Direktlänk till inlägg 20 februari 2018

Pannben...Hej kryckor!

Av Pansen - 20 februari 2018 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården. 

 
Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtöljen, sätter hälarna i mattan och tar spjärn så jag kan sträcka ut ländryggen. Åh, lite skönt, tar ett andetag. 
- Jag förstår, inte låter du arg, säger jag och fortsätter åla runt som en omogen 7- åring första dagen i skolan. Jag häpnar över hennes ordval med pannben.
I förrgår gick jag en av mina otaliga testrundor till brevlådan 45 steg enkel väg för att se om det gick utan hugg från si-lederna, om jag kunde gå i min vanliga takt osv. På vägen tillbaka fick jag stanna flera gånger, det kom hugg och särskilt från vänster sida och höger höft sprängde av värk så den inte gick att belasta, jag försökte gå men nej, jag fick stå kvar ytterligare en stund. Inne i värmen stod tvn på med OS. Jag fokuserade "det här kräver så f-n pannben om nåt" tänkte jag och tänkte på elitidrottspersonerna inne på tvn. Och provade gå igen. Jag hann fem steg. Sedan stod jag still igen. Hur gjorde jag förut innan Ifuse-operationerna? Hur lyckades jag lura hjärnan så bra, att vara så fokuserad att inte deppa utan hela tiden se framåt. Pannben, tunnelseende, ett steg i taget...Det kommer små moln och drar förbi ibland, de innehåller både ångest och oro, vad är detta hur länge ska det vara? Men jag eller mitt pannben lyckas snabbt (oftast) blåsa iväg dem. Jag välkomnar bara lösningar, söker behandlingar och tittar på vilka träningar/övningar jag vill testa sedan. Jag läser inte om symtom och läkningstid osv. Jag hade aldrig läst om nackskador trots att jag skadade mig 2008. Så när min sjukgymnast undersökte mig och jag pratade om värk ut i vissa fingrar och han sa att det var typiskt för min skada blev jag nyfiken och läste lite närmare 9 år efter skadan! 
 
Jag längtar till mitt mål att rida igen. När sorgmolnet tornar upp sig, det som innehåller "börja rida december" som blev framflyttat, blinkar jag till, och ser de andra molnen också med "börja rida i jan, feb" när jag ändrade till mars trodde jag det skulle gå att uppfylla, men jag måste ändra igen och jag får inte skriva in någon ny månad. En gissning på läkning är satt till 6-12 veckor, men allt är så osäkert med tanke på hormonernas härjning. På en vecka har jag blivit otroligt mkt sämre. Kunde köra bil med smärta 2 mil för 1 vecka sedan. Nu är det nästan omöjligt med 1-2 km! 
 
Psykologen inledde samtalet med att fråga om jag tänkt igenom om hennes samtal behövdes?
- Du är ju din egen projektledare och rehabiliteringskoordinator osv menar jag. 
- Ehh, tja, jag vet faktiskt inte. Det är ju inget som oroar mig med jobbet eller så. Jag bara längtar tillbaka och saknar både arbetsuppgifterna och mina kollegor. Jag är inte rädd för något när jag kommer tillbaka eller så. Jag är bara väldigt frustrerad över situationen och skäms och det är jobbigt när jag ska kontakta min chef och berätta om förlängd sjukskrivning hela tiden. 
-Ja, det är något vi skulle kunna jobba med din frustration, sa psykologen. 
 
Jag känner igen känslorna, från förra gången jag var sjukskriven alltså för 5-6 år sedan i samband med Ifuse-operationerna (steloperationerna av mina bägge bäckenleder). Men samtidigt hade jag ingen chef och kollegor att ta hänsyn till utan det var familj, mamma, pappa, syskon och kompisar osv. Då orkade jag också med Facebook och var på ridskolan så jag hade ett mycket socialt stark nät och mkt kärlek runt mig. Nu har jag stängt ned det och det har pågått under snart 2 år när jag bara fokuserat på att klara av jobbet. Det är ensamt och inte alls likt mig jag är van att ha många runt mig om inte rent fysiskt så i alla fall på nätet😔 Men det är bara jag som kan ändra på det så det är inte synd om mig. Måste bara ta en sak i taget och små steg. ☺️🍀 
 
Ett steg var att gå upp på vinden och hämta kryckorna och lägga dem i bilen ska jag gå någon "lång sträcka" på 100 meter eller så måste jag tyvärr ta kryckorna bara att inse. Hormonerna som skulle lindra min endometrios förvärrade otroligt mycket för mina leder. Si-lederna hade lugnat sig huggen hade börjat förbytas allt mer till ilningar men tyvärr hormonerna bytte riktning och nu lär det ta många veckor och jag är låst till huset och mycket till sängen...suck...pannben, fokusera😉😘🍀
 
Hur har ni det med pannben? Hur mår era bäcken vid hormonföndringar som mens och? 
 
