I morgon åker vi Spanien och hoppas på en del sol. Jag har haft det lite tungt igen, för mycket att fundera på med utförsäkringen av Försäkringskassan, smärtkursen och arbetsträning. I går träffade jag en kurator för det är första steget om man ska gå smärtkursen.

Hon sa att man ska gå kursen för sin egen del och inte vad Försäkringskassan eller någon annan anser. Det fick mig att fundera...hmm, i så fall har jag nog känt att smärtkursen kommer lite för snabbt på med start vecka 16...eller inte? Jag vet ju såklart inte vad som är bäst därav mitt funderande och oro, hatar när jag inte har svar och kontroll på situationen. Men jag har mejlat min handläggare och frågat varför inte jag får vara sjukskriven och återhämta mig 6 månader som alla andra som har stelopererat sig? Har inte fått något svar men jag hoppas såklart på rättvisa  

När jag inte kunde sova i går kväll trots att jag hade försökt lyssna på ljudböcker, se på TV osv så klev jag upp och mejlade min sjukgymnast för tankarna var så många och "trassliga". Sedan i fredags har jag fått tillbaka en "nygammal" sorts smärta, den som hugger, pulserar och känslan är "att mina ben dragits rakt ut från kroppen och sedan har någon släppt så det blivit uttändja ledband och små blödningar";-) Det värker och hugger trots att jag bara ligger still   I dag när jag skulle gå till brevlådan kunde jag inte stödja på höger ben utan fick halta jättesakta. Halat får jag inte göra då måste jag ta kryckorna så de måste alltså följa med till utlandet fast jag hade tänkt att lämna dem hemma. Det är såklart ett nederlag i min hjärna, träningen har varit rolig och jag har kunnat öka på en del övningar. Men nu blev jag lite ledsen och nollställd, så jag undrade om min sjukgymnast visste om någon av övningarna är särskilt provocerande? Jag har alltså kunnat haft ont innan träning men när jag tränat har det gått bra, fast jag har fått dela upp övningarna till ett pass på förmiddagen och ett på kvällen, annars har mina muskler blivit så trötta att jag bara skakat och inte kunnat göra dem ordentligt. Jag sa att sjukgymnasten att han inte behövde ringa utan bara kunde skriva någon rad via mejl när han hade tid. Han hade svarat med ett tydligt mejl, men jag var så trött i morse att jag genast somnade om när barnen åkt till skolan.

Sedan ringde sjukgymnasten klockan 10. Bakslag med bäckensmärtor, helt normalt, de har vi ju pratat om att det kan hända, sa han..Jovisst, men jag vill inte inse, för träningen gick bra och jag har haft bra med träningsvärk, vilket för mig betyder att jag gjort övningarna noga och bra...Så nu kom vi överens att jag ska avstå ALL träning i 2-3 dagar och sedan försiktigt bara göra stabilieringsövningar + några till. Jag som tänkt gå till hotellets gym varje dag hade sett fram emot det...suck, jag kommer ändå gå dit för jag kan ju träna överkroppen   Jag är så dum när det blir så här jag blir så arg, vill straffa kroppen min tanke var att genast köra dubbla hantelpass för överkroppen, fatta vad barnsligt, haha. Det är fler delar av kroppen som blivit överansträngd, min vänstra fot gör otroligt ont ovanpå i benen, ibland kan jag inte stödja på foten, har haft den lindad en vecka nu. Sedan har min högra handled tydligen också något att säga så idag har jag skena och det är så otroligt skönt för när jag har den så är jag smärtfri.

Thomas (sjukgymnasten) pratade mycket med mig i 30 minuter, han peppade mig mentalt för han vet hur knäppa tankar jag får när det blir så här med bakslag av träningen att jag först vill förneka så jag kört vidare ändå några dagar trots att jag egentligen visste att det var en försämring. Jag vill jämt vara så duktig jag vill att nadra ska tänka så om mig, jag vill snabbare än väntar rehabilitera mig, jag vill ha kontroll så himla dumt ibland men jag är så och jag har blivit otroligt mkt bättre att säga nej och tänka på detta beteende men det går inte fullt ut. Jag har varit så här sedan jag var ca 4 år. Hur jag kunde städa för att göra mamma glad osv. Thomas sa att jag ska lämna alla bekymmer hemma i morgon när vi åker till flygplatsen, att allt ordndar sig ändå att jag ändå inte kan påverka något när jag är borta. Att jag se på och njuta av mina barn, av solen och av blommorna. Det vore verkligen bra för senaste två veckorna har min man och jag tjafsat och varit så irriterad på varandra och det är verkligen så tråkigt då rinner min kraft ut...Men vi har pratat om att vi ska skärpa oss bägge två när vi nu åker på resa utan ett massa måsten. Och...eftersom jag är rätt bra på att medvetet förtränga saker så tror jag att det kommer gå bra  Sjukgymnasten sa också att "stabiliseringsövningarna kan ju användas på ett bra och roligt sätt till andra aktiviteter också", och vi skrattade för som jag tidigare skrivit här så är de musklerna och övningarna verkligen bra för ett skönare sexliv för bägge parter. 

Jag är så oerhört tacksam för denna sjukgymnast, han är så otroligt överkompetent och ibland känner jag min som ett ynkligt barn som trugar med läppen, haha. Jag vet hur det måste anses utifrån hur dumt jag tänker angående bakslag osv. Men jag har varit en högpresterande person som verkligen har gillat press och stress och att ha mycket på gång. Kuratorn frågade i går "Jaha, är/var du en sådan person som antingen är/var på 110% eller ligger i sängen och sover och är helt av?" Ja, fick jag instämma det är nog precis en sådan person jag är. Jag gör gärna så hemma nu också helt plötsligt på kvällen när vi ser på TV kan jag flyga upp och börja tvätta, stryka, planetera om blommor och rensa och städa dottern eller sonens rum, jag skapar själv sådan scenarion jag tidigare gillat, haha. Ja, jag vet mkt om ming själv men jag kan inte alltid leva som jag lär, det bara är så! Jag är ju ändå den jag är någonstans där under, även om mkt förändrats under dessa 5 år av konstant smärta och 2 1/2 år av sjukskrivning.

Så nu dröjer det säkerligen en vecka innan ni hör något av mig...eller så loggar jag in på hotellets dator och kollar av om jag fått någon ny energi0kommentar.

Ta hand om er nu kämpar vi vidare!

Kram och kärlek

Pansen