Inlägg publicerade under kategorin Presentation av mig

Av Pansen - 8 november 2013 10:01

I dag får ni förbereda er på ett annats sorts inlägg. Det kan tyckas både djupt, flummigt eller helt självklart. Nu blottar jag mig totalt så kommentera gärna denna text med era tankar eller input  

 

 

Jag ska erkänna en sak! Många, många gånger har artister, idrottare och människor som varit svårt sjuka genomgått en kris och sedan förklarat i media hur det arbetat med sig själva. Att det jobbat med sin inre jag, men att de nu njuter av livet på ett annat sätt när det kommit ut på andra sidan av tunneln.


Jag har helt och fullt trott på en sådan resa, men jag ska erkänna att jag har många, många gånger tänkt "Yes, någon inre utveckling eller resa behöver inte jag i alla fall. Många har ju sagt att jag har stora resurser, är klok och empatisk osv". Och jag har tänkt att jag vet så mycket om mig själv både svagheter och styrkor och jag arbetar aktivit med dem så jag har nog alltid haft en inre resa. Jag har hållit med när folk beskrivet mig som stark, men samtidigt sagt att jag är känslig och kan känna av andra människor humör osv, jag har nästan för mycket empati ibland har jag sagt. Detta sas som om mig redan som barn.

 

Denna hösten har varit så otrolig turbulent och värst har det varit med de starka smärtorna från nacke/huvud. Bäckensmärtorna kunde jag avlasta genom plant liggläge, men nacken har en ständig mjölksyra och inget läge lindrar eller avlastar. Jag har alltid varit känslig för ljud och ljus och har satt det samman med migrän och Ehlers-Danlos syndromet. Men denna höst har det varit fruktansvärt. Mina sinnen har stått som helt vidöppna och jag har inte alls förstått varför eller kunnat kontrollera dem! Senaste månaderna har jag dessutom haft ett luftsinne som en blodhund. Jag har sniffat och känt av otvättade kläder, inte dagsfärskt vatten i en blomvas, fått utbrott av sonen deosprayande. Jag har varit hundvakt till två olika hundar, hanhundar och jag har verkligen inte gillat deras lukt.

 


- Ska vi skaffa hund någon gång så får det bli en tik, hanhundarna luktar ju så mycket mer, eller hur?, sa jag flämtande i sovrummet som stank av hund.

- Jaså, jaha, men jag känner ingen lukt. Det doftar inte ens något här i sovrummet, sa maken.

Sådär har det fortsatt och min ljus- och ljudkänslighet har faktiskt stört mig, men inte så konstigt när jag varje dag lidit av kraftigt sprängande huvudvärk.

 

Min syster var orolig för några veckor sedan och kunde inte förstå mina tvära kast och berg- och dalbanan jag åkte och inte jag heller. Ena stunden har jag varit pigg och energisk för att sedan ligga och vrida mig i kramper och smärtor i sängen helt kraftlös. Det är smärtan som drar ned mig. Jag är aldrig orkelös eller ledsen när jag inte har så ont. Det var en helg som min syster och jag SMSade till varandra i flera timmar, hon hjälpte mig att förstå. Hennes svar var egentligen ganska enkelt.

 

- Du är helt överbelastad och hela ditt system blev slutkört när du deltog i smärtkursen. Så nu är allt är överkänsligt och du tål inte stimulans på ett redan överstimulerat system! Ta det lugnt och tvätta typ inte bilen!

 
Jag var mycket frusterad och hade panik över att åter ha fått plocka bort rehabövningar, jag måste aktivera min kropp för att lederna och musklerna ska fungera bättre. Min syster och jag blev nästan lite osams. Jag tyckte hon menade att jag bara skulle vila och läka. Jag blev frusterad när hon bara skrev, "men skit i din j-vla tävlingsinstinkt!".

 

Jag hade mitt mantra, jag måste kunna göra övningar annars blir jag bara ännu sämre. Jag försökte få henne att förstå mig och skrev att man måste rehabilitera skador annars tappar man funktion osv. Det var lite sura ord så kom ett kort sms från älskade syster. Jag blev alldeles mållös och lugn.

- Suck. Varför ser jag nåt du inte ser...?      

- Suck. Jag vet inte. Kanske för att du är storasyster o klokare?   men jag hoppas se o göra detsamma, helst denna vecka, svarade jag.

 

Jag kände ju att jag försökte få grepp om mycket, vilka kvaliteter ska jag behålla som är bra för mig, vilka måste jag dra ned på, vilka måste jag förkasta? Måste jag ändra hela min personlighet och bli någon annan? Jag hade skrattat åt sjukgymnasten Thomas mejl om att han var orolig för mig och att inte nå fram till min hjärna. Då mejlet kom mådde jag bättre och var fylld av lycka igen. Jag tyckte bara det var så obekvämt och pinsamt att folk höll på att oroa sig för mig. Herregud, jag är ju stark och vuxen jag ska klara det själv! Jag kände att det gick åt rätt håll, jag läkte, reflekterade och rehabtränade och gjorde enligt nya strageier med vila och nej osv. Men så plötsligt rasade jag ned igen, helt orkelös med smärtor som totalt kontrollerade mig och jag som vanligt helt förvånad och oförstående med gapande mun!

- Får jag gissa så kommer inte din krasch från ovan nu? Utan det har helt enkelt varit aktivitet efter aktivitet. Och då menar jag inte innebandy, det räcker med att typ dammsuga, åka bil, stå för länge. Du måste rehab/vila efter varje aktivitet! Ibland måste man nå botten, man uthärdar inte en dag till, då bestämmer man sig för o klarar sedan att (bryta upp, ändra betende eller vad det kan vara). Man måste helt enkelt bestämma sig! NU är det nog!!! Fasiken, du har väl nog problem i kroppen än att du måste hela tiden skaffa dig fler och gång på gång förundras över att du kraschar. Du är ingen ärthjärna!!! Älskakr dig. Kram puss storasyster

 

Mmm., jo nu kände jag det verkligen som om jag viftade med vitt flagga och händerna i luften.

- JA, JA, jag ger mig. Jag vill göra rätt hela vägen från grunden, utan genväg. Hur ska jag göra vart är manualen? Jag följer den exakt. Vad är punkt 1?

 

Och jag bestämde mig ännu tydligare för mig själv för att ta hjälp och be om hjälp, att jag måste det! Det var ju också syftet med att jag inte avbröt smärtkursen, jag kände att jag fick hjälp på flera plan. Trots att min sjukgymnast Thomas försökt koppla samman min mentala hälsa med min fysiska så har jag inte tillåtit det riktigt heller tror jag. Men nu bestämde jag att jag faktiskt inte klarar allt själv och att det faktiskt kanske ändå har varit ganska tufft för mig och jag har kanske inte hanterat allt på bästa sätt? Vad jag vet i teorin är en sak, men att utföra det och ändra beteenden osv är en helt annan sak. 

 

 

Så ja, jag får väl erkänna att jag nu förstår lite mer av vidden med att göra en "inre resa och arbeta med sig själv". Tidigare har jag haft kunskapen eller så har jag snabbt sökt den i en quick-fix.

- Jomen, okej då. Jag är ju rädd för att arbeta och prata om känslor men lite Kognitiv Betende Terapi skulle kanske vara bra för jag vet och kan redan så mycket men jag saknar några verktyg sa jag.

 


KBT var jättebra, med fasta uppgifter att lösa och skriva svar. Jag förstod efter fem minuter hur de skulle lösas och jag skulle få höra att jag var klok och var duktig  

 

Jämför jag med denna hösten och hur jag tänker och arbetar nu med mig själv så var ju KBT, ingenting i ansträngning. Utmaningen är ju verkligen när kuratorn helt lugnt säger till exempel.

- Vad tror du om att du skulle vid nästa energirus tänka "äsch, jag ska inte förhasta mig utan sova på saken först"?!

Eh, jaha, lät ju töntigt. Men åh, vilket bra tips. Det har räddat min kropp från onödiga smärtor många gånger. Jag vill ju t.ex gärna möblera om lite hemma och det genast. Att jag har en sjukdom och en kropp som i detta läge faktiskt inte tål det, det har jag helt och fullt struntat i, herregud jag vill ju inte pjoska, jag är ju en stark norrlänning 

 

- Du får säga vad du vill. Vilka ord vill du säga för att beskriva din sjukdom, sa kuratorn sist.

 

Eh, vänta...Eh, vilka svar blir det? Eh, shit, vad är rätt svar här då, hur ananlyserar hon det här? - Säg bara lite ord som kommer upp, fortsatte hon.

- Fan, skit och jävlar tycker jag idag, spottade jag fram skamset. Eh...jag vill inte vara offer, jag tycker...eh...men nu har jag lite offerkofta på det vet jag och det vill jag inte ha eller jo, jag ska känna lite på den, det kan vara klokt va?  

 

Ni förstår skillnaden va? Med kuratorn pratar jag och vi kan fundera tillsammmans specifikt om min situation. Nu har jag också lagt alla min kort på bordet tror jag. Jag har berättat för min man om alla ställen på kroppen som smärtar eller besvärar. Jag har delat upp det under flera månader så han inte ska dränkas. På stora mötet på vårdcentralen i måndags så berättade smärtteamet om mig som person, om min sjukdomshistoria och att jag levt med smärtor sedan tonåren.

 

Strategiskt bra eller skit vet jag inte, men nu är sanningen framme. Nu finns det dokument som beskriver min situation, hur jag känner och resultat över funktionsnedsättningarna. Det är som en stor suck av lättnad på ett sätt. Alla männsikor är fortfarande kvar runt mig än så länge ialla fall. Ingen vän eller maken har svikit mig för att jag blivit "sjukare". Kanske (forhoppningsvis) är det bara jag själv som ser ned på mig själv för att jag inte kan arbeta längre, vara den fru eller mamma eller kompis som jag vill vara som jag tycker att jag ska vara?!

 

Det där med att efter svåra kriser se att nu är gräset grönare osv, det blir ingen skillnad för mig. Jag såg tydligt och uppskattade gräset, molnen, fåglarna och stenarna redan som barn. Jag har ju liksom gärna sett och gjort allt samtidigt  

 

Jo, jag är en person med mycket känslor, har jag alltid vetat om typ. Men i höst har jag insett samtidigt har jag inte kontroll på dem och vågar därför inte släppa fram dem. En sak som också kommit tillbaka är vad min ena ridlärare sa till mig för ca 2,5 år sedan.

- Du är en genomsnäll och omtänksam person för både människor och djur. Men jag tror att ibland så suger du åt dig likt en tvättsvamp av alla andra runt omkring dig. När du kommer från en rolig fest blir du plötsligt helt orkeslös. Du måste lära dig att stänga in dig i en kupa och ta hand om dig själv nu när du har så stora smärtor och problem med bäcken och nacken. En sak till, jag tycker du ska tillåta dig att sörja. Tillåt en sorg och sörj det som du tvingats ge upp eller ta ett uppehåll ifrån nu när du är sjuk.

 


Jag bara gapade, visst fina ord om mig som person och jag höll med. Men allt det andra, hur kunde hon veta det? Min sjukgymnast Thomas bad mig kanske samtidigt att göra en energilista. Jag skulle skriva ned vad jag kunde göra, vad jag inte kunde göra, vad som gav mig energi eller vad som "kostade" mer energi. Jag förstod syftet men jag totalvägrade, jag ville inte få svart på vitt vad jag kunde eller inte! Just då ansåg jag mig inte kunna nästan någonting och ansåg mig själv ganska värdelös. Detta var även våren 2011 då jag sedan drabbades av en mildare och ganska kort depression. Jag vet att jag ibland kunde gråta men det var mest av frustration att jag inte kunde styra mitt öde eller visste om jag skulle  bli bättre. Jag sörjde inte. Under dessa tre år har jag gråtit och blivit tröstad av min man 2-3 gånger vilket om jag ser tillbaka situationen skulle kunnat vara 2-3 gånger per dag istället  

 

När jag gick smärtkursen i augusti så fick jag prata med en kurator och hon drev också på processen med mitt inre jag. Jag hörde mig säga som saker som.

- Jag vågar inte vara tillåta mig att erkänna sjukdomen eller berätta för familjen om hur vissa dagar är. Jag tror att om jag ger efter kommer jag bli så ledsen och jag är så rädd att jag då inte klarar att komma upp igen.

 

Jag har haft lyckokänslor när jag åter kunnat promenera med ett stabilt bäcken. När jag känt att rehabiliteringen av det går framåt. Men sedan på kvällen har jag kunnat känna mig så otroligt ledsen och tänk på saker jag gjort förr. Genom alla år har jag såklart ibland känt mig ledsen. Men jag brukar inte alltid tillåta mig att gråta och släppa på ventilerna. Nä, jag har istället letat fram min almenacka och räknat dagar...hmm, är det PMS mån tro? Många gånger har det varit PMS och då har jag käckt bestämt att några jävla hormoner ska inte styra mig så nu är jag glad! Har jag räknat och kommit fram till att det inte är PMS och jag ändå vill gråta har jag varje gång lika förvånat stirrat i almenackan, vad nu då?! Varför har jag tårar där bakom?  

 

Denna hösten har jag gråtit så mycket, jag började med att tillåta mig lite grann och sedan ökade jag sakta för att inte tappa kontrollen. Men det har inte varit sorgligt och jag har inte känt mig deprimerad. Jag har bara berarbetat och försökt tillåtit mig själv olika känslor. Ja, jag har ett rikt känsloliv och det har varit mest positivt eftersom jag till största del jämt varit glad och energisk och kunnat ge andra runt mig energi. Det är något av de finaste jag kan höra-Att jag ger inspiration, energi och glädje. Kanske är det också så att jag skrattat lite mindre denna höst, som ren kompensation för alla år när jag bara tillåtit känslorna av skratt och glädje  

 

Nu kan jag också på allvar ta till mig det som många sagt att jag borde skriva en bok. Ja, absolut en barndomsdröm också. Men jag måste få igång debatten om Sveriges "bäckenvård" först. Jag har denna vecka mejlat en vårdcentral i Sundsvall och frågat om det ställer upp på en utamning, ett upprop till alla vårdcentraler. Att alla vårdcentraler ska köpa in utbildning om bäckensmärtor så att de kan ge rätt diagnos och vård i tid så att vi inte får långa remissköer, onödiga lidanden och felbahadnlingar av oss bäckenpatienter. Steloperation av bäckenlederna är sista utvägen och det är mycket kostsamma. Tänk vad alla vinner på att vi med bäckesnmärtor får rätt bemötadne, förståelse, diagnos och behandling med särskilda sjukgymnastikprogram, kanske kortisonbehanlingar osv.

 

Jag vill jobba med detta, hjälpa andra få rätt hjälp och samtidigt effektivisera vården och dess ekonomi. Jag vill dela med mig av alla mina känslor, energi och glädje och kunna trösta, förstå och inspirera andra. Det blir en utmärkt kombination med min Information- och PR utbildning och erfarenheter av att bemöta kunder och patienter.

 

Ska jag få komma till "Efter tio" studion som jag ville för 1 år sedan måste jag skriva en bok, jag förstår det nu och nu kan jag känna att jag faktiskt har en del att berätta och genom detta kunna stötta och inspirera andra  Dessutom vore det skönt att ha en bok med ett register som jag bara kunde slå i..Diagnoser sid 1, Vardagstips sid 3, Tips till dig med kryckor sid 5 Hur har jag nu kunnat skriva ett sådant långt inlägg med min nacke? Jo, jag fick triggerpunktsbehandling i morse hos naprapaten. När jag kom fungerade inte min högra skuldra alls. Det var många muskler som jag inte hade någon kontakt med alls. Min "mjölksyra" lättade efter behandlingen. Jag fick många viktiga pusselbitar hur jag nu ska få denna nacksmärta att krypa tillbaka. Till omgivningen som undrar hur jag besväras av min nacke just nu ska jag säga.

- Tänk dig att du står framåtlutad över diskbänken och skalar potatis. Det blir ju lite jobbigt efter en stund. Så har jag det hela tiden.

 

Kärlek och styrka

Pansen

  

Av Pansen - 6 november 2012 12:22

     

 

Jag har skapat denna blogg i förhoppning att kunna stötta och kanske hjälpa andra människor som har bäckenproblem med ryggont, höftsmärta eller ljumskvärk. Senaste tre åren har jag varit sjukskriven och mest legat till sängs. Men nu har jag äntligen fått hjälp och kämpar med att ta mig tillbaka och ta tillbaka delar av mitt liv som jag fått överge på vägen.

 

Jag är en kvinna på 37 år, gift med en helt otrolig man! Vi har varit ihop i 18 år sedan jag var 19 år, tillsammans har vi två fantastiska barn, en flicka på 8 år och en grabb på 15 år.  

Jag är utbildad och har arbetat som informatör, copywriter och informationsansvarig. Jag brinner verkligen för mitt yrkesval. Jag har även drivit eget företag som kommuniaktion- och PR-konsult. På fritiden älskar jag att ha med djur, natur och trädgård att göra. Jag har haft kaniner, hamster med mera. Nu har vi tre katter samt lite akvariefiskar. Jag älskar hästar och rider på en ridskola och har tidigare hjälpt till att sköta och rida hästar i privata stall. I trädgården mår jag toppen när fingrarna är jordiga och mitt block fylls av kreativa idéer. Jag älskar verkligen att röra på mig, gå, jogga, styrketräna utöva pilates med mera, men mina svåra bäckensmärtor har alltså tvingat mig att mestadels avlasta mitt bäcken genom att ligga i sängen dunder 3 åre var jag sjukskriven (2010-2013).   

Jag brukar beskrivas som mycket positiv, glad, ambitiös och energisk. Vilket jag tycker stämmer väldigt bra. Jag har en förmåga att alltid finna lösningar, att belysa det positiva och försöka strunta i det negativa. Jag är otroligt tacksam att jag föddes med en enorm "fighting spirit". Jag erkänner att jag har vinnarskalle inte vill tillhöra det förlorande laget samt att jag och vill alltid prestera lite bättre än bra. Dett har hjälpt mig mycket under denna tuffa tid.  

Jag fick ta en ofrivillig paus från mitt fantastiska liv och jag gav mig inte! Jag skulle ta tillbaka så många delar jag bara kunde och fortsätta mitt liv. Jag ville kunna ta mig ända till kyldisken på stormarknaden, sitta i soffan och titta på TV och att kunna arbeta igen!   

 

Min sista steloperation av bäckenlederna gjordes i januari 2013. Sommaren 2013 kunde jag åter börja handla i mataffären och jag kom ända fram till mjölkdisken utan problem  

I februari 2014 startade jag upp mitt företag igen på halvtid och i maj 2014 fick jag en projektanställning på heltid. Jag lever igen, jag ler och skrattar och tänker ofta på den lycka jag nu åter får uppleva. Det var tufft otroligt tufft särskilt nu när jag kan blicka tillbaka. Det är finns ett stort svart hål i Sverige där det gäller bristande kunspa om baäckensmärta, diagnos och behandlingar detta trotsa att kvinnor med foglossning bara ökar. En sjukgymnast jag mött sa att det är fler gravida kvinnor som har foglossning än som inte har det. Det finns tack och lov en hel del kämpande tappra sjukgymnaster som kan detta och vid "mitt" sjukhus i Sundsvall har flera studier utförts men fortfaradne finns det för få läkare som kan detta. Jag hoppas kunna påverka detta... 

Kram och kärlek

Pansen 

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards