Direktlänk till inlägg 25 april 2013

Pass på: Jag ska kanske blir frisk om någon dag!

Av Pansen - 25 april 2013 11:06

 

Någonstans där i det vissna finns det vackra...Jag syftar på de små blåsipporna i bilden ovan   Jag och mina quick-fix tankar och gå händelserna i förväg, vara otålig och jag borde ha lärt mig bla bla bla...Japp, jag har lärt mig massor och jag kan emellanåt leva som jag lär, men sedan är nog min personligt lite fullt ös, kör till du stupar...I dag har jag skrivit megalångt så hämta nytt kaffe så du ändå orkar kommentera, jag LOVAR svara i dag!   

 

Sist jag skrev förra veckan skrev jag att nu var jag inte lika trött och trodde att allt skulle bli som vanligt. Nä, det var bara så att jag inte såg suddigt längre och inte fick migrän men trötthten den har hållit i sig! Jag har sovit och sovit somnat före maken på kvällen typ 21.30 sovit till 07.00 skjutsat dottern till skolan och somnat omedelbart typ 08.30-11.30 varje dag! I dag är faktiskt första dagen jag varit vaken ända sedan morgonen och jag är trött nu, så vi får se om jag pallar hela dagen  Jag har haft så dåligt samvete att jag inte skrivit här på bloggen jag har legat i sängen och tänkt på så mkt jag skulle velat skriva, men det har ju inte hjälpt er precis! Jag hoppas verkligen jag tar mig tillbaka till skrivandet nu. Jag tackar så otroligt mycket för de kommentarer jag fick sist och håller tummanra att ni inte övergett mig  


Hade möte med min handläggare på Försäkringskassan i fredags, mötet var onödigt hon hade kunnat svara på mina frågor via mejlen, men "systemet" har säkert några regler att ett möte måste ske i detta läge...Jag väljer nu att publicera mina mejl till handläggaren här, jag gör meljtexten kusriv så kan ni hoppa över om ni inte vill läsa mejlen:


Skickat 25 mars: 

Hej 

Jag behöver din hjälp för att få förlängd sjukpenning. Både min sjukgymnast och jag kan inte förstå detta med att mina sjukdagar är slut?!  Jag har ju precis (efter år av kämpande) fått behandling och påbörjat rehabilitering. Efter steloperationer är återhämtningen/sjukskrivningen 6 månader. Varför skulle inte jag också få vara sjukskriven 6 månader som andra fusionspatienter?

 

Jag har precis för första gången under min sjukdomstid påbörjat min rehabilitering så jag borde väl vara berättigad rehabiliteringsersättning under min rehabilitering!? Angående min arbetsträning i maj, så kommer det avgöras huruvida jag orkar det under smärtrehabiliteringskursen som startar vecka 17.

 

Enligt blankett  FK 40411a finns det några anledningar som kan ge fortsatt sjukpenning och mitt ärende borde kanske gå under punkt 4 ”Om man riskerar att allvarligt försämras i sin sjukdom om man skulle arbeta eller delta i en arbetslivsintroduktion” eller under sista punkten ”Om Försäkringskassan bedömer att det på grund av sjukdomen skulle vara oskäligt att inte betala sjukpenning”.

 

Du är välkommen att kontakta min sjukgymnast för att min fullständiga rehabiliteringsplanering. Thomas Torstensson, rehabiliteringskliniken vid Sundsvalls sjukhus.

 

Det känns så orättvist att jag nu känner en onödig stress och press på att forcera min träning för att fort bli bra bara för att mina sjukdagar tar slut. Jag har kämpat så länge för att få de ovanliga steloperationerna av bäckenlederna i Skåne, hela 2012 gick åt till att ligga i sängen med höga morfindoser och vänta i vårdköer samtidigt som mina sjukdagar minskade i antal. Kände sådan lycka när jag äntligen fick genomgå operationerna som skulle ge mig liv tillbaka. Nu vill jag inte falla på målsnöret bara för att sjukdagarna anses vara slut och jag ska vara frisk ett visst datum. Jag har många gånger bitit ihop och ”kört på” och den taktiken har många gånger gett mig stora bakslag. Vi har arbetat med att få bort det tankesättet och inför denna rehabilitering skulle jag lyssna på kroppen och smärtnivåerna och inte hoppa över några steg i processen. I och med stressen att mina sjukdagar tar slut har stressen väckt mitt ”gamla” osunda tankesätt…

 

Skickat 12 april:

Hej 

Jag börjar fundera om du glömt bort mitt tidigare mejl? (se nedan)

Hur går det med mitt ärende?

 

Status gällande mig sedan sist jag skrev: Jag tränade enligt rehabiliteringsplanen och var så glad att äntligen få känna att jag påbörjat min väg tillbaka. Dock var jag stressad över situationen med slut på sjukdagar. Kroppen sade ifrån, jag fick mycket ont och fick använda stödbandage på både ett knä, en handled och ena fotleden men det värsta var så klart att jag fick kraftig smärtökning i bäckenet och fick svårt att stödja på benen. Jag hade pressat mig för hårt i träningen! Sjukgymnasten gav mig helt träningsförbud under några dagar. Vi har nu fått gått tillbaka många steg i träningen och nästan fått börja om. Under vecka 13  blev jag kallad till en kurator vid Sundsvalls sjukhus som ingår i teamet för smärtkursen som tillsammans med sjukgymnast m fl gör bedömningen om man är redo för smärtkursen. Jag har nu fått beskedet att jag inte är i tillräckligt bra form för att kunna tillgodogöra mig kursen. De tror att det kanske kan gå att jag börjar 3 juni, men vissa tror att det blir i höst.

 

I går var jag kallad till en ortoped vid Sundsvalls sjukhus för att titta på operationsåren. Läkaren sade åt mig att ta det lugnt och ha tålamod, rehabiliteringen är lång efter en bäckenfusion och det borde inte vara några problem för mig att få förlängda sjukdagar ansåg han. Det har bara gått 12 veckor sedan mina steloperationer. Jag har nu äntligen börjat insett att jag det kommer att ta tid att bli återställd. Vad jag vill och vad jag kan är inte samma sak…Nu måste Försäkringskassan också inse detJ

 

Mina operationer kostar runt 1 miljon och då är det klart att några månader till med sjukpenning inte kostar samhället så mycket egentligen, det kostar så mycket mer om jag tvingas fram för fort innan jag är läkt och återställd då är risken stor för komplikationer och dessa operationer är inget man gör om! Jag vill och tänker dessutom aldrig mer i hela mitt liv vara sjukskriven!

 

Jag ska ta kontakt med arbetsplatsen jag skulle arbetsträna på och säga att jag inte kommer hinna börja arbetsträna i slutet på maj, jag vet att de förstår, min handledare har varnat mig så många gånger för att jag vill för mycket och att jag går för fort fram…nu fick hon också rätt...

 

Men hela smärtteamet inklusive jag måste få veta vad som gäller nu, vad vi ska göra för att jag ska få rehabiliteringsersättning från Försäkringskassan under min rehabilitering? Läkningen tar 6 månader och det är i mitten på juli för min del så till dess borde det inte vara några som helst problem för mig att få vara fortsatt sjukskriven…

Du är välkommen att kontakta min sjukgymnast för att min fullständiga rehabiliteringsplanering. Thomas Torstensson, rehabiliteringskliniken vid Sundsvalls sjukhus.

 

Mötet i fredags pågick ca 15 minuter och min handläggare sa att hon förstod min situation och hur jag tänker, "att det inte är rättvist att jag ska vara frisk när man normalt blir sjukskriven 6 månder efter en steloperation, det är inte mitt fel att ett helt år gick åt till att vänta i vårdkö då värdefulla sjukdagar minskade fort". Jag fick en blankett för att "ansöka om fler dagar med sjukpenning på fortsättningsnivå" samt att jag måste skicka in ett nytt mycket tydligt och utförligt läkarintyg som förklarar varför jag inte kan påbörja arbetslivsintroduktion nu. Det var precis det jag trodde och frågade om i mejlen...Jaja, skitisamma det var ju inte jobbigt möte men jag irriterar mig när saker inte är så effektiva som de skulle kunna vara  


Min sjukgymnast är som vanligt guld värd, ringer och stöttar. Jag sa "jag tror inte jag orkar ordna med allt detta kanske lika bra att låta "systemet" göra som de vill med mig. Thomas stöttade och sa att det bästa är om det i din historia är sanningsenligt annars ser det ut som att du var återställd 4 månader efter steloperationen. Han skulle ordna med utdrag ur min journal som jag kan bifoga läkarintyget.

 


Okej, gör Thomas allt detta för mig måste jag också anstränga mig tillbaka. Han bad mig faktiskt orka...Så jag samlade kraft att försöka nå min husläkare och få honom förstå läget. Jag har inte träffat honom sedan i höstas och han vet inte mycket om de operationer jag genomgått. Satte hela husläkarens telefontid i dag en halvtimme, men det var bara upptaget. Ringde vårdcentralen och fick besked att en sköterka skulle ringa om en timme, vilket hon gjorde. Precis som de senaste tre gångerna försökte hon få mig att inte behöva ha en läkartid, men nu stod jag på mig och då sa hon att hon måste få fråga lite om bakgrunden, hade jag varit sjukskriven förut? (inför samtalet så hade jag uppgett mitt personnummer så att SSK som ringer ska veta vad det gäller...säger de;-)

 

Jag tog ett djupt andetag...och rabblade mkt fort..Jag har haft bäckensmärtor, varit sjukskriven 2,5 år, men svårt att få hjälp eftersom det inte finns några specialister här i Sundsvall. Jag hittade en i Skåne och han sa att jag var välkommen. Hela förra året stod jag i vårdkö först till ortoped på S-valls sjukhus och sedan till Skåne. Men så i nov, dec och januari har jag genomgått operationer läkningstiden för steloperationer är 6 månader men mina sjukdagar tar slut nu efter 4 månbader så jag ska in med nytt utförligt läkarintyg så jag får fler dagar...

 

Puh, jag fick en läkartid om tre veckor, den 13 maj, mina sjukdagar tar slut 26 maj. Jag vet inte om jag orkar dra detta, känns som jag måste övertyga min husläkare om min situation och sedan när min blankett med bilagor kommer in så ska ju Försäkringskassan ha ett möte och ta beslut...Jag hatar att inte ha kontroll, att inte veta, så nu trots allt funderar jag på om jag ska ringa min handläggare på F-kassan och ha det där mötet med hon och Arbetsförmedlingen så kan vi ha det som back-up i fall jag får avslag. Jag är rädd att ledningstider förlängs och så blir jag utan pengar lagom till barnen sommarlov! Jag har stått pall för mycket, men jag orkar snart inte strida mer.

 

Jag, tjejen med så mycket civilkurage att det skvalpar över! Jag vänder inte bort blicken när det händer orättvisor framför mina ögon. Som 7-åring gick jag emellan när "stor-ki8llarna" på skolan slogs så blodet rann. Jag har stått upp för många vänner och kollegor, ett exempel var att jag sade upp mig upp ifrån den den enda fasta tjänst jag har haft för att chefen behandlade mina medanställda mycket, mycket illa. Jag sade upp mig som ett statement och jag är smått allergisk mot orättvisor. Men fy f-n vad jag hatar detta att "vara i händerna " på andra, på system, en siffra i mängden. Nä, jag funderar mycket seriöst på att skita i detta och vara frisk nu...Jag hade fel om hur det skulle bli efter operationen. Jag skulle få ny kraft efter att äntligen fått OP, visst, rehabiliteringen skulle vara lång och tålamodsprövande och jag misstänkte att jag skulle bli ledsen när bakslag inträffade, men jag trodde bakslaget skulle komma lite senare. Men hur otroligt mycket kraft och oro som detta med mina sjukdagar har tagit hade jag aldrig kunnat tro eller förstå. Jag trodde ju att jag skulle ha rehabiliteringsersättning ända tills jag vara läkt och rehabiliterad och så hade det varit om inte 2012 gått åt till att stå i vårdkö. F-n också, jag som kämpat så hårt för att inte bli bitter men det har jag tyvärr varit nu i flera veckor...Att jag skulle bli less på rehabträningen trodde jag också eftersom den är som ett segt maratonlopp och jag är kanske mer som en sprinter...inte lika uthållig..eller iofs jag kan ju varit väldigt envis och hård mig själv och sega på länge..äsch, jag struntar i de där med liknelserna för jag vet inte  

 

Jag ska ta detta snack med min man i kväll om vi hinner...Ska jag orka gå vidare och skicka in intyg och liksom böna och be eller falla in i systemet som en statiskt personnummer bara och göra som "systemet" vill? Jag ska absolut jopbba bort min bitterhet för det ogillar jag nästan lika mycket som orättvisor, haha bitterhet är farligt, kan äta upp och förgifta och innehåller inga variationer och konstruktivt...Ska sura lite till och bestämma om jag ska fortsätta att vara "sjuk" eller om jag helt enkelt ska bestämma att jag är frisk! Puh, nu har jag utlämnat mig igen så jag tigger om lite kommentarer av er, vad som helst  Våren, värmen och allt som spirar i trädgården gör verkligen gott så att inte bitterheten äter upp mig  

 

Kram & Kärlek

Pansen


 
ANNONS
 
Ingen bild

Malin

25 april 2013 12:27

Hej, jag skrev en fråga till dig igår. Vet ite om den kom fram? Men iallafall så ville jag nu tacka för att du skriver här överhuvudtaget. Förstår verkligen din trötthet, smärta och så allt runt omkring med f-kassa och så har man ju sitt "vanliga" liv med familj mm. Jag är en tjej på 31 som håller på och utreder mina bäcken och ryggbesvär. Så du ger mig lite hopp om att det går att få veta vad som är fel. kommer kanske inte bli bra, men bara att veta vad det är som är fel kommer att kännas som en stor lättnad. Stort tack!

Pansen

25 april 2013 12:32

Har precis avslutat mitt långa svar till dig:-) Vad skönt att höra att jag/min blogg inger hopp självklart finns det hopp! Jag har två läsare till som nyligen genomgått steloperationer av bäcken samt en läsare som snart ska till Ängelholm för bedömning! Vart bor du? Tyvärr så är det skillnad på vart man bor eftersom det inte finns kunskap om detta på alla sjukhus.
Jag ska göra vad jag kan för batt stötta och hjälpa dig.
Kram kram

 
Ingen bild

Malin

25 april 2013 13:02

Gud jag blir alldeles tårögd av dit svar. Tack så hemskt mkt. Jag bor i sthlm och vanloga läk på vårdcentral, sjukgymn och kiropraktor kan inte hjälpa mig. Så mitt hopp går till smärtskadekliniken. Kram kram

Pansen

25 april 2013 20:50

Varsågod, så bra att jag an vara till hjälp:-) Hoppas du orkar läsa så kan du ösa på med frågor sedan! Jag har oxå publicerat några bäcken-berättelser som andra läsare skickat in. Man kan vara anonym om man vill:-)
Kram kram

 
Ingen bild

Malin

25 april 2013 13:06

Läste ditt svar nu oxå. Tack! Ska ta med mig datorn i sängen :) jag tror det finns mkt värdefull info här för mig :)

 
Ingen bild

Malin

25 april 2013 21:46

Hej! Nu har jag läst egenom det mesta här :) och gud så jag känner igen mig. Även i dina läsares historier. Det lustiga är att min läk på vc trodde att jag kubde ha eds, sen fick jag träffa en reumatalog som inte hittade något reumatiskt och eds trodde han verkligen inte att jag har... Men jag har läst en del om det och det är sjukt mkt som stämmer in förutom den övertöjbara huden. Så läste jag om ditt problem med instabil fot och den smärtan du får i skenbenet och där har vi en till grej jag oxå har. Alltså det känns som jag läser om mig själv. Och jag blir mörkrädd av denna inkompitens som läkare, ryggspecialister mm har om bäcken. Nu känns det som att jag har lite mer att komma med inför mitt möte med smärtkliniken :) ska göra som du, skriva ett brev att ha med :) tack igen och tack läsare som skickat in berättelser!

Pansen

26 april 2013 14:11

Toppen och bra kämpat med läsningen! För mig när jag fick lite mer klarhet i mina problem så blev jag så himla glad, smärta lite överallt hade jag ju ändå och haft till och från sedan barnben. Så jag hoppas att du känner på samma sätt en lättnad! Det kan ju dessutom bli lättare för dig om du själv nu kan läsa på om t.ex EDS för att träffa rätt läkare som kan ställa den diagnosen är INTE lätt. Reumatologerna på mitt sjukhus har ingen kunskap alls så de verkar oftast bara säga "Nä, du kan inte ha EDS". Vet flera sådana patienter, när de sedan åker till specialist gentiker osv får de diagnosen EDS...
Kram kram

 
Ingen bild

Jessica

26 april 2013 08:11

Till Malin:
Be att få remiss till Capio Sankt Görans ryggklinik, där har man specialist på området och jag har själv opererat si-led där nyligen. Nu vet jag ju inte om dina problem är detsamma, men det jag vet är att jag för första gången på länge hamnat på en kunnig klinik, efter att ha valsat runt hos en massa okompetenta före det. Lycka till och ge inte upp!
//
Jessica

Pansen

26 april 2013 14:08

Toppen, tack Jessica för att du tipsar vidare:-)
Kram

 
Ingen bild

Catarina

26 april 2013 08:49

Det är varken logiskt eller rättvist att du ska behöva kämpa så med försäkringskassan och det knasiga regelverket! När du istället skulle behöva lägga din energi på återhämtning och rehabilitering. Jag hoppas dock att du nånstans hittar ork att fortsätta kämpa för din rätt till läkning. Du har bara ett liv och en kropp och det är många år framöver din kropp ska fungera.
Jag känner så igen känslan "att vara i händerna på andra" och att inte få bestämma över sig själv. Inte kul och inte rätt!
Skickar många styrkekramar till dig och hoppas att du emellanåt hittar sätt att lägga denna oro åt sidan! Du kan istället tänka på så många du inspirerar och hjälper genom ditt skrivande! :)

 
Ingen bild

Catarina

26 april 2013 09:46

Det är varken logiskt eller rättvist att du ska behöva kämpa så med försäkringskassan och det knasiga regelverket! När du istället skulle behöva lägga din energi på återhämtning och rehabilitering. Jag hoppas dock att du nånstans hittar ork att fortsätta kämpa för din rätt till läkning. Du har bara ett liv och en kropp och det är många år framöver din kropp ska fungera.
Jag känner så igen känslan av "att vara i händerna på andra". Inte kul och inte rätt!
Jag skickar många styrkekramar och hoppas att du emellanåt hittar sätt att lägga denna oro åt sidan! Du kan istället tänka på så många du inspirerar och hjälper genom ditt skrivande! :)

Pansen

26 april 2013 14:07

Tack snälla Catarina mycket fina och kloka ord. Jo, jag hittar ställen där jag kan vila från oro i vårt sommarställe som ligger för sig själv i skogen vid en sjö:-) Tack, tack vännen jag ska tänka på att mina ord stöttar andra!
Kram

 
Ingen bild

Malin

26 april 2013 23:06

Alltså jag känner mig som värsta blödiga tjejen nu, men jag blir alldeles tårögd av all info och givande kommentarer!
Blir mer och mer övertygad om att mitt bäcken inte är bra och har nog inte varit på väldigt länge. Jessica jag hade innan tänkt att be smärtkliniken on remiss till något ställe som är mer specisliserade, är capio bra gällande bäckenet? Är helt lost i detta då jag liksom fått höra att man kan få leva med smärtor i leder... JA men inte ska man gråta och bara vilja ligga ner vid 31 år... Har två barn och smärtan gör mig till en sämre mor och sambo. Har andra saker som är smärtsamma och jobbiga oxå, men bäckenet och ländryggen gör så att jag blir deprimerad och typ öskar amputaion, skjut mig eller vad som helst. Har tid 5/7 hos smärtkliniken och har skrivit ner vart och när jag upplever att det blir värre samt hur det påverkar min vardag. Är det något mer jag ska tänka på? T ex så dammsuger jag/ torkar golv så sällan som jag orkar se och känna skiten under fötterna. Helt sjukt att behöva tänka så. Tömma diskmaskinen, plocka leksaker mm är döden. Har dock tagit hjälp av sopen som jag sopar leksakerna till rätt ställe sen får jag sätta mig ner och lägga i lådor. Ooch tack igen alla! Hoppas ni får en hod natts sömn. Natti natti

Pansen

30 april 2013 13:57

Kämpa på du kommer oxå få hjälp:-) Kopiera saker symptom, läkares och sjukgymnasters komentarer, mitt brev till ortopeden osv kanske enklare om du redan har en massa text att utgå ifrån sedan lägger du till tar bort så det stämmer på dig. Men just symptom beskrivningar av andra är så bra för det är så lätt att glömma ngt. Lycka till och en massa kramar:-)

 
Ingen bild

Malin

26 april 2013 23:11

Hoppas verkligen på dig med f- kassa! Och Allt annat :)

 
Ingen bild

Jessica

30 april 2013 16:08

Pansen och Malin ,
Ge Malin min mailadress så ska jag berätta för henne om mina kontakter/ erfarenheter om Capios ryggklinik :-)
Så kan du Malin maila mig direkt :-)

Kram på er!

Pansen

3 maj 2013 13:04

Malin mejla mig pansen76@gmail.com så ska du få Jessicas adress
:-)
Kram

 
Ingen bild

Malin

30 maj 2013 13:30

Hej! Försöker här oxå. Pansen jag mejlade för ett tag sen till dig, vetvinte om det kommit fram? Har skrivit kommetar tidigare, men du harvsäkert fullt upp med allt. Tänkte skriva min mejladress direkt här till jessica. malinstreberg@hotmail.com min husläk vill inte ens skicka mig på röntgen med mitt bäcken så jag känner att jag behöver all info jag kan för att kunna stå på mig. Ska till husläk på måndag. Känns ju som att en remiss till st göran kan vara väldigt svårt att få om jag inte ens kan få en röntgen. Var hos kiroprkatorn idag och som vanligt var bäckenet snett och vint. Hoppas ni andra har det bra och mårmbättre i era kroppsr :) kram

Pansen

31 maj 2013 12:03

Tyvärr så brukar inte våra problem synas på röntgen:-( Jag gjorde t.om MR men här i S-vall sade att de inte såg något, men Sturesson som stelop såg förändringar så finns det inga specialister på sjukhuset så ser de heller inget för de har inte kunskapen:-(

Jag har skrivit lite om min sjukdom EDS och det är flera läsare som tyvärr delar den sjukdomen med mig, vanligt med bäckenproblem då oxå...jag tycker du ska läsa lite om den och se om även du känner igen dig;-)
Kram kram

 
Ingen bild

Jessica

31 maj 2013 12:42

Hej,
Malin, jag har mailat dig idag, så kolla av mailen :-) Personligen anser jag bara att man har en rättighet att få hjälp! Så i värsta fall får du byta husläkare/vårdcentral och börja om. Jag har faktiskt aldrig haft problemet med att inte få röntgen, men däremot har mottagare av röntgensvaren varit okunnig och det har sannerligen varit tuffare att få remiss till rätt instans sedan. Stå på dig och hota med att anmäla för felaktig vård, om du själv vet att det är nåt galet nånstans. Jag själv fick så många idiotiska "förslag" på vad det kunde vara så man knappt tror det är sant....en dag kanske jag kan skratta åt det!Men det gäller verkligen att hitta den där personen som åtminstone försöker hjälpa, trots okunskap. Och då får de helt enkelt gå med på att remittera vidare till specialklinik. Dock kräver dessa att röntgen är gjord. Ett tips är också att skriva ner exakt vilka symptom man har, när de uppkommer och be doktorn ta med i remissen till specialist.

Pansen

5 juni 2013 16:17

Så ledsen att jag inte läst kommentarerna men jag har haft så ont i nacke o huvud att jag inte suttit framför datorn. Kämpa på tjejer👍kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Pansen - Tisdag 20 feb 13:29

- Jag brukar inte vara så här bestämd och barsk! Jag brukar verkligen inte låta så hård det ska du veta, men jag måste ta mig igenom ditt hårda pannben, säger psykologen på företagshälsovården.    Jag ringlar runt i den tjocka mjuka ljusgrå fåtölj...

Av Pansen - Torsdag 15 feb 12:15

Hittade detta som jag skrev i november 2015...min "krasch" förra hösten november 2016 och sedan en ännu större krasch i november 2017 är inte så konstig har varit på gång ett tag tror jag...   Rör mig inte, jag hoppar runt, jag balanserar knappt ...

Av Pansen - Onsdag 14 feb 08:29

Den 16 november kraschade jag kan man säga. Eller min kropp, dess muskler, senor och bindväv var helt slut. Mjölksyra till Max i flera kroppsdelar. Migränattacker varje dag och medicinen kunde inte längre stoppa smärtan och det bara accelererade med ...

Av Pansen - 13 december 2017 16:17

Höger höft hugg värker bultar kan inte ens ligga 3 min på den. Lägger mig på andra sidan. Den där höftövningen den har jag ju glömt bort när så mkt annat rasat i kroppen och jag kämpat så hårt för att ändå prestera och göra mitt jobb. Älskar mitt job...

Av Pansen - 12 juli 2017 11:50

Jag startade gruppen på Facebook och blir så glad när ni skriver o tackar mig och är jag så glad över all aktivitet när alla delar med sig av erfarenheter och tips. Jag tycker det häftigt att vi nu är över 60 medlemmar i gruppen. Känner nu att jag vi...

Presentation

Ont i ryggen, ljumske, höft eller bäcken? Då tror jag du kommer känna igen dig här!? Efter många år av smärta fick jag äntligen steloperation av mina SI-leder!

Fråga mig

39 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ steloperation med Blogkeen
Följ steloperation med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se