänkte skriva lite på bloggen och lägga upp dem. Men så skulle jag skjutsa dottern och det slutade med att jag bara slängde upp bilderna på affischerna och kollade i min mobil om det gick att förstora så man kunde läsa texterna.


Det var en läsare som hade avbrutit en MR-undersökningen (magnetkamera-röntgen-bilder) för hon tyckte det var så obehagligt och hon undrade om jag hade gjort MR. Jag har svarat henne, men eftersom jag är "rädd" att svaret lätt försvinner i "flödet bakom" svarar jag även här och lyfter fram det lite till alla. 


Jag tycker om man är orolig har ångest osv. Då ska man ta kontakt med röntgen personalen. Man brukar på ett papper hemskickat att fylla i innan och då frågas det bla om rädsla att vistas i trånga utrymmen. Likt andra viktiga undersökningar kan man vid behov få lugnande. 


Jag gjort massor av MR;) I affischen på tidigare inlägg finns det lite info om kortsion studie en åsdan ingick jag i och då gjordes kortisoninjektioner i bäckenets inre ledband, då togs MR bilder alldeles före och alldeles efter och sedan efter någon vecka. Jag gjorde MR på mitt sjukhus och fick till svar från någon läkare jag inte kände att "mitt bäcken såg bra ut". Men sedan har jag även gjort MR innan Bengt Sturesson skulle bedöma mig för ortopederna anser att MR bilder "bara" är färska och aktuella i 1 år och den tidigare MR var gjord kanske 1,5 år innan. 


Sedan vill jag åter påpeka långt ifrån alla läkare kan utläsa bäckenproblem på MR bilder!! De läkare som tittade på mina bilder på mitt sjukhus sa ju att det INTE var ngt fel eller problem medan Bengt Sturesson genast såg mina problem och jag opererades. Jag är också ganska säker att min sjukgymnast Thomas Torstensson som lett flera studier på detta område och är otroligt, otroligt kunnig och   uppdaterad han skulle garanterat också kunna se förändrningar på mina MR-bilder av bäcken innan operationerna...men det ska ju vara röntgen läkare till sådant...Ihh, jag blir så jäkla arg när jag tänker på det inte för min skulle utan för er och alla som kanske i detta nu blir felbehandlade och fel bemötta!! 


Jag önskar verkligen att Sundsvalls sjukhus och rehabiltieringskliniken med Thomas Torstensson och Anne Lindgren fick ordentlig uppbackning och erkännande för sin otroliga kunskap och engamang. Sundsvalls sjukhus skulle kunna ha ett riksintg för kvinnor med bäcken prolbem-smärtor-långvariga foglossningproblem-instabila bäcken- det finns så mycket man kan kalla det;-) Det finns så många som inte ens har rätt diagnos men den kan Thomas och Anne ställa sedan finns flera olika behandlingsmöjligheter att få--som jag sagt Ifuse eller steloperation är verkligen inte den enda utan det är en drastiskt metod som man inte ska välja som steg 1.


Förresten jag ska själv testa laserbehandling fast inte på bäckenområdet utan på nacken ska bli spännande jag har inte testat det men vet många ryttare som kör det på sina hästar med goda resultat.


Kram till er 

Pansen

Ps mejlar ni kan svar dröja för jag har det lite...tungt med både kropp och jobb, men jag lovar svara 
pansen76@gmail.com



Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se