 
 
Ingen bild

Anna Astergren

20 februari 2018 16:40

Åh, vad ledsen jag blir när jag läser att du blivit sämre i bäckenet😢! Min erfarenhet av hormoner och bäckensmärta är att det inte är en bra kombination.... Blir sämre vid mens, sämre av p-piller/hormonstav/mini-piller. Har provat x flera eftersom olika läkare säger olika saker men alltid med samma utgång, min smärta i hela bäckenet ökat markant väldigt fort😳.

Mitt pannben har tyvärr tunnats ut en del de senaste åren så jag kapitulerar tidigare nu jämfört med tidigare. Orkar inte kämpa lika mycket, har gett upp ridningen, accepterat att jag inte kan jobba 100%, accepterat at jag inte kan jobba som sjuksköterska ute i vården utan har fått administrativa uppgifter, lever mer stillsamt och tillbakadraget än jag önskat, listan kan göras längre men samtidigt har jag också kommit mer till ro med att det nu är så här och oftast hittar jag guldkornen i mitt nya liv. Jag finns här med mina barn och min make, har fina släktingar och vänner och för snart 3 år sedan vågade jag ta steget och skaffade hund vilket visade sig vara den saknade pusselbiten i mitt liv❣️

Skickar massor av styrkekramar till dig och ditt pannben fina superstarka guld-Anna❣️

Pansen

20 februari 2018 17:20

Tack snälla fina Anna❤️ Ja, du vet verkligen hur det är, tyvärr.

Ja, det har ju aldrig fungerat med hormoner tidigare heller. Började med p-piller när jag var 14 år när jag var 34 år hade jag provat i princip alla preventivmedel som fanns. Alltid fick jag höra orden "nu finns det här nya med lite hormoner". Jag stötte ut spiraler även hormonspiraler som ska vara svårare. Jag provade kopparspiraler redan som 18-åring. Efter att ha försökt två tredjedelar av mitt liv sa en klok barnmorska: nu har du lidit nog funderar om du inte sterilisera dig. Vilket jag gjorde. Mitt bäcken och kropp hade gett oss två barn vilket var otroligt och jag visste att kroppen aldrig mer skulle kunna bära ett barn igen. Men nu känns det som jag åter måste "lyd" dessa läkare efter endometriosdiagnosen och göra/äta det jag blir ordinerad.

Ja, suck. Det finns ju inlägg från 2014 också när det misstänktes endometrios och jag övertalades att sätta in hormonspiral (igen) jag blev sämre i leder och särskilt bäckenet då också men den läkaren trodde liksom inte på mig så jag gick ju därifrån....så fick min endometrios "växa" till sig tills i år när det blev ohållbart och jag tvingades söka hjälp igen och det konstaterades genom en titthålsoperation.

Ja, det som inte dödar stärker sägs det😉
Kram

 
Ingen bild

Maddis

30 maj 2018 00:06

Hej hur är det med dig nu, någon förbättring? Tufft att orka med, gjort bägge och läker ju inte alls på något håll.. Håller koll på Fb efter uppdatering av dig men ser inget, så antar du har de tufft än.. 💕

Pansen

26 december 2023 18:51

Väljer att publicera din fråga trots att den legat i år. Men denna blogg har otroligt nog TACK fortfarande besökare🩷
Maddis nu när åren gått hoppas jag du är bättre?! Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pansen - 26 december 2023 19:12

Hej, Har helt glömt att jag hade en blogg😂 Blev ännu mer förvånad när jag såg att runt 500 personer besöker den i månaden🤗 Jag jobbar i alla fall heltid igen sedan maj 2023. Trivs jättebra. Jag stelopererade en nivå i nacken och en ...

Av Pansen - 15 februari 2018 12:15

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Av Pansen - 14 februari 2018 08:29

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Av Pansen - 13 december 2017 16:17

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...

Av Pansen - 12 juli 2017 11:50

Jag startade gruppen på Facebook och blir så glad när ni skriver o tackar mig och är jag så glad över all aktivitet när alla delar med sig av erfarenheter och tips. Jag tycker det häftigt att vi nu är över 60 medlemmar i gruppen. Känner nu att jag vi...

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards