Dags igen för att skrubba kroppen med Decutan desinfektion. Har blivit kallad igen till Ängelholms sjukhus för min tredje operation. Nu är det vänster bäckenled som ska stelopereras och det blir den 17 januari 2013   Vid förra operationen frågade jag Dr Sturesson om det finns något i framtiden som jag INTE kommer kunna göra. Jag var helt säker på att hans svar skulle bli "Inga begänsningar, prova dig  fram". Det var INTE hans svar, han sa det så fort att han nästan avbröt min mening.

- Du kan INTE springa...

-Va, vadå stammade jag...

-Nä, springa kan du inte göra och det är ändå något du inte ska utsätta dina knän för eftersom de luxurerat (gått ur led) så många gånga gånger. 

- Men, jag trodde, men om jag tränar mycket...men jag älskar att jogga och jag har anmält mig ill ett innebandylag i höst...

- Nä, det är bara acceptera, vissa människor ska inte springa. Jag fick själv lägga av för 25 år sedan och det är inget mer med det!

Kan hända att jag såg lite förvånad och ledsen ut för då lade han till.

- Du kommer kunna springa efter bussen om du är sen men inte mer än det.

Min tankar just nu är om jag då kan "springa efter bussen" en gång varje dag. Ja, jag är envis som en åsna men jag skulle inte vara där jag idag om jag inte var det  .

Men för mig känns det inte bra. Jag har haft det som en långsiktig målbild, att kunna jogga igen. Jag ville träna, svettas och kämpa som Karate-Kid, Rocky och alla andra de där gamla legendarerna. För att sedan slå alla med häpnad över hur jag lyckats...Att just Karate-Kid m.fl är karaktärer från filmvärlden som inte finns på riktigt det bekommer mig inte. Det finns riktiga människor som gör samma resor...Men tydligen inte jag alltså!

Jag har inte tagit till mig orden helt och fullt ännu. Jag har inte bestämt mig, jag har ine slagit igen dörren. För vem vet hur bra min rehablitering går? Kanske slår jag alla med häpnad och kan gör det omöjliga? Jag kommer nog själv rätt snart att märka om det är möjligt eller inte. Runt mig finns de tröstande människorna igen som säger

- Ja, men huvudsaken är väl att du kan vara ute och gå igen och tänk att nu har du äntligen fått dessa operationer, utan de hade du säkerligen blivit kvar i sängen!

Jo, de har rätt och så tänker jag själv också såklart. Jag är oerhört tacksam för operationerna och at jag lyckades med kampen att få dem. Men jag vill liksom ha det där långsiktiga målbilderna och drömmen om att bli helt återställd...Så jag fortsätter att drömma ett tag till tills jag påbörjat min sjukgymnastik och kan få en uppfattning om hurdet är ställt med min kropp och dess muskler och leder  

Kram och Kärlek

Pansen