Inlägg publicerade under kategorin Bäckenproblemens början

Av Pansen - 7 november 2012 13:00

Det finns säkert studier som pekar åt samma håll, men jag är övertygad att p-piller påverkar hormonerna som i sin tur negativit påverkar strukturerna med ledband, bindväv osv. runt bäckenområdet. Det passar även in på flera i min egna släkt och så även för mig. Läkare och sjukgymnaster har frågat om jag använt p-piller och jag tror att många har samma teori som mig, men de MÅSTE ha belägg i studier innan de kan säga något sånt. Jag skriver ingen C-uppsats, jag skriver på min blogg så jag kan skriva vad jag anser, skönt! 

Jag började äta p-piller som 14-åring, men mådde aldrig bra på dem och fick byta sorter hela tiden. Den ena biverkningen efter den andra. När jag var 19 år tyckte min barnmorska på ungdomsmottagningen att jag skulle överväga att sätta in en kopparspiral trots att det ofta görs efter man varit gravid och genomgått en förlossning. Kroppen stötte tyvärr ut kopparspiralerna.

 

Min nya barnmorska (som så många barnmorskor) började prata om att "nu fanns det ett nytt p-piller som säkert skulle fungera för mig". Jag ville tro och lita på henne. Jag hade långa och rikliga blödningar. Det blev nya försök, med samma dåliga resultat. Jag ville prova ut pessar, men de passade inte min kropp. Jag provade då mini-piller som hade bäst effekt hitills och med minst biverkningar. Men mini-piller tycktes inte vara tillräckligt effektivt, jag hade mycket smärta och små blödningar vid ägglossning vilket man inte ens ska ha vid piller användning;-)

2006 bytte jag barnmorska till en privat och åkte glatt 5 mil extra för att få förståelse och otroligt bra bemötande. Min nya barnmorska hette Christel Jensstad och bodde i Torpshammar. Jag ville försöka prova med hormonspiral och hon höll tummarna tillsammans med mig för att det skulle fungera. Det var ett bra år, blödningarna och smärtan minskade radikalt. Men så började jag få konstanta menssmärtor som accelererade. Jag väntade och avvaktade 1 månad, hade svårt att snabbt sätta mig ned på en stol för så kom smärtan som en kniv. Typiskt mig att avvakta och fel även denna gång.

 

Hormonspiralen var på väg ut och musklerna jobbade hårt för att lyckas. Vi funderade och kanske hade min intensiva ridning på hästar gjort att spiralen ändrat läge? Christel tröstade och tyckte att nu har du tappert provat allt som finns, kanske alldeles för länge, du kanske måste fundera över detta med sterlisering.

 

Jag hade fått mina två älskade barn och visste att mitt bäcken aldrig mer skulle klara en graviditet så 2009 genomgick jag en sterilisering. Jag hade inte ont av operationen som var mycket enkel och utfördes under narkos. (Iofs fick jag såklart en komplikation med blödning i magen som ledde till en smärtsam lunginsäcksinflammation, men jag var van, klart jag skulle drabbas av komplikationer, dessutom gjorde lungan mer ont än höft och rygg så jag fick vila från den smärtan under en vecka eller så, det gäller att fokusera på det positiva;-) 


Av Pansen - 6 november 2012 11:40

 

 

Jag börjar att plugga på KOMVUX. Har tankar till en början att läsa till socionom. Jag vill ha ett skonsamt arbete, kontakt med människor och bättre lön.  Vill jag kanske bli operationesjuksköterska eller florist, blommor är ju kul. Det känns spännade att inte veta och jag trivs och får nya kompisar och hinner ta hand om min kropp och själ. Blir som önskat gravid och är överlycklig och njuter trots att gravidtröttheten som får mig att somna många, många gånger rakt upp och ner på stolarna bland andra människor!  


Jag får ont när jag går och barnmorskan säger att det är foglossning och jag får ett stelt läderbälte med remmar åt kors och tvärs att spänna fast innan jag promenerar. Jag älskade att gå långt och allra helst med en hund i skogen. Jag gick nog 4-5 ggr/veckan. Blev så där f-bannad och frustrerad igen när värken i höfter, ländrygg bara spränger. Jag fortsätter mina promenader ändå, men får gå såååå jobbigt sakta. Min naturliga gångstil är långa snabba steg, vänta lite brukade jag få höra, ha inte så bråttom.   


Jag läste totalt tre terminer på KOMVUX, sådana ämnen som inte ingick i min 2-åriga gymnasieutbildning. I augusti 1998, 3 veckor innan förlossningen, vänder jag mig om i hallen och PANG mitt vänstra knä hoppar ur led, men tillbaka igen. Det gör fruktansvärt ont och benet liksom stelnar ihop och knäleden går inte att böja. Efter några timmar i soffan med upppallat knä tar vi oss på något sätt till akuten. Läkaren vill inte röntga då jag är gravid utan vi åker hem igen. Jag haltar fruktansvärt och är höggravid, men får inga kryckor och jag är ju inte direkt personen som ber om ett par, men vad det hade underlättat! Det blir 3 jobbiga veckor innan det börjar lindras och det är dags för förlossning. Jag ska snart fylla 22 år och vår älskade pojke föds!   

Fortsättning under kategori DIAGNOS rubrik "22 år en lycklig ung mamma m smärta..."

Av Pansen - 6 november 2012 11:25

 

Jag hade slutat med innebandyn och rörde mig inte lika mycket som tidigare. Jag arbetade som undersköterska på ett äldreboende, ett tungt fysiskt arbete som jag trivdes bra med. Jag hade många helt fantastiska arbetskamrater och flera har jag fortfarande kontakt med. Jag fick kommentarer från dem som: "Jag blir så glad när jag upptäcker att jag ska jobba med dig. Då går det så smidigt och effektivt och du är så bra och omtänksam med de äldre. Du är verkligen omtyckt här" "Du passar verkligen att arbeta med människor och du är så mogen för din ålder, så klok, eftertänksam och effektiv" Jag fick många sådana fina ord som fortfarande gör mig glad. Med detta vill jag bara visa att jag gjorde ett bra jobb trots min smärta. Jag var sambo med min ungdomskärlek sedan 2 år tillbaka och var lycklig. Jag utnyttjade verkligen min friskvårdstimme till att styrketräna för visst kändes det att arbetet krävde starka muskler.



Tant faller- jag tar emot
Det är kväll och jag hjälper en gammal dam inne på toaletten. Jag ser hur hon tappar balansen och jag gör en vridning med min kropp och lyckas få tag på damen och liksom låta henne falla i mitt knä istället. Vi hamnar på golvet bägge två, men hon sitter mjukt i mitt knä, jag larmar och får hjälp av mina kollegor. Ingen livräddning precis, men damen skrattade och slapp bryta sin lårbenshals iaf. När mitt adrenalinpåslag lagt sig, kände jag hur det gjorde ont i min ländrygg, jag använde min knytnäve till att gå och slå där bak. Nästa morgon tårfylldes mina ögon av smärta när jag skulle arbeta. Jag hade svårt att röra mig, det hugg och liksom låste sig i ryggslutet. Efter några timmar kunde inte mina kollegor se mina blanka ögon och grimascher längre. De bad mig sjukskriva mig "Ingen kommer tacka dig för att du går här och kämpar". Jag lydde och dagen därpå besökte jag vårdcentralen och med min viga kropp hade jag inga problem att böja mig som läkaren ville, men han sjukskrev mig och bad mig vila och ta smärtstillande. "Nä, jag behöver inga tabletter, jag tål smärta" var mitt svar....


Kiropraktor för första gången
Efter 1 vecka kanske ringde jag läkaren igen, jo, det kanske skulle vara bra med lite smärtstillande tabletter för jag hade svårt att sova och röra mig av smärtan som högg och körde. Jag fick Paraflex Comp som fungerade bra. Fick tips att gå till en kiropraktor. Han sa att jag hade en "bäckenrotation" ena sidan av ditt bäcken har liksom fastnat i fel läge, och han manipulerade (knäckte till) mig. Det var skönt, jag kände att det blev rätt. Jag var sjukskriven 1 månad och återvände till mitt älskade arbete och var om möjligt ännu mer försiktig om min rygg, hur jag stod, hur jag lyfte osv. Jag började också fundera mycket, och tvivla på om min kropp skulle klara av detta tunga arbete? Jag konstaterar att förändring i arbetslivet krävs!

Fortsättning läs: 20 år: Rädda ryggen! Jag börjar plugga och blir gravid...

Av Pansen - 6 november 2012 11:07

 

När jag nyss fyllt 17 år skulle vi springa i ett löpsspår på tid för att idrottsläraren ville se i vilken kondtion vi var efter sommarlovet. Jag minns att jag sprang snabbare än vad jag egentligen kunde, att jag blev enormt utpumpad, men ville verkligen komma bland de första. Mitt i löppasset "small" det till på vänster sidan av ländryggen och jag fick en knöl och hemsk plötslig smärta som kan liknas vid ryggskott. Men i "mål" kom jag med bra tid och med beröm. Det kändessom en kniv i ryggen av smärta när jag linkade ner till omklädningsrummet. Jag blev så förbannad, kunde jag inte bara få leva mitt liv och ha kul!


Det som jag tror hände där i löpspåret var att mina omkríngliggande muskler blev helt uttröttade och inte kunde göra sitt jobb att stötta upp, samt att jag klev snett så att bäckenet låste sig. Men då visste jag inget om bäcken utan kallade detta ryggont. Jag fick antiinflammatorisk medicin och sjukgymnastik för läkaren trodde jag hade svaga ryggmuskler (han hade ju kunnat fråga, jag tränade och spelade innebandy varje dag). Sjukgymnasten ville hela tiden att jag skulle ändra min berättelse, hon var övertygad att detta hänt på en innebandyträning och ville inte tro på mig. Men hon sa iaf att mina ryggmuskler var jättestarka och välbyggda och jag var mycket mjuk i kroppen, ingen stelhet, så hon visste inte vad hon skulle göra för någon ytterligare träning behövdes inte. Så jag slutade och bet i hop och grät i kudden på natten och önskade att knölen skulle opereras bort, det gjorde så f-bannat ont! Jag hade haft praktik på ett äldreboende och de gillade mig så jag arbetade ofta extra som timanställd där och jag trivdes så bra. Jag arbetade även extra på flera olika hemtjänstgrupper. Jag ville bara arbeta med mitt framtida yrke, prestera bra i skolan och på innebandyplanen så jag kämpade och lyckades göra det med ett leende på läpparna trots ryggvärken. Men efter ca 1 år släppte äntligen smärtan sitt grepp igen om mitt ryggslut och jag tog studenten som undersköterska och fick även ett vikariat på samma äldreboende som jag praktiserat. Jag var en ung undersköterska som var myket, mycket noga med ergonomi, som inte slarvade med att höja sängen osv:-)


Knölen har jag kvar, den sitter på övre bäckenkanten eller i ryggslutet.  I dag förstår jag att min knöl inte värkte, utan att det var inuti skadan fanns. Knölen tror naprapater och sjukgymnaster är en helt ofarlig binvävsknöl eller senknöl.

Av Pansen - 6 november 2012 10:55

 

Jag var 15 år och hade en höft som knäppte och knakade och värkte så f-bannat. Minns att min mormor som hade en helt trasig höftled grimaserade lika illa som mig när hon reste sig från stolen och jag led så med henne. Jag sa nog inte så mycket om det hemma, jag var så, ville sällan berätta om jag hade ont. Skolläkaren sa att jag fått en höftledsinflammation som skulle ge med sig om några veckor, åt antiinflammatoriska tabletter, Ipren som en kur. Smärtan kvarstod, men jag bet i hop och fortsatte mitt liv. Efter några månader hade jag vant mig vid smärtan. Jag var arg på smärtan det var en irriterande figur som klängde sig fast. Jag kunde liksom köra på i högt tempo och tränga undan smärtan. Jag avstod aldrig någon aktivitet, var alltid med på idrotten och tränade med 2-3 olika innebandylag. När sommarlovet kom tog jag det lugnare, det blev såklart lite vollyboll på stranden och brännboll, men smärtan gav till slut äntligen med sig och jag kunde verkligen njuta av livet som en sprallig, energisk ungdom. Jag var mycket rastlös och ville alltid hitta på något och vara i rörelse.


Nu, 21 år senare förstår jag att denna höft som gjorde så ont var så kallad refererad smärta. Det betyder att smärtan dyker upp på ett annat ställe än där "felet" är. Det var alltså bäckenet som var "felande" men gav höftsmärtor (person som får hjärtinfarkt kan få ont i ena armen trots att armen inte är skadad) . Egentligen började alltså mina problem med mitt bäcken redan när jag var 15 år, jag förstår det nu, men ingen förstod det då. De flesta får bäckenproblem efter graviditeter och min erfarenhet är att många läkare och sjukgymnaster inte kan så mycket om smärtor som kan komma ifrån bäckenet.

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards